.

Såg ni i DN i dag:

Den ryske affärsmagnaten Michail Chodorkovskij fick på tisdagen sitt straff kortat med ett år, från 14 till 13 års fängelse.

Domen — likalydande för hans affärspartner Platon Lebedev — meddelades av en appellationsdomstol i Moskva.

Den innebär att Chodorkovskij, känd som skarp kritiker till ledarna i maktborgen Kreml, kan räkna med frigivning 2016.

De två skulle egentligen har frigetts i år, men i december fick de sina tidigare straff förlängda.

Det ser ju bra ut, men visst är det spännande att se om han någonsin blir fri igen!

Amnesty har i dag utsett dem till samvetsfångar skriver Postimees.

...

Den 11, 17, 21 och 24 jan 2011 skrev jag om Vladislav Savics bok "Putin och rysskräcken". Han menar att vi svenskar har fel förhållningssätt till Ryssland. Att övriga Europa har ett bättre samarbete med dem. Jasenko Selimovic skriver på dagens Brännpunkt i SvD:

Rysk makttörst hotar Europa.

Han diskuterar faran med Rysslands olje- och gasexport till Europa på ett mycket bra sätt, som slår undan fötterna för Savic (som jag annars tycker ger intressanta reportage i radion)

Putin bygger en stormakt med gas och olja som vapen. Lyckas han nu köpa vitryska energitillgångar ger det Ryssland ytterligare kontroll över Europas energiexport. Sverige och EU behöver en nyktrare syn på rysk energipolitik, skriver folkpartisten Jasenko Selimovic.

Den ryska taktiken skulle kunna sammanfattas med: i går tanks – i dag gas. Premiärminister Vladimir Putin inledde under sin tid som president en era av rysk återhämtning och byggande av en rysk stormakt, ledd av energibolagen. Energipolitiken utnyttjas för utrikespolitiska syften och energibolagen är statens vapen.

Samtidigt anstränger sig Ryssland för att monopolisera olje- och gasledningar till Europa och Kina. Från 1999 har det skrivits många olika avtal om att transportera olja och gas från omkringliggande länder via Ryssland. 2002 skrevs bland annat ett 15-årigt avtal om export av kazakstansk olja via Ryssland. I de fall Ryssland inte fick monopolisera olje- och gasledningar byggdes konkurrerande ledningar som skulle minska profitabiliteten hos konkurrenternas (Blue stream), eller bildades gaskarteller i syfte att skapa ”en gemensam exportstrategi”. Det Kreml inte gillar bestraffas och bekämpas med energivapen. Sedan 1991 har landet, världens största gasexportör, stoppat leveranser till olika länder mer än 45 gånger.

... År 2007 skars alla leveranser av kol och oljeprodukter till Estland av i samband med ”statykrisen” i landet.

... Putins ambitioner sträcker sig till en stormaktsposition, vilket kräver ”realpolitik”, rå makt och energioberoende. Det ryska valet nästa år kan innebära en chans att byta riktning. Men det är fortfarande för många osäkra faktorer. Fram till dess att Ryssland ändrar sin taktik bör Sverige undvika att hamna i ett farligt beroende, och samtidigt hjälpa andra EU-länder att ta sig ur det.

Så långt artikeln, som bör ge alla en tankeställare. I Estland planerade man för att lägga in Eesti Energia på börsen. Som tur var gjorde man inte det. Risken att ryssar skulle köpa upp företaget var för uppenbar.

...

Mats Holmberg har i DN beskrivit sitt första möte med Pärnu så: Småvägarna är det som görbilresan genom de baltiska länderna till ett äventyr.

Vi tar spjärn mot stormen i bad­orten Pärnu, någon timme söder om Tallinn. Stadens hurtbullar spelar volleyboll på stranden, deras mera dästa grannar dricker mjölkchoklad på stans kaféer, och som så många gånger senare slås vi av hur det gångna seklets dramatiska och komprimerade historia har präglat de baltiska ländernas kultur.

Det tidiga 1900-talets överklassvillor och insuttna kaféer samsas med sovjettidens betongkomplex. Krogmenyerna varvar klassiska, baltiska fiskrätter med det ryska kökets rödbetssoppor, piroger och de köttfyllda pastaknyten som kallas pelmeni.

Estland, Lettland och Litauen bjuder på en kulturblandning och exotism som saknar motsvarighet inom Sveriges närområde.

I dagens DN Kultur skriver Johan Öberg om Sköna bad på andra sidan havet, dvs i Pärnu.

Pärnu Ranna Hotell/ Strandhotell

Badentusiaster reste till Estlands ”sommarhuvudstad”Pärnu redan på 1800-talet.

Nu vaknar gamla trävillor ur sin törnrosasömn och KGB-chefens hemliga sommarresidenshar blivit konferenshotell.

... I slutet av 30-talet fanns direktbåt från Stockholm och hotellen satsade på svensktalande personal.

Sommaren 1939 firade Pärnu 100 år som badort. I september utbröt så andra världskriget. Sommaridyllen som också levde gott på kurortsgäster resten av året, slogs i spillror; Sovjetunionen invaderade snart, 1940 började Stalins paranoida deportationer, året efter kom tyskarna tillbaka för att tvingas bort igen med stor ödeläggelse som följd 1945, många ester fl ydde till Sverige, deportationerna fortsatte – tusentals människor försvann för alltid i Gulag. (Det var titusentals människor som försvann till Gulag)

...

Det är fascinerande att gå omkring på området och se hur Sovjetunionens toppgarnityr ville ha det – även om Andropov själv inte hann njuta av härligheten – han dog strax efter att han kommit till makten. Gorbatjov fi ck heller aldrig chansen att kolla på film i den stora bion eller smörja kråset i restaurangen, omgiven av höga staket bevakade av militär. Men högsommaren är ofta snäppet hetare här än i Sverige på grund av ryssvärmen. Så snart lockar sightseeing mindre än det som de flesta trots allt kommit hit för sedan 1800-talet – dags för ett dopp.