April 7, 2011. Baltikums och Sovjetrysslands säkerhet.

Det är August Reis häfte: Balticum och Sovjetunionens säkerhet det gäller i dag, och jag skulle fortsätta med punkt 4.

Balticums och Sovjetrysslands säkerhet.

1. Läran om naturliga gränser.

2. Det pågående krigets erfarenhet.

3. Balticum som Sovjets uppmarschområde.

 

4. Sovjetnationalismen har vittsyftande mål.

Den nya ryska imperialismen är helt olik den som västerlandet tror sig känna till”, säger en amerikan, Henry C. Wolfe i sin år 1940 utkomna bok ”The Imperial Soviet” . ”Den är även mera intolerant än den västerländska chauvinismen. … Den är lika fanatisk som vilken som helst krigisk tro som uppträtt under gångna tider…. Den är vida farligare för andra länder än Lenins och Trotskis internationalism.”

Sovjetunionen har hela tiden ägnat sig åt att smutskasta ”den degenererade och ruttnande kapitalismens värld, i vilket det omänskligt exploaterade proletariatet snart skulle resa sig för att med den ryska röda arméns broderliga hjälp störta kapitalisternas och storgodsägarnas outhärdliga tyranni och över hela jorden upprätta kommunistisk diktatur. ”

Stalin skrev ett brev till Ivanov den 14 feb 1938. Där läser vi: Vi äro omringade av en mängd starka kapitalistiska länder; Sovjetrepublikernas existens vid sidan av de imperialistiska staterna är i längden otänkbar; vi eller de komma till slut att segra; intill dess kommer en rad fruktansvärda sammanstötningar mellan Sovjetrepublikerna och de borgerliga staterna att bli oundvikliga; understödjandet av vår revolution från arbetarna i alla länder, och ännu mer dessa arbetares seger, åtminstone i en del länder, är den oeftergivliga förutsättningen för socialismens seger. Han menar att revolutionen är inte klar i Sovjet, utan man måste indoktrinera arbetarna i Sovjet liksom dem i de ”borgerliga” länderna för en ömsesidig förståelse. ”Man måste allsidigt stärka och befästa vår Röda armé, vår Röda flotta, vår Röda luftflotta; man måste hålla hela vårt folk i ett tillstånd av mobiliserad beredskap med hänsyn till faran för ett möjligt krigsöverfall.” (Detta uttalande är startskottet för ”den stora terrorn som beskrivs i ”Stalins barn” och ”De som viskade.”)

Intressant är då att läsa vad västerländska journalister o.a. säger om Sovjets tankar om utvidgning: sir Stafford Cripps, ”Rysslandsexpert”  säger i en intervju för Vecko Journalen i juli 1942: ”Jag är övertygad om, att Ryssland nu, när det i den ingångna pakten högtidligt antagit principen att inte blanda sig i andra länders angelägenheter, också menar allvar med den utfästelsen. Sovjet skall inte efter kriget komma att bedriva underjordisk verksamhet och världsrevolutionära konspirationer i andra länder. … Stalins idéer är Rysslands säkerhet inom strategiskt tryggande gränser, bolsjevismen som nationellt system och vänskapligt samarbete med andra makter, oavsett att ee ha andra samhällsformer.”

Hur har Cripps undgått att läsa Stalins ord? De finns dessutom i boken ”Leninismens grunder” som sprids i miljontals exemplar i hela Sovjetunionen.

 

5. Stalin själv om sitt världsprogram.

 

”Den internationella imperialismen kan under inga omständigheter, på inga villkor leva vid sidan av Sovjetrepubliken. … nödvändigheten att framkalla den internationella revolutionen.” (sid. 25 i boken Leninismens grunder.)  Att socialismen segrar i ett land är bara ett hjälpmedel att driva den vidare i alla länder. Han utgjuter fantastiska tankar om hur det nya bolsjevikiska land ska kämpa för att bli perfekt och för att det ska sprida revolutionen vidare.

Om Cripps säger Rei: Det är rentav häpnadsväckande vad människor ha lätt att följa strutsens politik.

Cripps tycks också omedveten om hur många pakter Sovjet ingått: Sovjet har trampat på Polen den 17 september 1939, på Finland den 30 november 1939, vid de baltiska staternas ockupering och sovjetisering i juli-augusti 1940 o.s.v. När Ryssland gav sig på Finland fastställde NF att landet gjort sig skyldig till  brott mot  fem internationella fördrag. Lika många brott begicks mot Polen och de baltiska staterna. Alltså runt tjugofem fördragsbrott inom ungefär elva månader.

En annan ”Rysslandsrexpert” J. Davies säger i den amerikanska tidskriften Life den 26 mars 1943: ”Sovjetunionen har en avundsvärd meritförteckning när det gäller vidhållandet av sina förpliktelser.” Det sorgligaste är att Mr Davies uppenbarligen ej har haft den ringaste avsikt att skämta eller ironisera.

 

Sovjetrysslands geopolitiska argument.

 

Man säger att den naturliga gränsen för Ryssland är kusten. Kan den inte lika gärna vara Norges Atlantkust? Måste inte Finland också höra dit då?

 

Ha de baltiska staterna hindrat sovjetrysk transithandel?

 

Rei resonerar om de baltiska hamnarna under frihetstiden.  Naturligtvis är de intresserade av transithandel från Ryssland. Det handlar om många arbetstillfällen, och bestämmelserna är mycket bra för Ryssland. Ingen införseltull, inga transisteringskostnader. Sovjet fick speciella platser inom hamnarna för sin omlastning, förvaring och förpackning. I Estland transporterades varan ända till fyra gånger billigare än på Rysslands egna järnvägar.

Ryssland var tyvärr inte så intresserade av den trafiken. Det verkar som om de inte behöver de baltiska hamnarna. 1922 omsattes 350 000 ton årligen; efter kuppförsöket 1924 minskade trafiken betydligt. Året efter var transitohandeln nere i 18 000 ton.

Då frågar sig Rei: Är de baltiska hamnarna oundgängliga för Ryssland?

I verkligheten har Sovjetryssland intet som helst behov av Balticums hamnar, enär deras egen hamn i Leningrad mer än väl räcker till för dess östersjöhandel…. Dess omsättningskapacitet är 12 miljoner ton om året, och under åren 1933-1935 t.ex. var den faktiska omsättningen 4,2 miljoner ton årligen. I själva verket har man istället börjat använda hamnarna i i Svarta och Kaspiska haven.

 

De baltiska staterna ha bevisat sin livsduglighet.

Men det får ni veta först i morgon.

Trackback
RSS 2.0