.

Nu ska jag berätta precis som det var. Jag har läst det i en fullständigt tillförlitlig bok.  Jag hoppas jag återger det rätt.

När Vanaisa skapade världen, gjorde han så, att de få människorna levde inom ett mindre område, som efter en tid visade sig bli för litet. Det räckte inte till. Vanaisa funderade på vad han skulle göra, sedan sa han:
I morgon klockan sex ska ni alla vara här, då ska jag dela ut nya områden till er. Påföljande morgon vaknade esterna tidigt, och bestämde sig för att gå till Vanaisa. Varför skulle de vänta? När de kom blev Vanaisa nöjd, och de väntade tillsammans på de övriga. Som kom sent. De hade svårt att passa tiden. Vanaisa såg förgrymmat på dem, och sedan sa han: Esterna får det här fina området för att de kom i tid, och de får också mitt språk. Sedan delade han ut resten till de övriga folken.

Så nu förstår ni, att esterna verkligen har ett fantastiskt land.

Men det är alldeles för litet. Och har alltid haft stora grannar. Och det är alltså det som är problemet. Och det är just vad Ulf Larsson skriver i sin bok. Sverige vågade inte ha för intimt samarbete med det nya landet på grund av närheten till Sovjet. England försökte få Sverige att skriva på ett samarbetsavtal, men det innebar ju att Sverige måste ingripa militärt vid ett angrepp från Ryssland, och man resonerade just så: att det var otänkbart att Ryssland inte skulle vilja ha tillbaka de fina och mestadels isfria hamnarna i Estland.
I freden i Tartu 1920 skrev Ryssland under att de aldrig i evig tid skulle ha några anspråk på landet. Då undrar jag: Var det någon som trodde på det?
Och redan 1924 var det ett kommunistiskt kuppförsök. 4 år. Är det evig tid? Det är som när Anna frågade mig, när hon var liten: "På din "snart" eller min "snart"?"  När jag lovade komma snart.

Svenskarna hade inte heller något riktigt förtroende för de nya makthavarna i Estland. De trodde inte på deras kapacitet. Och det var många regeringsombildningar. Alla har sina egna drömmar när man strider för att befria sig.
En som de ändå såg som en bra man, det var de estniska socialdemokraternas ledare: August Rei. Men. han blev regeringsledamot 1938, vice utrikesminister, enligt egen utsago: opolitisk. I den regering, som svenskarna dömde ut. De såg Estland som en ren diktatur. Och efter att ha samarbetat och diskuterat med A. Rei i flera år, ignorerades han fullständigt när han kom som flykting till Sverige 1944. Det smärtar mig.