Jan. 25, 2010. Vägen till Rakvere.

I dag vaknade jag av ett glatt rop: I dag är det värmebölja bara - 12 grader! Det var Ants, som tittade på termometern där ute.

Tja, det var ju inte så dumt. När man inte måste går man inte ut om det är under -20 grader. I alla fall inte jag. Vi bestämde oss för att ta en tur till Rakvere. Det var -4 när vi åkte från huset, men redan efter några hundra meter sjönk termometern. Men den stannade vid -8, så det var inte så farligt. Och vi hade klätt oss för mycket kallare väder.

Den ståtliga tjuren vid Rakvere slottsruin.

 

Vi tyckte vi såg att det steg rök ut från det till synes övergivna huset i Assamalla. Det finns inte så många hela fönsterrutor där. Vem bor i det spökhuset? Vi har ingen aning. Den gamle mannen som vi ser ibland på somrarna var osynlig förra sommaren.

Vi passerade också det huset som en utlandsest fått tillbaka. Den familjen bor i USA någonstans, men är här ibland, och vi tänkte hälsa på dem när vi ser dem. Kanske i sommar.

Parhusen som någon började bygga innan finanskrisen står orörda halvfärdiga sedan länge. De ligger inte så trevligt, strax före infarten till Rakvere på en åker. Men det är sorgligt att det stannar av. Det har det gjort på det nya centrumet Põhja Keskus också. Eller snarare, det har gått bakåt. Det såg så lovande ut i början. Allt var så nytt och rent och snyggt. Det var bra med kunder också. Men nu var det ödsligt. Inte många kunder. Många butiker hade stängt. Affärsbiträdena satt och tittade ut på väggarna. Någon drack en kopp kaffe. Vi kände det nästan som om vi gjorde en god gärning när vi köpte lite småsaker.

Det ska ju vända, det har prognosmakarna lovat. Men när? Vi frågade Õie I, som kom på en kaffe i går, men hon hade inte märkt någon förbättring än. Hon berättade istället att det var så kallt nu, att till och med tjuvarna höll sig inomhus.

 

Har jag visat den förut? Rakvere slottsruin?

 

I Aktuaalne Kaamera berättades att Ryssland har skänkt nya datorer till flera mediamänniskor i Estland, men de vågar inte använda dem…

 

För övrigt kan jag berätta att vara hjärtsjuk är himla hopplöst. Man känner sig frisk. Har inte ont någonstans. Det syns inget på en. Så man glömmer bort att man är sjuk. Och så åker man till Rakvere och går i affärer med sina tunga läderstövlar, och plötsligt kommer man ihåg…

 

Nu ska jag gå och sova. God natt.

 

 

 

Trackback
RSS 2.0