Nov. 27, 2009 Lite mer om Haapsalu.

En lite bättre bild på järnvägsstationen.

Ska jag berätta lite mer om Haapsalu? Då ska jag börja med att berätta en egenhet i det gamla Estland. Man murade in flickor i väggarna. Ibland som straff, ibland av annan anledning.

Biskopsborgen i Haapsalu.


I Biskopsborgen i Haapsalu finns en kyrka. Där fanns en vacker präst, munk. Han ledde kyrkans kör, som bara bestod av pojkar. Flickor hade överhuvud taget inget där att göra. Men vid ett tillfälle råkade prästen se en ung flicka. Han blev kär i henne, och hon i honom. För att kunna träffas klädde hon sig i manskläder och blev sångare i kören. Det fungerade. Ingen märkte något. Lite underligt, eller hur? Jo, efter en tid blev hon ändå avslöjad. Stor skandal. För att visa alla vilket svårt brott de gjort sig skyldiga till, bestämde man att flickan skulle muras in i den tjocka väggen i Biskopsborg. Självklart var det flickan som straffades.

Nåväl. Hon var borta och livet gick vidare. Men efter en tid upptäckte man, att hon visade sig. Otroligt! En natt samma datum i augusti varje år kan man se hennes skugga i ett speciellt fönster. Sant! Det är fotograferat. Man har sökt eter en naturlig orsak till skuggan. Finns ingen! Numera har man fest denna natt. Teater, sång och spel. Och så den vita damen. En dag ska jag åka dit och titta.

 

I Haapsalu finns också Aibolands museum, som visar flera hundra års historia om estlandssvenskarnas tid i Estland. Där finns Aibotapeten:

Aibotapeten är en 20 meter lång broderad matta som ger en färgrann skildring av estlandssvenskarnas historia.

 

 

   
   

I november 2001 påbörjades ett projekt vars idé är hämtad från den medeltida s.k. bayeux-tapeten. Mattan fick namnet Aibotapeten och finns utställd i museet sedan den 5 maj 2002.

Många personer har deltagit i arbetet med tapeten. För layouten svarade kunstnik Jorma Friberg, och för själva arbetet stod framför allt en grupp syglada damer med estlandssvensk anknytning och museipersonalen.

 

 

Förresten tittade jag en stund på Skavlan i TV. Just då var det Fredrik Lindström som talade. Och han sa just det, som jag skrivit om i min blogg. Han talade om hur viktigt det egna språket är. Visst kan vi svenska prata bra ”bad english”, men när vi verkligen vill berätta något, särskilt från vår barndom, då måste vi använda vår svenska. Vad heter pyspunka på engelska? Ja, han tog fler exempel. Dem jag har glömt. Mitt minne är väldigt kort ibland.

 

Jag läste också i i Expressen på nätet om den ryska polisen. Den ryske utrikesministern meddelar att det är helt rätt att slå tillbaka mot den ryska polisen. Detta efter att tre berusade ryska poliser greps efter att ha slagit ihjäl en 19-årig abchazier.

Det departement som ansvarar för polisen meddelar att den ryska lag som förbjuder våld i självförsvar mot poliser ska skrotas.

Ett annat exempel: i april sparkades en polischef i Moskva sedan en av hans underlydande givit sig ut på stan på sin födelsedag och skjutit ihjäl en kassörska och en kund på ett varuhus.

Så fungerade den sovjetiska milisen också. En kvinna i grannskapet, som lever med en alkoholiserad make sedan ca tjugofem år har tröttnat på honom. Hon gick till en granne och frågade om grannen kunde hitta på något så mannen skickades till Sibirien. På allvar! Man gjorde så förr i tiden. Hittade på.

När milischefen ville någon något stannade han sin bil framför huset där den fanns som han hade ärende till och tutade. Han tutade tills någon visade sig och han kunde framföra sitt ärende. Han orkade inte gå ur bilen. Om det inte var för att skjuta eller arrestera någon.

 

Trackback
RSS 2.0