Maj 4, 2011. Fler bilder.
Ants tömde sin kamera i dag, äntligen! Nu ska jag visa er några bilder vi tagit sedan mars i år.
Först. Så här såg det ut när vi kom i början på mars:
Först. Så här såg det ut när vi kom i början på mars:
Mycket snö, men de enorma högarna som bildats av nedkanad snö från taket kom inte med på bilden.
I år var det massor av hus, framför allt lador, som inte orkat bära den tunga snön utan rasat. De första åren var den här synen vanlig, tyckte vi, men inte förrän den här snörika vintern återkom problemet. Nu är frågan: rivs ladorna, eller går det att rädda några?
Det finns också byggnader som ser förfärliga ut, trots att de inte rasat av tung snö. Det här är en gammal kolchos-fabriksbyggnad som det finns massor av på landet. Här är det åtminstone ett staket som ska hålla obehöriga utanför. Händer det en olycka i huset är ägaren, vem det nu klan vara, skyldig att ersätta skadade trots att de inte får vara där.
Det här storkboet är gammalt. Förra sommaren, när det var orkan, då blåste storkungarna ner och vi såg dem inte mer. Och man ser tydligt att själva boet flyttade på sig åt ena sidan. Men storkpappan kom tillbaka, och nu är storkmamman där också. Men jag funderar på vad som händer om boet är obeboeligt eller har fallit ner när han kommer dit, och han måste hitta ett annat bo för sin familj. Hur gör då honan för att hitta honom? Hon kommer ju senare.
Runt den här tegelpelaren sitter det många band av olika sorter. Det är unga människopar, som inte lyckas bli gravida, och därför måste tillgripa ett halmstrå. Storken ser till att det ordnar sig för dem tack vare bandet. Men det finns inget tack, eller annat tecken på att det lyckas. Men tron finns kvar, det blir några nya band varje år just här.
Runt den här tegelpelaren sitter det många band av olika sorter. Det är unga människopar, som inte lyckas bli gravida, och därför måste tillgripa ett halmstrå. Storken ser till att det ordnar sig för dem tack vare bandet. Men det finns inget tack, eller annat tecken på att det lyckas. Men tron finns kvar, det blir några nya band varje år just här.
Nej, det här är ingen insjö. Det är Suur vesi. Alltså det stora vattnet. Översvämningen. Så hade vi det också innan det dikades ut här och storkarna slutade komma till Sverige. Det är alltså så mycket vatten att det går vågor på "sjön".
Det var jättemånga gäss kvar i området. Runt vårt hus hade de inte synts till på en tid. Vi var övertygade om att de flugit vidare, men de hade stannat vid "sjöarna".
Svanarna var också kvar. De här var en bit bort, så vi kunde inte se om det var sång- eller knölsvanar, men vi tror på sångsvanar.
Det var jättemånga gäss kvar i området. Runt vårt hus hade de inte synts till på en tid. Vi var övertygade om att de flugit vidare, men de hade stannat vid "sjöarna".
Svanarna var också kvar. De här var en bit bort, så vi kunde inte se om det var sång- eller knölsvanar, men vi tror på sångsvanar.
Trackback
