Juni 14, 2012. Juni 14 1940.
“Tack för kommentaren. Vad trevligt att du upplevde esterna så positivt. Det är alltid roligt att höra.”
…..
Vi satt och pratade. Det var Ants och jag och de två drygt 20-åriga Felix och Jessica. Vi hade så mycket att berätta om Estland och dess historia. Ockupationstiden och människoöden. Vår resa till Tallinn 1978 och allt vi sett och upplevt. Felix har ju hört det mesta förr, men Jessica sa efter en stund “Varför fick vi aldrig lära oss något om det här i skolan. Vi läste hur mycket som helst om Tyskland, men inget om Sovjetunionen eller Estland!”
Är det så vi ska lära barn och ungdomar ämnet historia? Vad är det för mening att bara lära dem vissa delar av historien? Behöver inte alla se det som hänt och lära sig av det? Tror vi att det finns något bra för dem om vi bara väljer ut det vi tycker att de ska kunna. Måste vi inte acceptera att historien inte varit som vi vill och önskar. Att så här efteråt går det inte att skriva om den för att vi vill att vissa människor ska vara bra och andra dåliga, och somliga ännu sämre. Vi kan inte göra något åt det som redan hänt; vår uppgift är att i möjligaste mån försöka få framtiden att bli bättre istället.
Vi människor är så ofullkomliga. Våra hjärnor har så många vindlingar som gör att vi tänker olika; uppfattar saker olika; reagerar olika. Ibland vet vi om det, ibland kan vi inte förstå det. Tänk bara på hur svårt det tydligen är att bestämma om massmördaren Breivik är sjuk eller om han bara är en ond människa som tänker på ett helt annat sätt än de flesta av oss andra. Vi kan aldrig skriva om historien om hans fruktansvärda brott. Det är ett brott av så oerhört många i vår historia. Vi måste förstå att det kan hända trots att vi inte vill tro det.
Jag googlade på "historieundervisningen i skolan" och fick bl.a. fram denna bild:
…..
Vi satt och pratade. Det var Ants och jag och de två drygt 20-åriga Felix och Jessica. Vi hade så mycket att berätta om Estland och dess historia. Ockupationstiden och människoöden. Vår resa till Tallinn 1978 och allt vi sett och upplevt. Felix har ju hört det mesta förr, men Jessica sa efter en stund “Varför fick vi aldrig lära oss något om det här i skolan. Vi läste hur mycket som helst om Tyskland, men inget om Sovjetunionen eller Estland!”
Är det så vi ska lära barn och ungdomar ämnet historia? Vad är det för mening att bara lära dem vissa delar av historien? Behöver inte alla se det som hänt och lära sig av det? Tror vi att det finns något bra för dem om vi bara väljer ut det vi tycker att de ska kunna. Måste vi inte acceptera att historien inte varit som vi vill och önskar. Att så här efteråt går det inte att skriva om den för att vi vill att vissa människor ska vara bra och andra dåliga, och somliga ännu sämre. Vi kan inte göra något åt det som redan hänt; vår uppgift är att i möjligaste mån försöka få framtiden att bli bättre istället.
Vi människor är så ofullkomliga. Våra hjärnor har så många vindlingar som gör att vi tänker olika; uppfattar saker olika; reagerar olika. Ibland vet vi om det, ibland kan vi inte förstå det. Tänk bara på hur svårt det tydligen är att bestämma om massmördaren Breivik är sjuk eller om han bara är en ond människa som tänker på ett helt annat sätt än de flesta av oss andra. Vi kan aldrig skriva om historien om hans fruktansvärda brott. Det är ett brott av så oerhört många i vår historia. Vi måste förstå att det kan hända trots att vi inte vill tro det.
Jag googlade på "historieundervisningen i skolan" och fick bl.a. fram denna bild:
Vet ni varför det blir så allvarliga bråk mellan ukrainare och ryssar? Vet ni att det dog upp till 10 000 000 (10 miljoner) människor i Ukraina i början av 1930-talet pga svält? Vet ni att det berodde på att Moskva krävde att allt som skördades skulle skickas till Moskva (även utsädet), och att Stalin bestämde att en del av den skulle exporteras till Tyskland för att västvärlden inte skulle tro på pratet om svält i Ukraina, Europas kornbod. 10 miljoner!
Ni vet också att så många svenskar inte ville att Levande historia skulle syssla med Kommunismen. Varför?
.....
Vad har de gjort för ont?
Estniska barn i Sibirien.
I dag är det en av de mest fruktansvärda händelserna i Estlands historia. Den 14 juni 1940 väcktes många vanliga hederliga ester av att det bankade på dörren. Soldater därutanför klev in i hemmen och förklarade för de helt vanliga människorna att de skulle packa sina väskor och följa med dem. Till en lastbil eller buss för att släppas av vid en tågstation, packas in i boskapsvagnar och lämna sina hem och sitt fädernesland för att istället bop i Sibirien. De som överlevde resan alltså. Många män kom aldrig fram, de sköts istället. Många barn, gamla och sjuka dog också på vägen.
I dag är många estniska flaggor på halv stång för att vi inte ska glömma. Men jag har ännu inte sett någon med svart flor, som hela Tallinn var fyllt av när vi var här den 14 juni 1992. Jag glömmer det aldrig.
I dag är många estniska flaggor på halv stång för att vi inte ska glömma. Men jag har ännu inte sett någon med svart flor, som hela Tallinn var fyllt av när vi var här den 14 juni 1992. Jag glömmer det aldrig.
Trackback
