April 20, 2011. Estniska SS-legionen.
Det är en allvarlig risk att påstå att det var bättre under tysk ockupation än under sovjetisk. Man blir så lätt anklagad för att vara nazist/fascist då. Per Ahlmark bl.a. sa med eftertryck i TV att alla soldater i tysk uniform hade svurit eden till Hitler, och därmed var de förtappade. Han hade inte läst på sin historia. Kanske till och med en svensk skulle göra allt för att få sina föräldrar eller andra släktingar fria från helvetet i Sibirien eller någon annan helvetisk plats, där de var granne med döden.
Jag tar risken. Jag vill att ni ska förstå, att det var skillnad. Ülo, vår vän, berättade (bl.a. 22 nov. 2009) att när skolpojkarna passerade de tyska soldaterna vid järnvägsstationen i Tallinn, då var de inte rädda. När det var sovjetiska soldater som stod där, då tog de en stor omväg. Då var de rädda; soldaterna kunde börja skjuta mot dem utan någon anledning alls.
Hur det var för esterna i Röda armén läser jag inte i den här boken, men jag vet från muntliga berättelser och andra böcker hur fruktansvärt det var. Nuvarande ÖB Ants Laaneots var ju tvungen att gå på Natokurs för att lära sig bli mänsklig. (9 nov. 2010)
Eftersom Ants tycker att uppgifterna vi får i boken "Till siste man" av Petter Kjellander är anmärkningsvärda, ska jag referera några sidor ur ett kapitel i den boken. Kapitlet heter Estland erövras av tyskarna, och jag börjar på sidan 64: Generalinspektionen.
I September månad organiserades som vid de lettiska SS-förbanden, ett estniskt generalinspektorat för att från estniskt håll understödja den estniska SS-brigaden. Som chef för generalinspektoratet utsågs Johannes Soodla. Soodla kom därmed att få den högsta officersgraden i estniska SS-legionen och som sådan underställd Reichführer-SS och dennes representant.
Johannes Soodla.
Jag tar risken. Jag vill att ni ska förstå, att det var skillnad. Ülo, vår vän, berättade (bl.a. 22 nov. 2009) att när skolpojkarna passerade de tyska soldaterna vid järnvägsstationen i Tallinn, då var de inte rädda. När det var sovjetiska soldater som stod där, då tog de en stor omväg. Då var de rädda; soldaterna kunde börja skjuta mot dem utan någon anledning alls.
Hur det var för esterna i Röda armén läser jag inte i den här boken, men jag vet från muntliga berättelser och andra böcker hur fruktansvärt det var. Nuvarande ÖB Ants Laaneots var ju tvungen att gå på Natokurs för att lära sig bli mänsklig. (9 nov. 2010)
Eftersom Ants tycker att uppgifterna vi får i boken "Till siste man" av Petter Kjellander är anmärkningsvärda, ska jag referera några sidor ur ett kapitel i den boken. Kapitlet heter Estland erövras av tyskarna, och jag börjar på sidan 64: Generalinspektionen.
I September månad organiserades som vid de lettiska SS-förbanden, ett estniskt generalinspektorat för att från estniskt håll understödja den estniska SS-brigaden. Som chef för generalinspektoratet utsågs Johannes Soodla. Soodla kom därmed att få den högsta officersgraden i estniska SS-legionen och som sådan underställd Reichführer-SS och dennes representant.
Johannes Soodla.
Soldaterna i Heidelager.
Soodlas befogenheter:
- Disciplinära befogenheter motsvarande en divisionschef.
- Befogenhet att yttra sig om samtliga hedersfrågor i fall av disciplinpåföljder och rättsliga följder för medlemmar av legionen.
- Skyldighet och befogenhet att inspektera alla enheter ingående i estniska brigaden och rapportera om observerade brister respektive förslag och önskemål.
- Befogenhet att besöka alla sjukhus och lasarett, på vilka det vårdades sårade eller sjuka estniska soldater, motta deras motiverade önskemål och klagomål och föra detta vidare till rätt instans.
- Pröva de befintliga välfärdsinstitutionerna (t.ex. soldathem) avseende deras lämplighet och nära samarbeta med aktuella civila myndigheter. Nyuppsättandet och driften av dessa var hans ansvar.
- Ansvar att tillgodose de andliga och kulturella behoven hos de estniska soldaterna.
- Noggrant bevaka försörjningen av soldaternas anhöriga.
Han hade inte rätta att bevilja permissioner och tjänstledighet. När det gällde tillsättande av estniska officerare, uttagning av officersaspiranter och underofficerstillsättningar kunde Soodla endast komma med förslag. Tillsättandet var tyskarnas sak.
I mitten av september anlände Himmler till Heidelager för att inspektera den estniska brigaden.
Unterscharführer Harri Rent var en av de ester som fick till uppgift att agera skyddsvakt åt Himmler under besöket.
Han berättar: En dag upplevde jag följande situation, vilken jag än i dag upplever som otrolig. ... bataljonschefen Hauptsturmführer Kotte kom in i kansliet och sade: "Rent, gör er klar, för i morgon ska ni hämta Reichführer-SS från flygplatsen Heidelager klockan sju och följa honom till Heidelager." Himmler skulle inspektera de estniska trupperna.
Rent och de andra esterna skulle alltså skydda den högste ledaren för SS och polisen.
Vi visste redan att Himmler var chef över hela förtryckarapparaten i Tredje riket och därmed överste skarprättare. ... Jag hade då ännu ingen aning om att i den andra diktaturen, nämligen Sovjetunionen, skulle en sådan uppgift (till exempel att eskortera Beria) ha givits till en officer eller kanske en stabsofficer. Dessutom skulle hela deras familj kontrollerats i förväg avseende pålitlighet. Även själva personalen skulle ha "genomlysts" av många olika agentorganisationer. Min familj och min härkomst blev i detta fall på inget sätt kontrollerad. Jag behövde inte avge någon förklaring och inte heller fylla i någon blankett. Som kronan på verket kom jag ifrån ett under krigets gång ockuperat territorium och var till sinnet en soldat från ett främmande land. Dessutom var jag ung, en nittonåring utan erfarenhet. ... visar sig det europeiska idealet där förtroende är en självklarhet. I motsats till detta står det asiatiska tänkesättet, där man är misstänksam mot alla.
Himmler anländer till flygplatsen i ...detta märkliga flygplan som påminde om en cykel med hjälpmotor.
Första intrycket var overkligt. Himmlers ansiktsfärg var så otroligt blek, att man såg blåa skuggor i hans ansikte. ... Plötsligt fick jag en ingivelse: Jag har sett denna man förut!. - Ja, självklart, det är samma ansikte, samma glasögon, samma flin, kanske även samma bleka ansiktsfärg. Detta ansikte hängde på väggen inne på kontoret till EKA försäkringsbolag i Tallinn tillsammans med bilden av Stalin. Det var bilden av Beria. ... Jag blev mycket förskräckt när jag slogs av denna tanke. Han undrar om det är arbetet som gör människan.
Så småningom kommer de fram och den inspekterande officeren inspekterar de estniska soldaterna, som fortfarande ändå ses som icke-tyskar, en sämre varelse. Han samtalar med några, och avslutar med att säga till de närvarande tyska officerarna: ...deras åsikt att esterna skulle vara ovärdiga som tyskarnas vapendragare inte hade med sanningen att göra, och att det tvärtom fanns mycket som tyskarna kunde lära sig av esterna. ... han ansåg att truppen var för bra för att användas i försvarsstrid.... Efter detta skickades brigaden till Neveleområdet för att bekämpa partisaner.
Inte var det partisaner de ville bekämpa!
En annan kommentar man kan göra är att äntligen var de människor på riktigt i tyskars ögon! Och: det var verkligen skillnad i de två arméerna. I Röda armén var esterna bara kanonmat.
I mitten av september anlände Himmler till Heidelager för att inspektera den estniska brigaden.
Unterscharführer Harri Rent var en av de ester som fick till uppgift att agera skyddsvakt åt Himmler under besöket.
Han berättar: En dag upplevde jag följande situation, vilken jag än i dag upplever som otrolig. ... bataljonschefen Hauptsturmführer Kotte kom in i kansliet och sade: "Rent, gör er klar, för i morgon ska ni hämta Reichführer-SS från flygplatsen Heidelager klockan sju och följa honom till Heidelager." Himmler skulle inspektera de estniska trupperna.
Rent och de andra esterna skulle alltså skydda den högste ledaren för SS och polisen.
Vi visste redan att Himmler var chef över hela förtryckarapparaten i Tredje riket och därmed överste skarprättare. ... Jag hade då ännu ingen aning om att i den andra diktaturen, nämligen Sovjetunionen, skulle en sådan uppgift (till exempel att eskortera Beria) ha givits till en officer eller kanske en stabsofficer. Dessutom skulle hela deras familj kontrollerats i förväg avseende pålitlighet. Även själva personalen skulle ha "genomlysts" av många olika agentorganisationer. Min familj och min härkomst blev i detta fall på inget sätt kontrollerad. Jag behövde inte avge någon förklaring och inte heller fylla i någon blankett. Som kronan på verket kom jag ifrån ett under krigets gång ockuperat territorium och var till sinnet en soldat från ett främmande land. Dessutom var jag ung, en nittonåring utan erfarenhet. ... visar sig det europeiska idealet där förtroende är en självklarhet. I motsats till detta står det asiatiska tänkesättet, där man är misstänksam mot alla.
Himmler anländer till flygplatsen i ...detta märkliga flygplan som påminde om en cykel med hjälpmotor.
Första intrycket var overkligt. Himmlers ansiktsfärg var så otroligt blek, att man såg blåa skuggor i hans ansikte. ... Plötsligt fick jag en ingivelse: Jag har sett denna man förut!. - Ja, självklart, det är samma ansikte, samma glasögon, samma flin, kanske även samma bleka ansiktsfärg. Detta ansikte hängde på väggen inne på kontoret till EKA försäkringsbolag i Tallinn tillsammans med bilden av Stalin. Det var bilden av Beria. ... Jag blev mycket förskräckt när jag slogs av denna tanke. Han undrar om det är arbetet som gör människan.
Så småningom kommer de fram och den inspekterande officeren inspekterar de estniska soldaterna, som fortfarande ändå ses som icke-tyskar, en sämre varelse. Han samtalar med några, och avslutar med att säga till de närvarande tyska officerarna: ...deras åsikt att esterna skulle vara ovärdiga som tyskarnas vapendragare inte hade med sanningen att göra, och att det tvärtom fanns mycket som tyskarna kunde lära sig av esterna. ... han ansåg att truppen var för bra för att användas i försvarsstrid.... Efter detta skickades brigaden till Neveleområdet för att bekämpa partisaner.
Inte var det partisaner de ville bekämpa!
En annan kommentar man kan göra är att äntligen var de människor på riktigt i tyskars ögon! Och: det var verkligen skillnad i de två arméerna. I Röda armén var esterna bara kanonmat.
Trackback
