.

Har vi någon kultur i Sverige? Någon svensk kultur? ”Nej” svarar många. Men, om vi inte har det, om man är ”högerpopulist” som de sa i radion i dag om man vill hävda den svenska kulturen, hur ska vi då kunna acceptera andra kulturer?

Hur kan det komma sig, att vi som levt i Sverige så länge inte har någon egen kultur?

Därför att invandringen har varit så stor. Vi är påverkade av alla invandrarkulturerna.

Men vi har ju levt och firat, sjungit, spelat och skrivit svenskt. När holländaren Cornelis skrev sina visor, då skrev han med svensk tradition i botten. De är så ursvenska, trots att han inte är svensk. Det är väl inget fel med det. Han var bara ett vanligt geni.

Har det ändå inte alltid funnits något som man kan kalla svensk kultur?

Självklart har det det.

När ni ser den här bilden:

hur känns det då?

Jag minns när jag varit i Spanien sommaren 1961 och vandrat bland vita stenhus, småsmutsiga stenhus, och for med tåget genom Sverige på väg hem och såg de faluröda stugorna, då kände jag mig hemma. Ända ner i tårna. När jag hör visorna från min barndom, då känner jag mig hemma. När jag äter ärtsoppa och pannkaka med sylt på torsdagarna.

När man har levt i en påtvingad främmande kultur under en lång tid, då vet man vad det är som är den egna kulturen. Den kultur som talar till mig. Där jag inte måste fundera på allt jag gör, om det är ”rätt”, farligt eller illavarslande det jag gör. Skillnaden mellan oss och det estniska folket är att de kan sin kultur. De behöver inte fråga. Ingen, absolut ingen, förnekar den estniska kulturen, men de är inga högerpopulister. Alla som vill och är intresserade får delta.

Om vår egen kultur inte erkänns, då är risken stor att vi också vänder oss mot de ”andras” kultur. Om vi kan säga: ”Jaha du gör så. Vi brukar göra så här. Men då förstår jag.” Jag vet en lärare som berättade för invandrarelevers föräldrar om hur vi gör i Sverige, och fick ett tack till svar. ”Ingen har berättat det här för oss tidigare.” Sverige är fyllt av omvänd snällhet. Vi tror att vi gör alla nya landsmän en tjänst om vi inte pratar om vår kultur. Istället gör vi dem en stor otjänst.

Jag blev så upprörd när jag hörde att jag ska vara högerpopulist för att jag uppskattar våra länders speciella kultur.

.....

Jag har fått en fråga: ”Georgiens ambassadör talar om en estnisk by, Salme. Finns den i Georgien?”

Ja, Katarina II fortsatte Peter den stores ansträngningar att locka européer, och under hennes tid kom hundratusentals immigranter, främst tyskar och bosatte sig i Volgaområdet, på Krim och i Kaukasien. (Se mer: 11 mars 2011).

Det var även en hel del ester som flyttade, bl.a. Ants farmors mamma med sin nya familj. Det föll sig så, att esterna sökte sig till samma områden; till sina landsmän. Ungefär som svenskarna som flyttade till Minnesota, eller som turkarna som flyttar till Rinkeby.