Den stora flykten

 
 

Bilden från Kalevala.

 

Ja, nu har jag läst ut boken om hur Sverige tog emot de estniska (och lettiska och finska) flyktingarna. Den drivande kraften från början var USA, som ville att Sverige skulle ta emot intellektuella ester. Och då tänker jag, att USA ändå måste ha vetat att Sovjet först av allt förintade den ryska intelligentian. Om man var medveten om vad som hänt i Sovjet, om den otroliga grymheten, hur kunde man då lämna ut de baltiska länderna efter kriget? Små länder är ointressanta, eller?

Men jag ser också framför mig hur Tanja sitter där på sargen på den lilla båten med Vello i sin famn. Hon sitter still, vågar inte röra sig. Det är många andra där. Genom mörker, vågor och med faran att de ska bli upptäckta hela tiden. Hjärtat i halsgropen stämmer inte riktigt. Det är värre, mycket värre.
Jag har inte hört hur hennes föräldrar, Ants mormor och morfar, kom, bara att de kom ungefär samtidigt till samma hamn. Båda snart 60 år. De kom olika dagar, så antagligen fick de inte plats i samma båt. I Pärnu var de ett känt par. Han var rektor och hon var lärare. På den ryska tiden när Jelena var ung, då fick unga estniska kvinnor inte studera om de inte valde att bli lärare. De fick fyra barn, tre flickor först och sedan en pojke. Och jag har hört så många fina historier om dem.
Första gången jag träffade Babu, Ants mormor, var 1964, då var hennes man död sedan länge, och hon kom på besök tillsammans med sin syster, som kommit till Sverige via Tyskland. De satt i soffan framför mig, och synade mig och diskuterade mig på ett för mig helt främmande språk. Men jag såg att det inte var några ovänliga saker de sa.
Olga, systern, flydde tillsammans med Eslands metropolit med Moero, ett av de sista fartygen som lämnade Tallinn. Med en annan båt än den Ants och hans föräldrar lyckades komma ombord på, Nordstern. Hon har berättat att vid ett tillfälle när hon satt på toaletten på fartyget blev de angripna av bombflyg. Hon var alldeles förtvivlad, men satte sin tillit till den Gud hon trodde på och ropade: "Men Gud! Du kan väl inte låta mig dör nu! Nu när jag sitter på toaletten!" Och Gud lät henne överleva.

50 år senare, 1994, gjorde vi en resa tillbaka till Tallinn. Vi steg iland i staden på just femtioårsdagen av flykten. Och vi var inte ensamma. Det var många gamla Sverigeester med på den båten, Estonia. Många av dem kom inte tillbaka, de följde Estonia i djupet. De flydde 1944 och fick femtio år till att leva.

 

Jag tror också att jag verkligen har fått svar på min undran om hur det kom sig att alla ester klassades som fascister. Det var den kommunistiska tidningen Ny Dag, som fick order från Moskva om vad som skulle skrivas. Och så spreds den märkliga uppgiften. Jovisst, det fanns både fascister, nazister och även kommunister i Estland på den här tiden. Men det fanns det ju i hela Europa, och även i Sverige. Och vi kan faktiskt jämföra detta med dagens israeliska påståenden att alla svenskar är nazister, på grund av Aftonbladets artikel (påståenden) om att palestinska organ säljs av israeler. Så snabbt klassas en hel nation.

Trackback
RSS 2.0