.

Så, nu är det klart. Röntgat och klart. Det var så helt utan problem, att doktorn glömde mig efteråt. Jag blev utskriven av en sjuksköterska. Men det var väldigt så många hjärtsjuka det finns i Stockholmsområdet.

Nu ska jag försöka sammanfatta allt som Tanja berättat för oss om familjen, livet före och efter och flykten.

Mormor, som alltid kallades Babu av sina barnbarn föddes i Haapsalu 1886. Pappan var ortodox präst, och som seden var då, fick alla barn ryska namn och språket hemma var ryska. Deras efternamn var dock estniskt, Liik. En orsak till det ryska var nog, att en av synnerligen få möjligheter att få studera och bli en fri människa i Tsar-Ryssland var att bli präst i den ortodoxa kyrkan. Visserligen hade slaveriet förbjudits redan 1815 i Estland och Lettland, men en stor förändring tar en tid att genomföra Jag kommer ihåg berättelsen om den unge man som var slav på ett svenskt gods någonstans i Haapsalu-Nuckötrakten. Han flydde och han visste att bara han klarade att hålla sig gömd i Tallinn i ett år, då var han en fri man. Godsägaren for till staden för att hitta honom, men misslyckades. Och mannen var fri!

Babu berättade också, att hennes gudfar hette De la Gardie, en ättling till den De la Gardie som bosatt sig i Estland under den svenska tiden.

Babu, Jelena, utbildade sig till lärarinna i matematik på ett seminarium i Riga.

Hon var tidigt kär i en ung man, Boris Boktanov, som också växt upp i en ortodox prästfamilj. De förlovade sig, och Jelena blev bjuden till en stor fest i familjen. Nu måste man veta, att det enligt tidens sed var helt förbjudet för en ung man och en ung kvinna att vara ensamma i ett rum före vigseln. Men vid det här tillfället råkade det ändå hända. Någon såg att de kom ut ur ett rum tillsammans och nämnde det för Boris mamma. Vilket uppträde det blev! Jelena lämnade huset och förlovningsringen i uppståndelsen. Det var ju bara något oskyldigt ärende de haft.

Vasilijkatedralen i Moskva.

Ett par år senare började Boris lillebror, Joosep, uppvakta den olyckliga Jelena. Hon fattade tycke för honom, och ytterligare några år senare gifte de sig. Pastor Välbe, som senare blev metropolit i Tallinn, vigde dem vid  en stor ceremoni i Vasilijkatedralen i Moskva, dit även Boris kom. Han stod som marskalk bredvid brudparet, men mitt i den högtidliga akten vände han sig mot Jelena och sa ”Du kan inte gifta dig med honom. Det är mig du vill ha! Kom vi går!” Han tjatade och störde så mycket att prästen till slut sa ”Här pågår en allvarlig ceremoni. Håll tyst!”  Boris vände om, marscherade ut ur kyrkan och försvann för alltid. Han bytte sitt efternamn till Molotov.

Jooseps mor var polsk grevinnan Tatiana Schestakovsky. Hon var uppväxt i Tartu där hennes far var professor. Hon var så kort, att Joosep brukade säga, att hattkartongerna var högre än mor.

1914 emigrerade paret in i Ryssland. Hon som den första kvinnliga matematikläraren på ett pojkgymnasium i Moskva. Han blev skolinspektör för ett vidsträckt område. Eleverna blev chockade över den kvinnliga läraren och några lär ha svimmat av upprördhet.

Den bästa historien om den här tiden är när de på väg med häst och vagn för att inspektera en skola på landsbygden blir jagade av en vargflock. I vagnen satt Joosep, Jelena och döttrarna med skinn om sig. Det var snöstorm. Vargarna närmade sig. Joosep slog med piskan mot dem. Han var lugn men förtvivlad. Nu gällde det liv eller död. - Ibland har jag sett filmer med det här motivet, men då är det ju film- Han slog mot de utsvultna vargarna med sin ridpiska, och hade turen att slå sönder käkarna på en av dem. Han dog, och de andra vargarna stannade och åt upp sin kamrat. Familjen fortsatte sin färd utan några fler vargar.

Vid revolutionen 1915 drog de sig till Tuula, det Tuula som Tolstoy skriver om, och där föddes de två första flickorna. I familjen fanns traditionen att den äldsta dottern skulle ha sitt namn efter farmor, men Joosep och Jelena gjorde inte så. De döpte sin första flicka till Soya. När de var dags att bestämma namn på den andra dottern, då förde farmor ett sådant himla liv, att de kände sig tvungna att döpa flickan till Tatiana. Sedan la sig lugnet i familjen igen. De hade typiska ryska namnkombinationer. Tatiana Joosepovna Boktanova hette hon ända tills Estland blev fritt. Senare bytte de efternamn till Laiuste, som betyder ”från Laius”.

1920 blev Estland ett fritt land. Familjen flyttade då till Pärnu, den vackra kuststaden i Estland. Vi var där första gången för över tio år sedan. Det var sommar, sol och skönt som bara den. Vi kom till Ranna Hotell, gick upp till vårt rum. Öppnade dörren. Det var Medelhavet! Fönstren stod på vid gavel och den sköna havsluften slog emot oss. Medelhavet.

I Pärnu fick de ytterligare två barn. Först Irina och sedan lille Ossi, som vägde över fem kilo!

Hela den fria tiden levde de i Pärnu. Hon var lärarinna på ett estniskt och han rektor på ett ryskt gymnasium. Barnen gick i estnisk skola eftersom de skulle vara ester. De bodde i en lärarbostad, ett stort trähus en bit från stranden med lökkupoler. Där hade de fester. Huset var alltid öppet för gäster. Tesamovaren stod på bordet beredd för en testund och "brännvinsamovaren" med fyra små kranar stod där beredd för en häftigare fest.