.

Stalins barn. Tre generationer av kärlek och krig, skriven av Owen Matthews och utgiven Historiska Media 2010 är en mycket stark och utlämnande bok. Genom att skildra sin egen familj lyckas Matthews berätta om Sovjetunionens och Rysslands historia under 1900-talet. Att en familj kan vara så delaktig i ett stort historiskt skeende fascinerar.

Morfar arkebuserades alltså under den stora terrorn, anklagad för att vara folkets fiende, vilket var en lögn när det gällde honom och troligtvis när det gällde de tusentals andra partimedlemmarna som arkebuserades också. Hans hustru Martha skickades till läger för att hon var gift med en folkets fiende. Hennes liv förändrades totalt, hon blev starkt psykiskt märkt av lägerlivet. Deras båda barn Lenina och Ljudmila blir först placerade på ett fängelse för minderåriga brottslingar. Lenina blev från och med nu hennes(Ljudmilas) surrogatmamma. Hon och hennes storasyster vr två skräckslagna barn som var ensamma i en mörk och gåtfull värld.
Under några år var de helt separerade från varandra. Ljudmila lever ensam på barnhem, saknar mat och är mycket sjuk. Hon får tuberkulos i skelettet, genomgår många operationer men kommer för alltid vara halt.
Det är mycket fattiga liv de lever, utan mat, utan kärlek, utan ägodelar, inte en leksaker. När mamman så småningom friges och får träffa sina barn efter tio års skilsmässa, då minns inte Ljudmila något om sin första barndom. Hon vet inte vad en mamma är, och vet inte hur man ska uppföra sig eller känna för den personen.

Författarens pappa Mervyn Matthews växer upp i ett fattigt hem i England men lyckas få möjlighet att studera. Han väljer att intressera sig för det ryska språket, kanske för att ingen annan gjorde det. Han läser hela boken Krig och fred på originalspråket. Han lyckas få ett arbete på engelska ambassaden i Moskva, och så börjar hans ryska liv.

De träffas och blir omedelbart klara med att de vill leva tillsammans. Men Mervyn kan inte röra sig i Moskva som han vill. De utländska ambassaderna är hela tiden kontrollerade av KGB, och så fort någon går utanför ambassaddörren har han en KGB-man efter sig. Mervyn lär sig hur man ska lura dem och kommer i kontakt med vanliga ryssar. En vän, Vadim Popov, blir länken till andra ryssar som bjuder Mervyn på lyx och resor. Han får frågan så småningom om han vill arbeta för KGB. Han säger nej utan tvekan. "Jag kan inte förråda mitt land."
Han får frågan tre gånger, men lyckas stå fast vid sitt ord, och blir därmed svartlistad. Så småningom får han sitt visum indraget och han lämnar Moskva och Sovjetunionen.
Därefter följer sex långa år som bara handlar om hur han ska få ut Ljudmila ur Sovjet. Han reser bl.a. till Stockholm för att försöka få någon sorts kontakt med Chrustjev när han är på besök i staden. Han reser också när Kosygin besöker Stockholm. Inga resultat.
Det blir ett genombrott först när det blir tal om utbyte av spioner och Mervyn lägger ner ett fantastiskt arbete för att hans Ljudmila ska få vara en av dem som bytts mot två ryska spioner.
Ljudmila kommer till London och de gifter sig. Tyvärr har de lagt ner hela sin själ och all sin ork på att få gifta sig. När det väl sker uppstår ett tomrum, och inget blir som det var tänkt. Men det blir ingen skilsmässa utan två barn istället.
Den förstfödde sonen Owen, som har skrivit boken lever sitt liv i Ryssland med en rysk hustru. Han är med när Jeltsin tar över i Ryssland. Han ser förfallet och korruptionen och den ekonomiska krisen 1998. Som krigskorrespondent blir han vittne till massaker i Tjetjenien.
Boken behandlar alltså 1930-talets terror i Sovjet. Fattigdom, svält och svårigheter efter Stalins död och den svåra tiden efter Sovjets fall. Fram till 2000-talets början.

Som sagt. Den ska läsas. Den berör. Den ger ny kunnskap om livet i jättestaten så nära oss.

Om man förstår vad som hände i Ryssland under sovjettiden, då blir det lättare att förstå vad som hände i Estland (och de andra sovjetländerna) också.

(tidigare 23 och 30 mars 2010)