.

I det senaste numret av Axess finns flera intressanta artiklar. T.ex. skriver Tommy Möller en artikel “Pragmatikernas bleka visioner” där han diskuterar vilka maktahavare vi har, och Aristoteles karaktärsdygder: rättrådighet, mod och klokhet. Jag tänker naturligtvis på makthavarna i Sovjetunionen och andra kommunistiska despoter. Ingen av dessa dygder stämmer överens med den bild jag har fått av dem. Jag undrar också hur vi ska kunna säkerställa att de som vi ger vårt förtroende eller själva tar makten verkligen har dessa goda egenskaper, och att de fortsätter på den banan. Allt är ett vågspel. Många “kloka” människor har visat andra sidor, och den som kan prisa grymma diktatorer kan inte vara “klok”. Jag anser att den viktigaste egenskapen man kan ha är respekt för andra människor och deras liv. När en man, som Lenin (och Marx), skriver i bok efter bok att vissa människor, människomassor, ska dödas, då hjälper det inte om han har någon enstaka bra idé. Han ska inte få möjlighet att styra över andra människors liv!

Leo Kramár skriver om Johan Galtung, norrmannen som initierat ämnet Freds- och konfliktforskning i världen och arbetat som professor i det ämnet i många länder. Kramár skriver att Galtung hävdade också naivt att de nationella minoriteterna önskade stanna kvar inom Sovjetsystemet. Det visade sig snart att esterna och alla de andra inte alls ville vara kvar. Sovjetimperiet kollapsade bland annat till följd av inre spänninmgar och är i dag ett minne blott.
Jag har svårt att förstå att en man som specialiserat sig i ämnet hade så dålig insikt i de små ländernas lidanden. Han gjorde fler missbedömningar; dem hittar ni i tidningen.

I artikeln “Där ateismen blev religion” av Nima Sannadaji läser vi Marx-citatet “religion är folkets opium”. och ett annat citat av honom: “Att avskaffa religioner som människors inbillade lycka är att kräva deras verkliga lycka.”
I de socialistiska länderna behöll folken trots alt sin religiösa tro, men i Sovjet blev de officiella kommunistiska riterna efterbildningar av de religiösa. Man skapade en egen religiös tro i form av statligt sanktionerad socialistisk ateism.
Men regimen nöjde sig inte med att förfölja, fängsla och mörda den ledande kyrkans företrädare och konfiskera deras tankegångar. Andra kristna grupper, liksom judar och muslimer utsattes för ännu hårdare förtryck. I slutändan förbjöds närmast organiserad religion, bortsett från en hårt förtryckt ryskortodox kyrka.
Och så några rader om Estland: I Estland verkade partiet exempelvis för att ersätta kyrkliga konfirmationer med s.k. “sommartidsfirande för unga”, vars syfte var att härma tidigare kyrkliga traditioner och ersätta kristna budskap med ateistisk socialism. De lyckades, och i slutet av 1960-talet firades ca 500 konfirmationer och 6 000 sommartidsfiranden.
Vi kan också läsa om hur behandlingen av den döde Lenin är en kopia av hur man helgar helgon.

Naturligtvis var detta ett problem för de människor som inte trodde på den här socialismen. Alternativet var för många endast att smyga med sin religiösa tro.

En intressant tidning, just den som Guillou kallar högerextremistisk. Är alla som inte tänker som Guillou högerextremister, eller ska vi kunna diskutera alla varianter av tankar? Kan vi acceptera att man kan tänka olika, men med en givande diskussion kanske vi kommer varandra närmare i tänkandet. Det kan fungera att man förstår varandra utan att man använder överord.

…..

“En natt på slottet”. Så kallas det evenemang som ägde rum i går på Kiltsi slott. Evenemanget började med en konsert kl 20. Det fanns mycket att göra: vandringar, besöka caféet, sjunga och dansa eller låna böcker från ett "levande" bibliotek.
På natten kunde alla se den Vita Dam som finns i Kiltsi!