juli 2, 2013. Olika flyktingöden.

 

 

En helt fruktansvärt tragisk händelse berättas om i boken om de gotländska beredskapsåren.

...en liten estnisk 5-årig flicka råkade illa ut. Flickan var väl påpälsad och hade en halsduk hårt knuten runt halsen. Då kläderna sedan blev genomvåta (båten kantarde) drogs halsduken till och kvävde flickan utan att någon observerade händelsen.

Så berättelsen om en av många familjer i Tallinn:

En lycklig familj i Tallinn, husfadern var fabriksägare. Den första ryska ockupationen inträffar och företaget förstatligas. En av sönerna som antagligen anmälts av hemmabolsjevikerna, deporteras till Ryssland och har sedan inte hörts av. Efter den tyska ockupationen återställs, åtminstone officiellt, den förlorade fabriken och annan egendom, men i verkligheten blir skillnaden inte så stor. Sovjet kommer tillbaka. Modern tar med sig barnen och flyr till Ösel. Fadern blir kvar i sitt hus för att sonen ska få kontakt med någon om han kommer tillbaka. Sedan flyr övriga familjen vidare till Sverige. Av senare anlända landsmän får de veta att hus och hem liksom fabriken är nedbrända och familjefadern säkerligen omkommen.


En berättelse som visar att det fanns en väsentlig skillnad mellan tysk och rysk ockupant:

Innehavaren av en affär förlorade denna till Sovjetstaten. Efter tyskarnas ockupation erhåller han befattning i en nämnd för tilldelning av flytande bränsle. Tysk inspektion finner att några fiskare innehar avsevärt större oljeförråd än det medgivna. Det blir rannsakningshäkte, anklagelse för att ha lämnat ut mera drivmedel till fiskare än tillåtet för att möjliggöra flykt till Sverige. Frigiven efter tre veckor på grund av bristande bevisning, men stoppas in i den tyska armén varifrån han lyckas fly.

Under den första sovjetiska ockupationen gavs den kommunala makten till medlemmar i Förintelsearmén. Så också i Väike Maarja. (För att ta ett exempel). De gavs rätt att döda alla som kunde sägas vara "folkets fiender". Det var tre unga män utan någon livserfarenhet eller vidareutbildning. Först förde de människor, som de av någon anledning inte gillade, till en sovjetisk domstol i Rakvere,som genomgående utdömde arkebusering; sedan när tyskarna närmade sig beordrade en av Sovjet-Estlands mest aktiva kommunister, Boris Kumm alla att strunta i domstolar. Alla skulle dödas direkt, både människor och djur. Allt ätbart skulle brännas! De tog ut människor i skogen och sköt dem där istället, och började bränna ner husen i centrala kommunen. Det var sovjetisk rättvisa.

Något annat intressant som berättas i boken är att man sätter igång undervisning i svenska i flyktinglägren. Man anser att det är lättare för flyktingarna att anpassa sig till livet i Sverige om de kan språket. Intressant just i dessa dagar...


 Otto-Richard Pukk

Till lägret i Snäckgärdsbaden kommer bl.a. förre talmannen och presidenten i det estniska parlamentet, advokaten Otto-Richard Pukk med familj. Han höll ett tacktal vid en fest på Gotland och sa då bl.a:

Vi är barn av folket som är uppväxta i förhållanden där rättfärdighet och tron på den Högste är axiom. Vi traktar inte efter annans land eller egendom; att leva efter Guds och landets lag var allas mål. Alla kulturers och civilisationers bästa sidor har stått som ideal för det estniska folket. För endast fyra - fem år sedan kunde man inte föreställa sig att lag skulle stampas under fötterna av råa erövrare, vars lag och rätt sitter i ´spjustångs ände!´  Allt detta har nu skett med det estniska folket och dess land. Därför var vi tvungna att lämna vårt land. Vi har lämnat kvar många av våra kära, vi har förlorat våra hem och allt annat som vi skattade högst av allt jordiskt. Vi hade nästan förlorat tron på människornas kärlek och godhet till nästan. När vi i våra större och mindre båtar gav oss över havet gick vi en oviss framtid till mötes. Det visste vi, men hellre detta än en säker undeergång. Så var vår inställning när vi landade på Sveriges kust.


Sedan tackar han gotlänningarna och svenskarna för hjärtligt och varmt välkomnande. Han tackar för allt arbete och all givmildhet som visats dem. ...vill vi uttrycka vår högaktning för Sverige och hela dess folk som möjliggjort detta.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0