.

Thomas Nordegren,

Tack för ett intressant program om Estland.

Jag vill bara göra några kommentarer.

1.      Nej, det var inte oppositionella som skickades iväg till Sibirien. Det var människor som var för kunniga i det ”kapitalistiska och fria” livet. Moskva hade tillsammans med estniska kommunister i förväg gjort upp listor på människor som skulle skickas iväg, och det var i hög grad beroende av vilket yrke vederbörande hade. De som arbetat vid domstolar, polisen, eller var journalister, bönder med anställda m.fl. Vi har t.o.m. en släkting som arbetat som assistent vid en domstol på ferierna, som blev arkebuserad på stationen i Nõmme när han var på väg hem från sina studier.

Vi måste förstå att utbildningar förändrades totalt för att den sovjetisk-kommunistiska verkligheten skulle inlemmas i samhället.

I princip var alla ester folkfiender eftersom esterna valt att bli en fri stat 1920.

Att så många kvinnor och barn deporterades berodde på dels att man skulle skicka rätt antal ester och dels på att vara familjemedlem till en ”folkfiende” var ett lika stort brott som att vara det själv, oavsett ålder. Lilla Evi Juhani då 6 år deporterades utan sina föräldrar och var enligt ett beslut ”skyldig”, men det stod inte vad hon var skyldig till.

2.      Nej, esterna som folk gjorde sig inte skyldiga till judeförföljelser. Det fanns nazister även i Estland, men de var i minoritet. En mycket liten minoritet. Det enda man ville i Estland, och fortfarande vill, är att leva i ett fritt land.

Estland var det enda land i världen som hade infört autonomi för judar. De hade fått Judiska Världskongressens guldplakat på 1930-talet som tack för detta. Autonomin togs bort under den sovjetiska ockupationen.

De flesta av Estlands judar som inte redan dödats av sovjeterna följde ryssarna ut ur Estland när tyskarna kom 1941. Jag känner att, om ca 900 judar och drygt 7 250 ester mördas under den national-socialistiska ockupationen, då kan man kanske säga att det var ca 8 250 människor som mördades under tysk ockupation, och det är också förfärligt!

3.      Östen Undén har sagt: ”Men Sovjetunionen är ju en rättsstat.” Det var ett försvar för vad socialdemokrterna gjorde mot balterna. Det sade han efter ”den stora terrorn” och Moskvarättegångarna. Han borde ha vetat bättre.

4.      Det var ett problem med Vietnamprotesterna. Det man demonstrerade för var ett Vietnam skulle bli helt kommunistiskt, vilket esterna i allmänhet inte såg som att befria sydvietnameserna. Snarare tvärt om.

5.      Att svenskar visste så lite om Estland berodde bl.a. på att det aldrig togs in rättelser i tidningarna eller radio-TV på det lilla men felaktiga som skrevs och sades om landet där borta. Det vet jag av egen erfarenhet och därför att även andra berättat det för mig.

6.      Skolornas tystnad: I 40 år arbetade min man i svenska grundskolan och gymnasiet. Bl.a. i historia. I de skolor han arbetade fick han upp Baltikum på agendan, men det var trögt och ett stort arbete. Många historielärare var renodlade kommunister och förstod absolut inte problemet. Jag har skrivit om Olev Otts bok i ämnet i min blogg  http://karinsestland.blogg.se den 21 mars 2010.

Fantastiskt att ett sådant program sänts i Sveriges Radio. Vi rös också hela tiden Tönis Mägi sjöng!

Med vänliga och tacksamma hälsningar