April 2, 2010. En ny stat skapas.

I dag har det varit grått hela dagen. Och i går... då var det första april... det var inga fåglar som hälsade oss välkomna. Men man kan väl få drömma.

Det är verkligen intressant att läsa om hur man skapar en fungerande stat av ett koloniserat land.

Johann Voldemar Jannsen, som föddes 1819 i Pärnumaa, arbetade med folkupplysning och att stärka självkänslan hos esterna. Han utgav tidningar på estniska och grundade teatersällskapet Vanemuine. Han hade en speciell stil att skriva på, som den vanlige esten gillade. Vilket var viktigt för att människor skulle läsa hans tidningar.

Vanemuine arbetade med att bilda sångsällskap och blåsorkestrar över hela landet. Estland är fortfarande körernas land, och naturligtvis är sångfesterna en följd av hans arbete. Ni vet, den fest som är kulturskyddad av Unicef. Sällskapet lade också grunden till teaterkonsten i Estland. Senare byggdes Vanemuineteatern i Tartu som den första estniska teaterscenen, följd av Tallinns Estoniateater.

 

Den ursprungliga teatern.

Estlands första sångfest hölls i Tartu 1869, och sedan har det bara fortsatt. Jag har sett bilder på fester under den sovjetiska ockupationen. Då var det folkdräktsklädda från hela Sovjet som var med och paraderade och sjöng. Numera hörde jag att ryssar säger att ”det är en estnisk fest” och går inte dit. 1980 hölls sångfest i Stockholm. Vi var där, och njöt av all estnisk sång och musik. Där var människor från hela världen; och (nästan) alla talade estniska. Fyra år senare var festen i Kanada. Utlandsesterna höll sina fester på olika ställen i världen tills de kunde deltaga i Tallinnfesten.

Den första sångfesten 1869

1921

och kvinnor i Lihuladräkt på festen 1933.

 

 

Johan Ludvig Runebergs dikt ”Vårt land” översatte Jannsen till estniska; den tonsattes av Friedrich Pacius. Och det var på sångfesterna man började sjunga den. Hanno har också berättat att frihetssoldaterna sjöng den ute på fält. När man skulle välja en nationalsång föll valet på denna hymn, men man kollade först med Finland, att de inte hade något emot att man valde den. (Finnarna hade översatt samma dikt och antagit den som nationalsång före esterna. Det befäste samhörigheten mellan länderna. När sedan Estland var ockuperat och hade tävlingar med Finland, då såg de till att Finland vann (tror jag) för att få sjunga sin av ryssarna förbjudna nationalhymn.  Carl Robert Jacobson höll tre viktiga fosterländska tal i Vanemuinesällskapets regi. Han gav esterna en egen historia i dessa tal. Aldrig tidigare hade de hört sin historia ur sin egen synvinkel. Nu var den varken balttysk, rysk eller svensk. De var ett eget folk!

På teatern spelades det första estniska skådespelet: ”Saaremaa onupoeg” (Kusinen från Saremaa) som Jannsens dotter Lydia Koidula skrivit. Det var en annan milstolpe.

1908 bildades den första estniska symfoniorkestern.

Steg för steg mot ett fungerande land...

Trackback
RSS 2.0