Maj 3, 2011. En ond man är död.

Usama bin Ladin är borta. Den man som har hetsat mot Väst finns inte längre. Naturligtvis är det en lättnad för alla dem som förlorade någon i attacken den 11 september 2001 och vid andra tillfällen. Så som amerikanerna jublade skulle många säkert jublat om någon oskadliggjort Stalin. Det är svårt för oss andra att riktigt kunna sätta oss in i de känslor som brusar genom människorna där borta.
Ändå kändes det som att komma hem till Sverige, när vi i går lyssnade på åländska Radio Vega, på vägen till hamnen i Tallinn. De reagerade så starkt mot människornas jubel i USA. "Hur kan man jubla för att en människa är död?"
Jag tror, att det är enligt vår natur. En människa som hetsar andra att döda; att döda sig själv och andra, som står för den totala ondskan och har många sympatisörer är det dessutom svårt att sätta i fängelse. Det blir med all säkerhet frågan om gisslantagande för att få honom fri, och ännu fler oskyldiga människor dör. Naturligtvis ska lagar följas, men detta var en synnerligen farlig människa. Och amerikanerna har rätt att andas ut. Jag minns så väl när det var ett program i SvT om fängelser i det just befriade Baltikum. I Lettland hade en säkerhetsvakt kallblodigt mördats i ett bakhåll, och hans änka ville att mördarna skulle dömas till döden. Det ansåg den svenske programmakarna var ett exempel på vilka dåliga människor det bor i Baltikum. Det som var dumt var att änkan sa så till en svensk journalist, som bara ville att balterna skulle vara dåliga människor. Det var fler tendentiösa inslag i det programmet.
Man kan moralisera över andra, men man måste faktiskt tolka det de säger och det handlar om att sätta sig in i deras kultur och sätt att tänka. Allt är inte dåligt.

Det snöade när vi kom hem! Sommaren är redan slut. Nu är det vinter igen.
Ge inte upp hoppet. Sommaren kommer tillbaka, och då kanske vi kan gå på en "himmelsrestarurang" 50 meter upp i luften:

 

Det blir några sådana i de baltiska ländern berättar dagens Postimees.

 
Trackback
RSS 2.0