.

Jag fortsätter med artikeln om Sverige och konsensus i tidningen Axess. Jag menar att om vi förstår hur vi själva tänker och fungerar, då kanske vi lättare ser hur andra gör det, eller på vad sätt vi skiljer oss från andra kulturer.

Johan Lundberg ställer frågan om man inte fortfarande i dag får betala ett högt pris för att uttrycka avvikande åsikter? ... och säger man att den samtida bildkonsten är för idébaserad ... så utmålas man som nazist. Jag tycker att det är ett rätt högt pris... att många av just den anledningen drar sig för att gå mot strömmen. Det är allvarligt. ... Eller borde vara. För alla dem som inser att demokrati och absolut enighet inte hör samman.
Det skulle vi alla kunna hålla med om, eller hur? Tänk så mycket roligare om man kan diskutera ett problem eller en uppfattning ur flera synvinklar. Har ni tänkt på hur roligt det är att lära sig något nytt?
... Säger man att man ska diskutera invandringens konsekvenser, så blir man utmålad som nazist.

Dansken Mikael Jalving  berättar om en svensk journalist som skrev två signerade ledare i DN mot Jalving som person efter att han läste en av Jalvings böcker (där han beskriver svenskarna) där han hävdade att jag inte borde få fortsätta som seriös journalist. ... Det är att kriminalisera budbäraren istället för att ta sig an dennes budskap.
Jalving misstänkliggjordes även för att han deltagit i ett möte med Nationaldemokraterna. Vilket han inte ångrar. Han menar att det är naivt att kritisera partier som NP och svenska SD genom att beskriva dem som rasistiska. Jag tror att ju mer man demoniserar partier och rörelser desto bättre villkor får de. Ju mer man försöker förtrycka uppfattningar eller synpunkter, desto mer vänder de tillbaka i demonisk form.
Här håller jag med honom helt och fullt. Det bästa sättet att bli a med SD är att kritisera dem seriöst för vad de anser. Inte för vad man tror att de anser. Det har jag skrivit om tidigare.
Han säger också: Jag delar inte premissen att man bör vara enig med det forum man talar till. Det kortsluter hela debatten och idén om vad debatt är.
Mycket bra sagt! En diskussion ska vara en diskussion och inte ett föredrag.

Och apropå att Jalving inte fick komma till Publicistklubben i Malmö p.g.a. sina åsikter säger Johan Lundberg: Det har inte varit några problem för dem som höll tal på kongresser och konferenser i öststaterna att komma till tals i svensk offentlighet. Och om vi ser till Publicistklubben så har Jan Guillou haft klippkort där - trots hans samarbete med KGB och med en palestinsk "befrielseorganisation" som DPFLP.

(Det har förundrat mig att det varit så under så lång tid. Kanske är det därför så många i Sverige skrattade hånfullt åt oss när vi före Sovjets fall försökte tala om de fruktansvärda livsförhållandena i landet. "Det är likadant i Amerika!" kunde folk säga.)

Per Svensson säger: Men däremot om vi ska tala om svenskhet så finns det en konsensus som jag tycker är helt rimlig och det är att det finns vissa typer av grupperingar och ideologier som vi bestämmer oss för att ta avstånd ifrån.

Johan Lundberg svarar: Men det finns ju en asymmetri i svensk debatt. Det är ingen som reagerar när Sven Wollter blir intervjuad i ett soffprogram fastän han är stalinist. Man uppfattar Per Ahlmark och Jan Myrdal som jämbördiga parter.... Vill man ha en förändring kan man väl inte acceptera de här spelreglerna? Att vi accepterar stalinister som legitima samtalspartner men inte nazister? Det leder ju till att kommunistregimer kommer att fortsätta att överslätas och förringas.
Per Svensson: ... det är en följd av att under 1960- och 1970talet så normaliserades stalinistiska och maoistiska uppfattningar. De blev en del av den normala debattkulturen, kanske till och med kom att dominera den.Och därför ska vi vara försiktiga med NP och SD så att de inte får samma betydelse.

Per Svensson menar att nationalism är en primitiv, religiös känsla.

Och då blir jag irriterad. Den estniska nationalismen till exempel är en ren frihetskänsla. En glädje över att vi är vi. Vår kultur är viktig inte den inhumana sovjetkulturen!

Man ska inte blanda ihop rasister med nationalister. säger Jalving, och fortsätter: Nationalism för mig är att man värdesätter det man ärvt genom historien, genom sin barndom, genom sitt språk, genom det speciella ljus som en gång sken i litteratur, musik och folkloristisk kultur. Att man kan värdesätta allt detta samtidigt som man kan ha invandrare.

Där tycker jag precis som Jalving. Och jag är varken kommunist, nationalsocialist, fascist eller religös fanatiker.

Alltså en mycket intressant och tankeväckande artikel!