.

Skogs-Janne/Metsa Jaan

Har jag berättat om Skogs-Janne som växte upp på barnhem under sovjettiden? Det var verkligen eländigt på barnhemmen på den tiden. Dåligt med mat och lekmaterial och avsaknad av kärlek. Efter den tiden har hans liv bara varit inriktat på att arbeta och samla in pengar så att han kan köpa papper och pennor och målarfärger och annat kreativt pyssel som han skänker till olika barnhem och dagis i området. Han är väl i 60-årsåldern nu. Länge bodde han i en liten hyreslägenhet på vintern och i en träkoja på sommaren, men nu har han fått en social lägenhet i det vackra faluröda huset ”Müüriku gård” nära centrum. Vi har fått veta att vi inte ska släppa in honom, det tar så lång tid att vädra ut odören efteråt. Istället ger vi honom tomflaskor och burkar som han kan panta. En gång råkade vi skicka med några burkar som vi hade knycklat ihop. Han blev fruktansvärt arg. ”Vem gör något sådant mot Skogs-Janne!”  Han var verkligen upprörd över tilltaget.

Vad han inte vet, och ingen vill tala om för honom, det är att det han köper inte behövs. Nu för tiden får alla förskolor och barnhem tillräckligt material av staten, men barnen har lärt sig att de ska tacka vänligt för vad han ger dem.

Müüriku mõis eller Marienhof som gården heter på tyska.

Nu skriver jag direkt från sidan http://www.genealogy.com/users/m/l/l/Jrgen-Mller/

Nära den lilla kyrkan Väike Maarja i norra Estland köpte min förfader Peter Johann Hoffmann (PJH) 1817 en vacker byggnad som han kallade Marienhof. Han var köpman från Tallinn.

PHJ öppnade en butik i Marienhof, och där fanns ingen konkurrens så han blev snabbt mycket rik. Han byggde då en ordentlig huvudbyggnad av trä, som finns kvar ännu i dag. Han son Georg byggde en mindre kontorsbyggnad. I den byggnaden öppnades Väike Maarjas första skola för flickor 1902. I huset inrättades också det första sjukhuset i Väike Maarja med fyra bäddar. A Hoffmann arbetade som läkare där. En av PJH:s barnbarn Ferdinand gifte sig med Leontine von Breustedt.

1891 när den nya järnvägen invigts sålde PJH:s son egendomen till en est, Jaan Allik, som skapat sig en förmögenhet som restaurangägare.

Under den sovjetiska ockupationen var Marienhof/Müüriku mõis ett kolshoskontor.

Byggnaden var också i början av kolchostiden bostad åt ledningen. Senare förföll allt och huset blev tillhåll för sovjetiska lösdrivare.

Nu finns där lägenheter som hyrs ut via socialkontoret, och huset har nyligen fått sin fina Falu rödfärg och nya fönster.