.

Här tänker jag alltså berätta om allt jag känner, tänker och upplever i Estland, som helt fascinerar mig. Detta lilla folk, som varit utrotningshotat flera gånger men hittills alltid klarat sig. Detta folk som lyckats bevara sin egen kultur och som lyckades skapa en egen republik då 1920 efter att tidigare varit ett förslavat folk och underställt olika Herrar, eller herrefolk.

Jag har alltså skaffat mig en blogg för att skriva om mitt Estland. Tack Eva P-E för hjälpen!

Man kan förälska sig i olika saker, människor, kläder och allt möjligt. OK.Jag älskar flera människor, men jag har faktiskt blivit förälskad i ett land. Ett litet,litet land, som inte ens fanns under ca 50 år. När jag talade om Estland före Sovjets fall, då var det inte många som visste vad det var. För att inte tala om Tallinn. Fullkomligt okänt. Och nu. Nu åker vi fram och tillbaka. Till och med Madonna har varit här.I går. Hon sjöng på Sångfestivalplatsen. Helt fantastiskt. Nej, jag var inte där, men jag såg henne på nyheterna på ETV.

Annars har jag faktiskt varit i Tallinn i dag. Men det var jätteskönt att åka tillbaka till landsbyggden efter bara ett par ärenden. Mycket folk och typisk stadsluft. Vi hann som hastigast se Frihetsmonumentet. Pampigt, men bygget runt omkring var inte klart. Vi tittar på det igen om en vecka.

Ja, det var skönt att komma hem igen. Till åkrarna som är fyllda av råg och korn. Till bondgården med den vackra stenladan. Men nu ska jag snart ha gäster, så jag måste sluta.Och så kom Marju in och bjöd oss på födelsedagsmiddag i morgon. Med hennes vänner. Bl.a. Annika som jag ska berätta om en annan gång.