.

En mycket intressant bok, eller häfte kanske. August Rei, Balticum och Sovjetunionens säkerhet från 1944. Att få läsa August Reis syn på landet och dess framtid från tiden före krigsslutet är synnerligen intressant.

Jag köpte häftet på antikvariat och fick ett exemplar dedicerat till Generalkonsul Axel Ax:son Johnsson med varm hälsning Ignas J.-Scheynus (Reis medförf. i andra böcker). Det känns lite skoj.

!944 trodde man fortfarande på Atlantdeklarationen, dvs. att alla stater som var fria vid krigets början skulle ha sin frihet också vid krigets slut. Corden Hull, politisk sekreterare hos Franklin Roosevelt hade återkommit från Moskva och höll ett bejublat tal vid återkomsten till USA. Han menade att USA stod fast vid sina löften. han sa också "De baltiska staternas rätt att återfå sin frihet och sitt oberoende är en viktig principfråga, som ej låter sig pruta med sig och ej lättvindigt kan offras för några förmenta förmåners skull." Presidenten har själv sagt: "Om icke freden ger rättvisa åt hela mänskligheten, så kommer ett nytt världskrigs bacill att utgöra ett ständigt hot."

I en artikel i Pravda kunde man istället läsa att de baltiska staterna förklarades vara "delar av Sovjetunionens eget territorium".
New York Times svarar på detta att "de europeiska småfolken ej få läggas på stupstocken för att till detta pris köpa Rysslands förtroende och samarbete."

Sovjet ansåg ju att de baltiska folken av egen och fri vilja skulle ha avstått från sitt statliga oberoende, konstituerat sig som sovjetrepubliker och i Moskva anhållit om dess införlivande med Sovjetunionen.
Det var Molotov som första gången, den 1 augusti 1940 förklarade att "fria parlamentsval grundade på den demokratiska valrätten" hade anordnats i de baltiska staterna och att "Estlands. Lettlands och Litauens folk enigt hade röstat på delegerade, som uttalat sig för införandet av sovjetsystem och för Litauens, Estlands och Lettlands inträde i Socialistiska Sovjetrepublikernas Förbund."

August Rei beskriver det valet i Estland som "De snuskigaste och uslaste av alla val." (Bl.a. den 28 augusti 2009 skrev jag om detta val) Han skriver:
Låt oss anta att en enda röstsedel erbjuds våra väljare vid valen i november.(de svenska riksdagsvalet)  Låt oss anta, att denna sedel har sammanställts av en utländsk diktator, som vi hatar och är rädda för. Låt oss anta att valurnorna är övervakade av diktatorns trupper, att varje väljare har befallts att till vallokalen ta med sig sina legitimationspapper för att stämplas, och att var och en som icke röstat måste räkna med bestraffning som folkets fiende. Låt oss vidare anta att den främmande diktatorn och den av honom behärskade tidningspressen samt hans marionettparti i detta land skulle skryta över en överväldigande valtriumf med över 90 % deltagande och tolka detta som folkets godkännande av detta lands anslutning till hans land. Detta är precis vad som hände.
...Med anordnandet av sådana "val" i de baltiska staterna har Stalin ännu en gång överträffat Hitler. Denna gång har Kremls härskare iscensatt en förklädd demokrati som genom sin synnerliga cynism överskuggar alla de beryktade "folkbeslut" som Hitler har anordnat i Tyskland. ... Detta är demokrati i rysk stil.


Balticums och Sovjetrysslands säkerhet.

(Kom ihåg vad UD skrev i de frisläppta rapporterna från 1991. Ha det här i minnet en stund: Från synpunkten av långsiktig stabilitet i Östersjö-området och Nordeuropa vore det - skulle man kunna hävda - en fördel om Ryssland fick behålla en viss militär närvaro i Baltikum.)

1. Läran om naturliga gränser.
Under sextonhundratalet i Frankrike fastslogs att varje stat sträva efter en gränslinje av sådan naturlig beskaffenhet att den, förstärkt genom konstgjorda försvarsverk, lätt ska kunna försvaras och bilda ett svåroövervinneligt hinder för den motståndare som skulle vilja tränga in i landet.

Detta tas som ursäkt för att Baltikum måste tillhöra Ryssland.

2. Det pågående krigets erfarenhet.

Generalöverste von Küchlers armé som utgjorde den vänstra flygel i generalfältmarskalk von Leebs armégrupp ledde sin offensiv längs den lettiska kusten och ockuperade Riga 10 dagar och hela Lettland två veckor efter krigets utbrott. Flottbaser, flygplatser och befästningar som av ryssarna hade byggts i skyndsammaste tempo under aderton månader på Lettlands och Litauens territorium, hade ej kunnat fördröja tyskarnas framryckning. Han fortsätter att beskriva hur tyskarna vann mark över sovjeterna över hela kusten ända fram till Narva. Här hade den naturliga gränsen ingen betydelse.

3.       Balticum som Sovjets uppmarschområde.

Om det istället gäller ett angreppskrig från Rysslands sida, då är de baltiska staterna ett utmärkt uppmarschområde för operationer både mot Tyskland och – i ännu högre grad – mot de skandinaviska staterna. … Sålunda är det icke Ryssland, som skulle kunna åberopa sig på  rättmätiga säkerhetskrav … utan tvärtom andra i första rummet de skandinaviska staterna, som ha ett verkligt berättigat och mycket allvarligt säkerhetsintresse av att dessa stater ej komma i Rysslands händer. ( Nu kan ni komma ihåg UD:s skrivelse. Man ansåg att Rysslands ev. anspråk på att ha en viss militär närvaro i Baltikum. Mot vilka stater var de styrkan var deras vapen riktade?)

4.       Sovjetnationalismen har vittsyftande mål.

Om detta i morgon!