Juni 1, 2012 Man måste ha fler ansikten.
Om ni ser att det står Grillfest någonstans i Estland kan ni vara helt lugna. Det betyder precis samma sak i Estland som i Sverige! Det finns andra ord som kan missförstås som pank till exempel. Det betyder inte att man är utanför en pantbank, det betyder att man kommit till en bank. Sama betyder däremot samma sak. Dvs samma.
.....
Som jag skrivit flera gånger var det första man lärde sig i Sovjetunionen, det var att ljuga. Eller som Hanno säger: Man måste ha fler ansikten. Man anpassade sig efter vem man talade med. I dagens DN Helsidan läser vi att det fortfarande gäller i Kina.
Frågan gäller om man ska fortsätta att ljuga om Kinas historia i Kina. Det man inte talar om är framför allt:
Massavrättningarnabunder folkrepublikens första år på 1950-talet,
antihögerkampnjen 1957,
svältkatastrofen i början av 1960-talet,
kulturrevolutionen 1966-76,
massakern på aktivister vid Himmelska fridens torg i Peking i juni 1989 och
aidskatastrofen bland blodgivarna i Henan på 1990-talet.
Två böcker har kommit ut i dagarna. Det är Torbjörn Lodén, “Kina från himmelskt imperium till global stormakt” och Frank Dikötter “Mao ocg den stora svälten”.
Ett annat av Hannos favorituttryck: “Den första gästen i ett kommunistiskt land heter Svält.”
I böckerna redovisas hur miljontals människor offrades. Frank Dikötter säger att 45 miljoner (av 650 milj.) människor dog av svält under “Det stora språnget” 1958-62. En helt ofattbar siffra. Han skriver: “Överlevnadsstrategierna blev en del av systemet. Att lura och bedra blev en kommunistisk livsstil. Människor ljög för att överleva och som en följd av det förvrängdes all information.
Grunden till felen är att man trodde att alla människor kan. Precis som i Sovjetunionen fick totalt outbildade människor till uppgift att skapa regler. Ungefär som när Moskva skickade ut bestämmelser för hur ett trägolv skulle skötas. Man skulle slänga ett stort antal (jag har glömt siffran) hinkar med vatten över golvet. Låta det sjunka in och sedan torka av. Resultatet blev genommurkna golv som ingen reparerade, eftersom man inte gjorde sådant. Eller när det kom beskrivning till de nyinflyttade ryssarnas på Ormsö hur de skulle plöja marken de stulit från flyktingarna. De skulle plöja djupt i jorden, vilket estlandssvenskarna visste att man inte skulle göra just där. Resultatet blev att massor med sten la sig över åkrarna och gjorde att marken inte längre kunde nyttjas. Eller när de mördat alla läkare på sjukhuset i Karelen där Ants moster Olga arbetade och lät vem som helst utföra operationerna. Resultatet? Ja, det förstår ni själva. Ond bråd död.
Jag blir så upprörd över att ingen kommunist (som jag hört) har diskuterat resultaten av den kommunistiska ideologin i praktiken. Nu har jag läst om att “det finns olika spår.” Men om alla som försökt sig på den ideologin har fallit i samma fällor, och vi inte kunnat se ett enda exempel på motsatsen. Hur kan någon då tro på den?
…..
Ormsö/ Vormsi är Estlands fjärde största ö. Tidigare var Ormsö och Nuckö centrum för estlandssvenskarna. På fastlandet nära Hapsal/Haapsalu ligger färjan som kör till ön.
Nästan alla estlandssvenskar lämnade ön 1944, flera av deras ättlingar bor i Stockholms skärgård. Och många av dem har fått tillbaka fastigheter efter 1991.
Som jag skrivit flera gånger var det första man lärde sig i Sovjetunionen, det var att ljuga. Eller som Hanno säger: Man måste ha fler ansikten. Man anpassade sig efter vem man talade med. I dagens DN Helsidan läser vi att det fortfarande gäller i Kina.
Frågan gäller om man ska fortsätta att ljuga om Kinas historia i Kina. Det man inte talar om är framför allt:
Massavrättningarnabunder folkrepublikens första år på 1950-talet,
antihögerkampnjen 1957,
svältkatastrofen i början av 1960-talet,
kulturrevolutionen 1966-76,
massakern på aktivister vid Himmelska fridens torg i Peking i juni 1989 och
aidskatastrofen bland blodgivarna i Henan på 1990-talet.
Två böcker har kommit ut i dagarna. Det är Torbjörn Lodén, “Kina från himmelskt imperium till global stormakt” och Frank Dikötter “Mao ocg den stora svälten”.
Ett annat av Hannos favorituttryck: “Den första gästen i ett kommunistiskt land heter Svält.”
I böckerna redovisas hur miljontals människor offrades. Frank Dikötter säger att 45 miljoner (av 650 milj.) människor dog av svält under “Det stora språnget” 1958-62. En helt ofattbar siffra. Han skriver: “Överlevnadsstrategierna blev en del av systemet. Att lura och bedra blev en kommunistisk livsstil. Människor ljög för att överleva och som en följd av det förvrängdes all information.
Grunden till felen är att man trodde att alla människor kan. Precis som i Sovjetunionen fick totalt outbildade människor till uppgift att skapa regler. Ungefär som när Moskva skickade ut bestämmelser för hur ett trägolv skulle skötas. Man skulle slänga ett stort antal (jag har glömt siffran) hinkar med vatten över golvet. Låta det sjunka in och sedan torka av. Resultatet blev genommurkna golv som ingen reparerade, eftersom man inte gjorde sådant. Eller när det kom beskrivning till de nyinflyttade ryssarnas på Ormsö hur de skulle plöja marken de stulit från flyktingarna. De skulle plöja djupt i jorden, vilket estlandssvenskarna visste att man inte skulle göra just där. Resultatet blev att massor med sten la sig över åkrarna och gjorde att marken inte längre kunde nyttjas. Eller när de mördat alla läkare på sjukhuset i Karelen där Ants moster Olga arbetade och lät vem som helst utföra operationerna. Resultatet? Ja, det förstår ni själva. Ond bråd död.
Jag blir så upprörd över att ingen kommunist (som jag hört) har diskuterat resultaten av den kommunistiska ideologin i praktiken. Nu har jag läst om att “det finns olika spår.” Men om alla som försökt sig på den ideologin har fallit i samma fällor, och vi inte kunnat se ett enda exempel på motsatsen. Hur kan någon då tro på den?
…..
Ormsö/ Vormsi är Estlands fjärde största ö. Tidigare var Ormsö och Nuckö centrum för estlandssvenskarna. På fastlandet nära Hapsal/Haapsalu ligger färjan som kör till ön.
Nästan alla estlandssvenskar lämnade ön 1944, flera av deras ättlingar bor i Stockholms skärgård. Och många av dem har fått tillbaka fastigheter efter 1991.
På Ormsö Hembygdsgårds hemsida hittar vi berättelsen om Pearsgården och branden i Sviby.
Sviby var en av de största byarna på Ormsö med 350 invånare på 1930-talet. Här lever både ester och svenskar. Måndagen den 13 juni 1932 utbröt eld i ett hus mitt i byn. Den spred sig snabbt och innan kvällen hade 21 gårdar lagts i aska. Ingen människa omkom, men 31 människor stod utan hus och hem. Pearsgården klarade sig oskadd. Men olyckan var så omfattande att insamlingar startades i Stockholm, Helsingfors och Reval/Tallinn. Kronprins Gustaf Adolf skänkte även ett bidrag till återuppbyggnaden av byn vid sitt besök på Ormsö samma sommar. på Ormsö samma sommar.
Här vill jag visa några gamla bilder från ön som jag hittade på nätet:
Bilderna är små men fina.
A. Först: Johan Lilja med lie på gårdsplan.
B. Därefter: fröken Österblom med stickning.
C. Maria Asplund, Saxby Erjasa, på väg med häst.
D. Hullo kommunalhuset (målarkurs) f.d. Fridhem som byggdea åt missionären från Sverige L J Östblom.
De estlandssvenska kvinnorna gick alldid och stickade. Det är roligt att se på bild. Gå in på hemsidan och klicka på bilderna, så blir de större och tydligare. Och många fler!
(Det är svårt när texten lever sitt eget liv.)
Trackback
