dec 17, 2013. I det här landet har mina barn sina rötter.

Vi mötte några vänner som flyttade till Sverige från Italien på 1970-talet. Vi har inte setts på flera år, och jag förstod plötsligt att vi aldrig sagt något om att Ants är född i Estland. Det blev bara aldrig sagt. Ni skulle ha sett de stora leenden vi fick när de förstod. Vi kom varandra ännu närmare.

Ants brukar säga att invandrareleverna lugnade ner sig när de fick klart för sig att deras lärare inte heller är född i Sverige.

Vad är det då som en inflyttad förstår som vi svenskar inte förstår. Jag tror att inte förrän vi gjort klart för oss vad det är, inte förrän då kommer våra invandrare bli “svenskar” på riktigt.

Jag minns en gång när jag satt och pratade med några kvinnor som kommit hit från krig. De berättade om vad de varit med om, jag lyssnade och efteråt blev jag utnämnd till Hedersinvandrare. Jag lyssnade på ett annat sätt än svenskar vanligtvis gör, och jag tror att det beror på att vi svenskar har fördomar. Även de som skryter med att de inga fördomar har, även de har det. En av kvinnorna var gift med en man som när han var 15 år hade tagits ut i Hitlers armé när kriget nästan var slut. Borde jag ha tagit avstånd? Han deltog ju i kriget på Hitlers sida. Nej. Vad han tvingades göra som 15-åring ska han inte dömas för. Istället sa jag att jag kommer ihåg när jag i skolan fick lära mig att Hitler mot slutet av kriget tog ut 15-åringar till soldater, och här står jag framför honom! Varför ska jag lägga större börda på hans axlar?

Nej, istället vill jag fundera på varför Estland betyder så mycket för mig. Ett litet land, så nära oss, som inte fanns efter andra världskriget. Som väldigt få svenskar visste att det över huvud taget hade funnits. Om de visste var det för att de lärt sig att landet var bebott av nazister.

På flykt

I det landet landet har mina barn sina rötter. Den marken har deras förfäder plöjt. Den speciella kulturen som var menad att helt dö ut, om makthavarna hade fått bestämma, den är deras.

Hur mycket av gammal kultur har vi i oss? Finns det något i våra gener? Eller försvinner allt när man lever upp i något annat? Kan man med propaganda ta död på en kultur helt och hållet? Ja, jag är rädd för det. Om vi vill förstå hur våra förfäder levde och kanske tänkte måste vi studera etnologi. Ändå. Ändå lyckades  de estniska lantarbetarna behålla sin unika kultur genom århundraden av ockupation med främmande härskare. När de vann sin frihet 1920 var det lätt att se vad som var speciellt för dem. Vad gjorde de då? De tog vara på sin särart, men de lät andra kulturer i sitt land få behålla sin egen kultur. Och det är unikt. Och värt beröm. De visste hur det var att pådyvlas främmande tankar, vanor och språk. - Det är genom språket vi kan behålla vår kultur. - De blev mycket väl på det klara med hur det är att åter förlora allt. Allt. Till och med meningen med livet. De tvingar aldrig någon att tänka efter en mall eller -ism. Våra tankar är våra egna och bara när gärningarna passerar en brottlig gräns, bara då ska man straffas.

I Sverige har vi fått veta att vi inte har någon kultur. Jag är bestulen! Vi ska låta andra kulturer ta över här, “eftersom de är så mycket mer intressanta”. Det är ett svek mot oss och våra förfäder. Det är brottsligt och borde tas upp i domstol. Får man dribbla bort våra värderingar och vanor så till den milda grad? Men, är det då inte amerikansk kultur som kommer ta över? Om vi låter det ske, finns det risk att det blir så. Men jag tror att det kommer ett uppror. Jag tror att svenskarna kommer förstå till slut vad som är speciellt med vår egen kultur i stället. Jag tror inte att vi kommer börja tillbe Tor och Oden igen, men jag tror att vi kommer söka i byrålådorna efter vårt arv!

-----

Nog om det. Nu ska jag berätta att torgmarknaden i Väike Maarja har öppet alla dagarna den här veckan. I vanliga fall är det bara på fredagar och lördagar, men nu är det julvecka. Det är så roligt att gå runt på den lilla marknaden där allt är tillverkat i trakten. Där finns mjöl, honung, äppelmust, hemslöjd och rotfrukter. Allt från trakten. Nästa gång ni besöker estland måste ni gå in på de små marknadstorgen och titta. Det är värt ett besök.

-----

Virumaa Teataja frågade sina läsare om julklappsinköpen. De fick 616 svar.

39% ansåg att det inte var priset som var viktigt.

21% betalade inte över 50€ per present.

16% köper julklappar för mellan 50 - 100€.

13% köper för 200€

11% menar att det är rimligt att betala 100-200€.

I mina öron låter det som dyra julklappar. Men de kanske inte har så många att köpa julklappar till…

-----

Den estniske dirigenten Eri Klas var den enda utlänningen som belönades när ett teaterpriset Guldmasken delades ut i Ryssland. Det som premierades var “framstående bidrag för utvecklingen av scenkonsten under åren  2012 och 2013.

 Eri Klas
Eri Klas föddes i Tallinn den 7 juni 1939. Han är estnisk dirigent.

Eri Klas är en av Estlands mest välkända dirigenter i världen. Han har dirigerat mer än 140 symfoniorkestrar från Island till Australien, från Japan till USA inklusive Berlins och Münchens filharmoniker och många, många fler berömda orkestrar.

Eri Klas har varit knuten till Estland sedan 1965 som dirigent, konstnärlig ledare och chefsdirigent under åren 1975-1994.

1975-1994 var han hedersdirigent och styrelseordförande på Nationaloperan, där han dirigerat över femtio operor.

1985-1990 var han chefsdirigent för Kungliga Operan i Stockholm.

Han är Finlands Nationaloperas och Musikteaters chefsdirigent sedan 1990  

och dessutom i Aarhus Symfoniorkester 1991-1996.

1996 chefsdirigent i Holländska Radiosymfonikerna, och chef för gästdirigenterna i samma orkester 2003

1998 Tammerfors filharmoniskas konstnärlige ledare.

Från 2002 är Eri Klas Tallinns filharmonikers konstnärlige ledare.

Eri Klas har samarbetat med namnkunniga solister som Gidon Kremer , Tatjana Gridenko , Natalia Gutman och många andra. Han har spelat in mängder av musik hos flera musikbolag .

9 juni 2005 blev Eri Klas ledare för nationaloperan "Estonia".

1991valdes han till chef för Högsta rådet för Republiken Estlands Nationella räddningsfond (senare Estlands nationella kulturfond). (Wikipedia)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0