.

Nu har jag skummat en del av det, som jag skrev på 1990-talet till tidningar med anledning av kolumner, ledare och andra artiklar t.o.m. en annons i tidningarna. Det är faktiskt riktigt bra saker. Tänk vad klok jag var redan då!

Och ännu mer stolt är jag över att när jag skickat en del av skriverierna till den svenskestniske författaren Arvo Mägi och hans hustru Liidia, distriktsläkare i vår kommun, då ringde de och kom hem till oss och ville prata. Jag fick en av Arvos böcker och fick dessutom intervjua dem om deras flykt, som faktiskt var en flykt från tyskarna. De hade blivit varnade, att de stod på tur för ”undersökning”. Vi kände dem sedan tidigare, och de var verkligen ett mycket vänligt par, som vi saknar nu.

Nåväl. Jag tänkte att jag skulle börja med ett svar på ledarsidan i Aftonbladet. Det är ett svar på tidigare reaktioner på en artikel på kultursidan som handlar om att Cordelia Edvardsson undrade om AB ska börja försvara judiska bosättare på Västbanken, nu när AB förespråkat medborgarrätt för ryssarna i Lettland.. Jag citerar ur svaret måndagen den 4 maj 1998.

Den avgörande skillnaden är att det överväldigande flertalet ryska invandrare nu accepterar Lettland och vill vara letter. De har heller aldrig haft de föraktfulla attityder mot baltiska folk som präglar så många bosättare gentemot den palestinska omgivningen. Och inte har de tagit land och vatten från de redan boende.

Jag måste flika in en kommentar i dag: JO! Vi har träffat många balter. Och jag vill citera en estnisk optiker, som hade varit så vänlig mot några ryska kunder i sin butik medan vi stod och väntade, att vi bara måste berätta om att man i Sverige säger att esterna uppför sig illa mot ryssarna. Hon ändrade attityd direkt. Som tur var hade de ryska kunderna redan lämnat lokalen. Det var det dummaste hon hört! Har de ingen aning om hur de behandlade oss? Och så räknade hon upp alla dessa fruktansvärda saker esterna fick acceptera för att få leva. Hon var högröd i ansiktet. Men lugnade ner sig och vi kunde börja prova glasögon.

Men mitt svar maj 1998 var:

”Den ligger på pianot i köket”, sa pappa alltid när han inte visste var saker fanns.

”Nästa måndag åtta tisdag” sa han, när han inte visste när något skull hända.

Jag tror, att det blir först nästa måndag åtta tisdag som någon enda journalist eller mediamänniska någonsin kommer se världen med andra ögon än de blå.

På pianot i köket kommer man att söka efter sanningen om livet i de tidigare ockuperade staterna i öster.

Hur kommer de sig, att vi svenskar aldrig kan lära oss vad det betyder att länder ockuperas? Hur kan en svensk dagstidning på sin ledarsida framföra åsikten, att de sovjetiska ockupanterna ”aldrig haft de föraktfulla attityderna mot baltiska folk” och ”inte heller har de tagit land och vatten från de tidigare boende.”!!! När det var precis så det var. Exakt så och ännu värre.

Ska vi inte förstå någonting? Nu vill jag citera en est som sa så här till en rysk ockupant, som inte heller förstått: ”Först när alla kineser tvingar dig att tala kinesiska i ditt land, när Rysslands huvudstad heter Peking (Beijing), när du när som helst måste ta emot kinesiska familjer som flyttar in i din bostad och du i bästa fall får behålla ett rum för din familj. När de tvingar dig att helt överta den kinesiska kulturen. När du riskerar att deporteras för att du talar väl om Ryssland under Rysslands frihetstid. När du måste buga och bocka för den kinesiska kvinnan som är försäljerska i din matvaruaffär. När ditt liv är i fara för att du valt fel yrke. När dina barn blir uppmanade i skolan att skvallra på dig för att du hemma kritiserar det nya eländiga livet, och du därmed ska dödas för landsförräderi. När du inte ens får ha en julgran. När du blir illa behandlad för att du inte ser kinesisk ut. Först då kan du förstå.

(Byt ut Ryssland mot Sverige och Kina mot Ryssland för att förstå här i Sverige)

Rättvisa är något som vi här i Sverige tror att den finns. I Baltikum vet man att den aldrig funnits. Det gäller bara att försöka överleva.

Den dagen något verkligen ligger på pianot i köket kanske vi kan ana en rättvisa för de baltiska folken, alltså nästa måndag åtta tisdag.

Nej, Aftonbladet tog inte in den, däremot Eesti Päevaleht (Estniska Dagbladet) i Sverige.