Mars 29, 2011. Till siste man.
Färre känner till Estlands brutala historia eller vet att Estland utgör ett fascinerande historiskt och kulturellt gränsland mellan öst och väst, inte sällan med många minnen från det svenska stormaktsväldet. ... ett ofta bortglömt faktum: att Estland under andra världskrigets slutskede var skådeplats för några av de allra hårdaste striderna i stormaktskriget mellan det nazistiska Tyskland och det kommunistiska Sovjetunionen.
Enbart under 1900-talet drabbades Estland av fyra ockupationer genom främmande makt, delvis under förödande krigshandlingar, och blev skådeplatsen för två inbördeskrig.
De fyra ockupationerna skedde dels vid första världskrigets slutskede, tysk resp rysk ockupation och under det andra världskriget rysk, tysk och åter rysk ockupation, alla under åren 1940 - 1991 med ett kort avbrott i september 1944. De två inbördeskrigen var när de först befriade sig från ryssarna och sedan från tyskarna innan fredsförhandlingarna skrevs under i Tartu 1920.
Det är mycket för ett litet land.
Vidare:
Baltstaterna var från 1940 ockuperade rättslösa objekt. ... Enbart under ockupationsåret 1940 - 1941 mördade eller deporterade NKVD 60 000 ester av en total befolkning på drygt en miljon människor.Dessa grymma och omfattande sovjetiska utrensningar resulterade i en grogrund för många esters avsky och hat mot moskva-kommunismen och dess hantlangare.
Han beskriver också de fruktansvärda situationer när ester slogs mot ester, och, som jag tidigare sagt blev ett livslångt trauma för många ester (såsom Ants morbror) att de antagligen skjutit ihjäl sina vänner.
Under punkten Pogromer i Baltikum:
Av Estlands judiska befolkning lyckades 75 % fly till Sovjetunionen före den tyska inmarschen sommaren 1941. Av de kvarvarande estniska judarna mördades samtliga, närmare 1 000 män, kvinnor och barn under tysk ockupation. ...Det bilddes en estnisk regeringskommission kring estnisk medverkan i massmord både under sovjetisk och tysk ockupation 1940 - 1944. Det var en tysk SS-Obersturmbahnführer Martin Sandbergers Sonderkommando 1A som hade fått uppdraget att likvidera alla estniska judar. Tyskarna var få och därför beroende av inhemska villiga krafter till sin hjälp. Kommissionen skrev 2001 sammanfattande: "It is unjust that an entire nation should be criminalized because of an action of some of its citizens, but it is equally unjust that its criminals should be able to shelter behind a cloak of victimhood."
Tilläggas bör också som jämförelse att under samma tid likviderades minst 7 250 ester. Och vår dotter berättade för flera år sedan att Ferenc Göndör sa, när han höll föredrag om förintelsen, att tyskarna var inte värst. Det var balterna som var de största syndarna. Kan esterna någonsin bli värderade som människor? Tyskarna kallade dem för "Undeutche"/"icke-tyskar" och hade därmed getts ett sämre värde än tyskar. Jag känner att, om knappt 1 000 judar och drygt 7 250 ester mördas under den national-socialistiska ockupationen, då kan man kanske säga att det var drygt 8 250 människor som mördades under tysk ockupation, och det är förfärligt!
Jag har lagt boken i kön för "böcker jag ska läsa", så jag lär återkomma om den.
...
Så var det Claes Arvidssons ledare i SvD i dag.
Är jag verkligen ett hot mot Ryssland? frågar han i rubriken.
Michail Nenasjev(N), ledamot av dumans försvarsutskott och representant (naturligtvis) för maktpartiet Förenade Ryssland hade kallat till samtal med svenska politiker, forskare och journalister i Moskva.
Ryssland har så många problem att brottas med att man inte har något att "exportera" till andra länder, menade N, som anklagade svenska medier för att ändå framställa Ryssland som aggressivt. Den militära upprustningen handlar om att återgå till en normal nivå. Georgien betecknade han som så litet att man knappt hittar landet på kartan. Så var det med den saken.
Han klagade på att dumaledamöter har sina tjänstebostäder på en gata uppkallad efter Olof Palme, men att något motsvarande inte fanns i Sverige. Putingatan skulle nog kännas rätt för honom.
På en öppen fråga om mänskliga rättigheter i Ryssland avfyrade han två motfrågor: Har ni utlämnat Julian Assange (i verkligheten har han inte inkommit än)? När ska ni införa sanktioner mot Baltikum?Motfrågorna illustrerar vad man från rysk sida anser vara dubbelmoral i kritiken av Ryssland, men som allra mest demonstrerar en ovilja att se sitt eget land i ögonen. Svenska domstolar är i grunden rättssäkra medan de ryska är en tragisk parodi.
Allt är inte frid och fröjd, men fri- och rättigheterna för de stora ryska minoriteterna i Estland och Lettland är något som ryssarna i Ryssland bara kan drömma om.
Jag hoppade verkligen till när det visade sig att journalister ingår i Rysslands hotbild. När N lade ut texten om medias dubbla standard landade han i att problemet är på samma hotnivå som organiserad knarkhandel och piratverksamhet (dock efter terrorism och kärnvapenspridning).
I hans konspiratoriska värld försöker olika mediecentra framkalla en informationskris som i sin tur kan utvecklas till hot. Det är i sin tur ett av motiven för att utveckla de strategiska kärnvapnen.
Dumaledamoten Michail Petrovitj Nenasjev kan verka extrem, men i Ryssland är han inte det.
När ska det ryska sättet att tänka närma sig det europeiska? När ska man kunna samarbeta och veta att den andra parten verkligen förstått vad man kommit överens om? Ryssland är Estlands granne, och har ett ständigt intresse av att ta tillbaka landområdet på ett eller annat sätt. Kan de två kulturerna någon gång närma sig varandra?
