.

Jag förstår att jag kan verka manisk i min berättelse om Estland. Jag älskar verkligen det här landet, och anser att vi har mycket att lära oss av det. Och så läser jag en ledare i Dagens Nyheter och känner att jag måste fortsätta. Det skrivs och tycks så mycket, som inte alls överensstämmer med verkligheten. Förra året var det tjatet om att Baltikum hade allvarliga finansproblem. Man menade Lettland, men kunde inte skilja på staterna. Detsamma gäller också judeutrotningen under andra världskriget. I dagens DN på signerade ledarsidan skriver Richard Swartz under rubriken Efter kommunismen:

… MARX TRODDE att vi när kommunismen uppnåtts skulle klara oss utan statens kanslier, fogdar, brandkår och poliser. Men han förblev trots sin materialism en romantiker och hade ingen aning om vad han talade om. Vi däremot, med facit i hand, vet. Statens försvinnande i Östeuropa betyder inställd sophämtning, motorvägar med gropar och hål eller sjukhus där man själv måste ta med sig steriliserade bandage och injektionssprutor.

Han har inte varit i Estland! Här är sophämtning obligatoriskt och vi sopsorterar. Här har man valt bort motorvägar; istället är de stora vägarna motorleder som sköts om kontinuerligt och är i väl jämförbart skick med Sveriges. På sjukhuset i Rakvere fick jag mycket bra vård när jag kom akut med hjärtsvikt. Det var en vård väl i klass med den jag får i Sverige.

… Delar av statsapparaten lever därför i symbios med en ny oligarki vars makt vilar på privata ekonomiska intressen, ofta sprungna ur dubiösa privatiseringar eller ren kriminalitet.

Kafkas slott hyrs därför ut och den som måste processa i domstolen köper sig fri eller till förmånlig utgång. De pengar som tidigare inte fanns ersätter numera de paragrafer och stämplar som förr var underkastade politisk kontroll.

Inget av detta är tillämpligt i Estland. Här kan du inte köpa dig fri om du hamnat i domstol!

… Och det fria ordet? Det är numera så fritt att det nästan ingenting alls betyder. Vem som helst kan när som helst säga och skriva vad som helst (och oftast hur som helst). Om upprättelse av det fria ordet är det inte frågan; snarare om dess slutgiltiga devalvering intill den fullständiga betydelselöshetens gräns. Stalin, som fortfarande tog ordet på dödligt allvar, hade varit grön av avund.

Jag känner inte att det är någon skillnad på det fria ordet i Sverige och Estland.

… OCH TOLERANSEN? Den kan verka alltmer klämd mellan en nihilistisk färgad likgiltighet och samhällets bakgård där paramilitära nationalister marscherar upp, redo att försvara fosterlandet mot zigenare, judar, homosexuella och annat slödder.

Överdriver jag? Ja, i polemisk avsikt. Men sant är att vi beträder en helt ny terräng, att vi helt enkelt saknar historisk erfarenhet av hur man från Orwells och Kafkas värld tar sig till den som är vår.

Överdrift? Här finns inga paramilitära nationalister. Detta samhälle hade redan en mycket god politik för minoritetsgrupperna vid sin första frihetstid. Här förföljs definitivt inte det du kallar ”slödder”.

Se inte Östeuropa som en enhet!

Många utlandsester kom direkt hit efter kommunismens fall för att tillsammans med esterna i landet bygga upp landet igen efter ockupationen. Jag har tidigare berättat om att landets nuvarande ÖB Ants Laaneots gick en speciell kurs för att ta till sig västerländska värderingar före Natointrädet. Visst var det en del problem i början, men den tiden är över för länge sedan. Estland har klarat sig bättre än de flesta länder under finanskrisen. Nu är Estland ett europeiskt land inte sämre än andra, kanske till och med i många fall bättre.

Kan man inte tydligare tala om vilket land/vilka länder man menar? Artiklar som denna understryker bara de felaktiga föreställningar många har om vårt nära grannland. Och det är just deta som jag anser behöver korrigeras. Här händer så mycket positiva saker och alla har solidariskt fått hjälpa till för att landet skulle komma över krisen, men det positiva nämns mycket sällan i svenska media.