.

Estlands befolkning minskade med ca 3 000 personer

Den 1 januari 2011 bodde1 318 000 människor i Estland, rapporterar statistikbyrån, och den 1 januari 2012 beräknas invånarantalet till 1 316 500 människor.

"Den preliminära osäkerheten är främst beroende på antalet invandrare", förklarar Helerin Rannala på statistikbyrån. "I januari hade vi fler människor som mottagit uppehållstillstånd."

Befolkningsantalet under 2011 påverkades av nedgången i födelsetal och ökning av utvandringen.

2011 föddes 14 679 barn, 15 244 personer dog, 3 709 immigrerade och 6 214 personer emigrerade.

Kvinnorna, som alltid är något fler var i början av år 2011 707 700 och männen var 610 300. 2011 minskade antalet kvinnor med 2300 och antalet män minskade med 670 stycken.

Antalet i arbetsför ålder (15-64 år) fortsatte att minska. Den första januari i år minskade antalet med nästan 7000 personer i arbetsför ålder än föregående år. Samtidigt ökade antalet barn (0-14 år). I städerna bodde 63 procent. Nästan en tredjedel av befolkningen bor i Tallinn.

…..

 

Ture Nerman.

 

I häftet Friheten möter Chrusjtjov skriver Ture Nerman

(1886-1969, journalist, radikal politiker, antimilarist, författare.

Politiska partier: socialdemokratiska arbetarepartiet, 1908-1917, Sveriges socialdemokratiska vänsterparti/Sveriges kommunistiska parti 1917- 1929, Socialistiska partiet 1929-1937, Socialdemokratiska arbetarpartiet 1939-1969.)

 

Diplomati och moral.

 

Stater har som sådana, i varje fall ännu, inte moral. De söker bara sitt, delens, mot andra delar, därmed i motsättning även till helheten, mänskligheten.

 

Eller med andra ord: Stater dvs. makthavarna, tänker bara på sin egen storhet. Jag läste en intressant artikel i DN om där man skrev att moral inte är något positivt, det skapar bara nya gränser som skapar problem mellan folk eftersom moralen skiftar. Empati är vad vi ska eftersträva istället. Eller som jag brukar säga: vi ska mötas med positiv nyfikenhet.

 

Nerman fortsätter lite längre ner:

 

Men det är farligt när den statliga diplomatin drar med sej även folket och drar ner dess moral. Och sådant sker (!). Det går inte att förneka, att svenska folket i stor utsträckning, och inte minst arbetarklassen vars regering på olika sätt beter sej ”neutralt” vänlig mot den ryska diktaturen, har trubbat av i sin känsla för friheten, den relativa i väst, och sin motsättning till ofriheten i öst. /…/  Före 1914 hade socialdemokratin en stark internationalistisk känsla på klar frihetsgrund. /…/ Man lovade t.o.m. på tre internationella kongresser att med alla medel, även revolution hindra kriget. /…/ Och efter andra världskriget har t.o.m. staternas international, FN, antagit en ny upplaga av Människans rättigheter. /…/ Vi vet mycket väl vilka stater som är utpräglade diktaturer och vilka som är demokratier relativt, fullt är ännu inga. Vi vet att Människans rättigheter är okända för Rysslands folk, inte får tryckas där.

 

När slutade vi veta det? När började svenska socialdemokrater tro att Sovjet var ett bra land att leva i?