.

April 26, 2012 Det finns många sådana här gamla hus på landsbyggden.

 

Hanno berättade tidigare också om livet på landet under tiderna före ockupationerna, att förutom att björksav var den estniske lantmannens dryck under sommaren, bestod huvudmåltiden av saltströmming. Trots att många bodde en bra bit från havet. Men sanningen är den, att den goda matjorden finns i inlandet, och de fiskande esterna behövde säd, så det blev naturligtvis byteshandel. Lantmannen tog några buntar råg med sig, spände på hästen och gav sig iväg mot havet, västerut. Där bytte han till sig strömming, som han saltade och hade därmed mat åt hela familjen.

En riktigt rolig sak, var att de som var livegna och bodde nära den stora sjön Peipus, de fick inskrivet i sitt avtal att de bara skulle behöva äta lax högst tre gånger i veckan. Känner vi igen historien? I Norrland ville man inte heller äta lax varje dag. Kanske kan vi förstå dem litegrand nu när det finns så himla mycket lax i affären och alla tjatar om hur nyttigt det är med Omega3, som det vimlar av i lax.
…..

Plötsligt förstod vi att okunskapen om Estland är mycket större än vi trodde. Sofia berättade om en väninnna som inte kunde förstå varför de skulle till Estland. "Varför åker ni dit? Där finns väl ingenting. Finns det vatten?"
Eller min väninna som jag ändå känt så länge. Hon sa. "Där bor det ju så många komunister."

Vi har ju försökt lära våra medmänniskor, men det behövs mycket mer. Därför kommer nu bilder från en biltur vi gjorde i  dag.

Det här är en by som byggdes utanför Rakvere på 1980-talet. Inte vem som helst fick bo här. Antingen skulle man vara viktig kommunistpamp, idrottsman av rang eller kulturpersonlighet som skådespelare eller författare. Vägen in i området är inte helt lätt att hitta, och när man är där känner man sig som en inkräktare. Det är en sorts "gated community".
Många av villorna är enormt stora. Uppvärmning kostade så lite på den tiden. Några är helt orenoverade andra är riktigt fina. Vi vet inte alls vilka som bor däri dag

Det framgår inte av bilden hur stort huset är, tyvärr.

Fem sådana hus låg runt en höjd, några såg så mörka ut att man blev lite ledsen. Kanske kan man ana att de är jättestora.

Utanför byn såg det annorlunda ut.

Det finns många sådana här gamla hus på landsbyggden. Här bor ingen, men så här ville den enkle bonden bo. På den tiden var huset välhållet.

Många har nu renoverat sitt bostadshus men kanske inte sin lada som ofta är en aning förfallen.

 

 

Hyreshus finns utslängda lite här och där. Men jag får inte säga att det ser hemskt ut, då får jag bassning av Ave och Virve. "Vi var så glada att få någonstans att bo." Jo, det förstår jag, men måste man bygga hus med så dålig kvalitet. Isoleringen var usel, värmekostnaden var ju så låg. Själva materialet höll inte så länge. Vice stadsarkitekten Lethmaa sa till oss 1978 när vi tittat på den pågående renoveringen av bostäder inne i Tallinn inför seglings-OS 1980: Kom tillbaka 1981, då ser det ut som vanligt igen.

Det här var inga bilder från den vackra delen av Estland. Men vänta bara, det kommer!