Mars 27, 2012 En familj som tvingades till Sibirien


När pappa var gammal och skulle undersökas av en läkare, då frågade läkaren om han visste vad det var för årstid. "Det är det första gamla glömmer när de börjar få demens," förklarade han för mig.

Nu kan jag säga att det finns en anledning till att man inte riktigt har klart för sig vad det är för årstid. Det är när man reser och lämnar en årstid och kommer till en annan. Och gör det ofta. I Estland är det just nu vinter, sen vinter, lite mot vår kanske men bara någon enstaka plusgrad. I Sverige är det vår;det är varmt, snödropparna blommar och solen har smält den mesta snön. För ett par år sedan var det tvärtom. Då var det underbar vår i Estland med blommande tussilagon och sippor; i Sverige var det vinter. När våren sedan kom med tussilagon och allt det andra, då blev jag förvirrad en liten stund . Jag hade ju nyss upplevt det här, det har redan hänt, eller...

.....

I Postimees finns en lång artikel om en familj som tvingades till Sibirien. Jag håller på att översätta den. Ni ska få hela den hemska historien, hela den hemska sanningen. Jag börjar ändå med den avslutande dikten i min egen översättning.

 

 

Familjen i Sibirien.

 

Dikt dedikerad minnet av min bror Heldur av Koidu Bergmann,.

 

Du begravdes långt hemifrån.

Du sover i utländsk jord.

Det är ingen någonsin

som har gråtit vid din grav.

 

Främmande människor sådde gräs,

ställde ett kors och ett gravljus där.

De plågar dig ej,

de var egentligen inte till dig.



Blommorna på stjälk,

så underbart vackra.

Solen från öster,

så underbart vacker,

lyser över graven.

En liten fågel från norr

som flög söderut när vintern kom

stannade framför ditt kors

och sjöng för dig länge, länge.



Så grymt utsatte skaparen oss,

utan ens ett litet korn till tröst,

det som har gett så svåra sår

för vårt folk och vårt hemland.

 

Trackback
RSS 2.0