Maj 11, 2011. Bloodlands.

Bloodlands.



Läste ni i SvD i dag? Det är ett nytt namn på ett område från Östersjön till Svarta havet där blodet flöt under andra världskriget. Det gäller judar, vitryssar, ukrainare, polacker, ryssar och balter. Timothy Sniders bok Bloodlands recenseras av Per Högselius.

Mellan 1933 och 1945, har Snyder räknat ut, mördades mer än 14 miljoner människor – judar, vitryssar, ukrainare, polacker, ryssar och balter – i ett område från Östersjön till Svarta havet. Stupade soldater och civila som dött i kriget är inte inräknade, bara de människor som dog i medvetna, från Berlin och Moskva fjärrstyrda, mordkampanjer. Förintelsen var den värsta av dessa, men inte den enda. Siffran 14 miljoner tycks snarast i underkant jämfört med tidigare deluppskattningar. Men Snyders bok bygger inte på uppskattningar, utan på bödlarnas egna rapporter. Problemet är att flera nationer och etniska grupper haft intresse av att överdriva antalet offer.

Offren blev ju så många just för att Sovjet och Tyskland interagerade och provocerade varandra till allt hemskare dåd. Svältens Ukraina, NKVD:s etniska utrensningar, Hitlers svältläger för sovjetiska krigsfångar, upproret i Warszawa och Auschwitzs gaskamrar definierar tillsammans en distinkt epok. Det spelar ingen roll vilken mordmetod som användes: utsvältning, dödsskjutningar eller gaskamrar. Ty allt hänger ihop genom den enda, singulära avsikten: att mörda.


”Bloodlands” har redan blivit till ett begrepp, som i två korta stavelser tvingar oss ned i ett europeiskt dödsrike.

Det är en mycket grym period i världshistorien vi kan se tillbaka på. Minns dock : "Det viktigaste vi kan lära oss av historien, det är att vi inget lär oss av historien."




Arkadij Vaksberg

Arkadij Vaksberg är död. Han skrev bl.a. boken Giftlaboratoriet som jag skrev om den 9 oktober 2010. Han har skrivit fler avslöjande böcker om Sovjetunionen. Han ägde en unik kunskap om livet där, och han hade förmågan att kunna berätta den så att makthavarna i Sovjet tillät hans skrivande och så att det blev ny kunskap för oss. Han skrev ett hundratal understreckare i SvD.


Från och med början på 90-talet kom en rad böcker på teman som alla på ett eller annat sätt var förknippade med Vaksbergs yrkesbakgrund. Han skrev om Moskvaprocessernas åklagare Andrej Vysjinskij, om KGB och Lubjanka, om Sovjetmaffian, om Stalin och judarna. Vaksberg var en enastående kännare av den sovjetiska underrättelsetjänsten, som han ägnade år av arkivstudier åt.

Så skriver Bengt Jangfeldt ,som kände honom personligen, i dagens SvD

Jag kommer sakna hans intressanta berättelser i tidningen.

 
Trackback
RSS 2.0