.

Varför fastnar man för ett land? Vi är ju alla lika, även om några är mer lika än andra.
Men här har vi ett land som var helt försvunnet för Västvärlden under femtio långa år. Hur kan sådant gå till? Jag menar, hur kunde vi glömma ett land i vår omedelbara närhet, där många av oss firade semester och hade det bra under tjugo år. Hur viktigt är det att vi kan skolämnet historia? Om vi inget vet om vårt förflutna kan ju vem som helst manipulera oss.
När vi diskuterade med andra svenskar om att Estland måste bli fritt igen, möttes vi ofta av oförstående blickar. ”Men det har ju alltid tillhört Ryssland!”

Ja, hur mycket kan han/hon om sin egen och våra närmaste grannländers historia om han/hon anonymt skriver så här i ett brev till mig: ”Estland har ingen rätt att vara ett fritt land. De har haft sina medmänniskor som slavar.” Jag kan inte svara brevskrivaren eftersom brevet var anonymt, men hur är det med kunskaperna? Svar: Ja. Det förekom att ester tog krigsfångar som slavar, men det var för många hundra år sedan, och hur var det i världen då? Nej, i själva verket var det ju esterna själva som var slavar i det Ryska tsarriket under de balttyska adelsmännen. Slaveriet avskaffades inte förrän på 1800-talet i det stora Ryssland. Men om man inget får lära sig i skolan, då kan man lätt bli lurad. Så går propaganda till.

”Estland har inte rätt att vara fritt, eftersom det är fascistiskt.” Det hör man ju också! Kan någon förklara för mig, på vad sett Estland är fascistiskt? Eller som de unga ryska männen sa, som förstörde staden och butikerna under den s.k. Bronsnatten förra året: ”Estland är en polisstat.”  Men det är ju självklart att poliser skydda liv och egendom i en stat. De uppträdde beslutsamt och skickligt. Tyvärr blev en ung ryss dödad, men hur det gick till är inte riktigt klart. Dock var det inte en polis som dödade honom.
En lustig detalj i det upploppet var för övrigt, att de butiker som de unga ryssarna länsade företrädesvis ägdes av andra ryssar. Men det var ju esterna de protesterade emot!

Och Bronssoldaten, statyn. Är det inte en enskilds stats rättighet att ha statyer och krigskyrkogårdar där de beslutar att det passar bäst? Det är inte så bra att mitt i centrum av staden bland trafik och folkvimmel ha en gravplats. Eller? Men det är som sagt ett beslut för makthavarna. Tänk er att något annat land skulle bestämma var vi fick ha statyn av Karl XII.

Nej, det är roligare att syssla med det ”Magiska Estland”. Här finns sagor och sägner och gammal folktro överallt.
Och det är här vi har Annika. I juli ledde hon en promenad uppför det gamla och tidigare heliga Ebavereberget. Vi gick en väg som gjorde att berget verkligen kändes högt. Och där inne, djupt inne i berget, finns den gömda staden. Många legender har nedtecknats om hur stadsborna visat sig under kvällen eller natten och räddat människor i nöd. Eller kanske bara i törst. Här har man ägnat sig åt naturtro i gamla tider. Annika kundepeka ut heliga platser.

Här finns också en livs levande shaman som hjälper människor i svåra situationer och ett område med fantastisk jordenergi, som kan göra människor friska när den vanliga sjukvården inte kan.

Jag tror att vi i Sverige har förlorat så mycket på att inte lyssna till de gamla. Vi har tappat vår kultur och förståelsen för hur livet har varit. Vi har inte alltid haft det så gott ställt som vi har det i dag. Det är inte så länge sedan en stor del av vår befolkning emigrerade till Amerika på grund av svält och fattigdom. Den gamla kulturen förtar inte de fantastiska upptäckter som görs i dag, men kan ge en vidare syn i våra liv. Och mer innehållsrikt.
Jag minns när jag stod på en gräsmatta utanför ruinerna av klostret Padise i Estland. Husen runt omkring var också halvt förfallna. Det var 1993, bara två år efter befrielsen, och landet var fortfarande i nöd. Men jag kände med mina fötter att detta är som min barndoms somrars Vettershaga i Roslagen. Grönt gräs, saftigt och fullt av ogräs. Jag gick runt, runt och bara kände… Kanske var det då jag blev förälskad.