juni 2, 2013 En bok om livet i Gulag för barnen.

 
Nu kommer de! Vittnesberättelserna om livet i Gulag. Jag minns hur mannen från Göteborg sa i "Klarspråk", det inlägget jag svarade på 1992, att "Gulag går inte att jämföra med nazisternas läger eftersom man kunde komma levande därifrån." 
Ja, några gjorde det. Andra inte. Och det liv de levde i lägren var inte vad vi brukar kalla "liv". Även från Auchwitz har människor kommit levande.

Julian Better i dag.

"Vi barn i Gulag var som en flock djur. Kände ingenting, tänkte ingenting", säger Julian Better från Täby, som föddes in i Stalins arbetsläger. Han intervjuas i SvD med anledning av en bok han skrivit.  "Jag var barn i Gulag."

De flesta i Gulag dog som flugor, vet Julian Better. Barnen som överlevde och växte upp i Ryssland fick ofta hårda liv. ”Därför har ingen skrivit en bok som min. Själv var jag tydligen av den motståndskraftiga sorten. Under många år glömde jag det som hänt, tänkte aldrig på det. Mamma däremot, hon glömde aldrig.”

Jag har talat med Evi Juhani som också fanns i Gulag från sex års ålder. Liksom Julian Better har hon förträngt minnen. "Du får intervjua min äldre syster", sa hon när jag frågade. "Hon minns." Julian Better talar om hur han glömde livet före barnhemmet, t.o.m. sin mamma glömde han. 

Fadern sköts. Han träffade aldrig sin son. Kanske visste han inte att han fått en son. Moderna var gravid när hon arresterades och skickades till Gulag. Eftersom hon fick havandeskapsförgiftning och det var osäkert om hon skulle överleva registrerades inte gossen. Men hon tillfrisknade och hennes fortsatta liv handlade bara om sonen. Hon fick ett arbete i Gulag. Hon sorterade avförings- och urinprover i en miljö som fruktansvärd stank av proverna. Där kunde de sitta tysta, modern och sonen, när han inte bodde på barnhemmet, utan att säga något till varandra. Kanske skulle hon straffas om hon gjorde något annat än arbetade. 

Han berättar också om den fantastiska dagen när Stalin dog. Föräldrarna hade varit kommunister, men när de sett resultatet av omvälvningarna kunde de inte längre vara troende. Faderna var död sedan länge, men modern och Julian hade fått återvända till Polen och hon firade Stalins död.

/.../ till 1945 när det polska kommunistpartiet vädjade till den sovjetiska regeringen att få fängslade partikamrater fria. Julian Betters mor stod överst på listan som Stalin själv skrev under. En kväll då han, Julian, besökte henne i fängelset kunde hon glädjestrålande berätta: ”Från och med idag är jag fri. Nu kommer du alltid att vara med mig”.

–Det var som ett slag i huvudet. Rena chocken. Men när hon i nästa andetag sa att det skulle dröja några dagar innan vi kunde bo ihop vägrade jag gå.

Han protesterade samtidigt som han såg henne djupt i ögonen. Där, i mammans blick, hade tidigare bara funnits sorg. Nu såg han glädje.

–Jag tror hon kände, för första gången, att jag älskade henne.

De kom till Moskva, som första anhalt i friheten. Sedan valde Hetty Sierankiewicz (modern) att återvända till Polen – och det är där hon får veta att hennes man är avrättad. Men hon säger ingenting till Julian, väntar tills Stalin är död.

Han minns den där marsdagen 1953, hur barnen fick gå hem från skolan – och där i köket var redan hans mamma med en väninna:

–Hon strålade med röda kinder, sa: ”Äntligen.”

Han själv, medlem i ungkommunisterna med en bild på Stalin över bokhyllan, förstod ingenting. Särskilt inte när hans mamma kommenderade: ”Ta ner mördaren från väggen.”

–Sen sa hon sanningen: ”Han mördade din far”.

Om detta förvägrades vi berätta i årtionden. Vi ansågs ljuga för att misskreditera kommunismen och det goda livet i Sovjetunionen. I våra dagar borde vi lära oss mer om Nordkorea, där samma lidanden förekommer i dag, men ingen bryr sig om det.

Hela i intervjun är lika viktig. Allt måste läsas för att man ska förstå utsattheten, grymheten och lidandet. Jag måste läsa boken. 

Att jag säger så ofta att människor inte trodde på oss på den tiden, det är inte för att säga "Hurra vad jag är bra" utan att jag skulle vilja att alla analyserade sitt eget tänkande på den tiden. "Varför hade jag en helt annan uppfattning? Varför trodde jag på det som sas utan att tänka en gång till?"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0