Jan. 12, 2012. Kulturfrågor.

Jag glömde ett viktigt skäl till att vi ska berätta om vår kultur för människor som vill leva i Sverige.

Kommer ni ihåg domaren som inte dömde en pappa till fängelse när han dödat sin dotter av hedersskäl i Sverige? Jag minns det, och jag blev upprörd. Mord är aldrig tillåtet i Sverige. Eller hur? Men tänk er nu att ingen berättat för den här mannen att det är förbjudet att mörda alla, och till och med sina egna döttrar, i vårt land. Kanske han inte visste. Jag vet helt säkert, att det är många fler viktiga saker ingen talat om för honom, och tänk er då, att det kanske är vårt eget fel att han inte vet. Är jag högerpopulist när jag tänker så här också?

Jag har ägnat mycket tid till att forska i vad det innebär att leva. Jag har studerat alla i min omgivning för att jag vill förstå. Jag kan inte låta bli. Men om man inte är sån som jag. Om man bara tror att alla andra lever likadant som man själv. Att hedern är lika viktig för alla människor. Fast svenskarna är ju konstiga förstås, ”De ser inte bara konstiga ut i sina kläder som avslöjar så mycket, de umgås öppet med varandra över könsgränserna också. Men allt det är ju svår synd, och så vill absolut inte jag leva”, kanske de tänker.

Tidigare hade vi andra umgängesregler i Sverige också. För några generationer sedan fick man inte pussas offentligt t.ex. Och i Estland fick man inte vara ensam i ett rum med någon av det andra könet om man inte var gift. Jag har berättat om Ants mormor, Jelena, som sågs gå ut ur ett rum tillsammans med mannen hon ville gifta sig med. Det var fest i huset; flera såg dem. Det var bara att göra slut. Den unge mannen bosatte sig i Ryssland och efter några år gifte sig Jelena med Joosep, den förste fästmannens bror. Till vigseln blev han kallad hem för att vara marskalk på sin yngre brors bröllop. Han stod bredvid dem när prästen talade till dem. ”Det är ju mig du ska gifta dig med. Det är ju mig…” malde han en lång stund till prästen avbröt honom med en tillsägelse att hålla tyst. ”Detta är ett bröllop!” Apropå kultur.

När jag gick i skolan fick jag lära mig att kommunisterna ansåg att historia inte var ett aktuellt ämne att lära sig i skolan. Nu lever vi nu. Historien är ointressant. Det var också kommunismen som introducerade att familjen inte hade något värde. Vi skulle alla vara fria människor att umgås med vem vi vill. Vi skulle inte ta hand om våra barn. I Estland fanns det ”riktiga” dagis där barnen träffade sina föräldrar endast på lördag – söndag. ”Och då var pappa full.” berättade en man som vi pratade med.

Och inte skulle vi läsa de gamla sagorna, Elsa Beskow och sådant. Nej, det skulle handla om annat t.ex. barnradion hade en teater på sommarmorgnar som handlade om en prostituerad flicka. Det är saga det!

Vi skulle göra slut med vår kultur. Helt enkelt.

Trackback
RSS 2.0