.

Hanno bekräftade min teori om att de ryska lantarbetarna aldrig gick i någon skola under tsartiden. I Estland var det balttyskarna som såg till att de gjorde det; och det var ju helt i Peter den stores anda. De var europeer.

 

I Bengt Göran Holmerts bok skriver prästen Elmar Töldsepp, som prästvigdes i Tallinn 1937 och blev kyrkoherde i Kaarma församling på Ösel/Saaremaa. Han berättar om de första sovjetiska åren när prästerna klassades som statsfiender:

B G Holmert redovisar också vad tidningarna skrev om flyktingströmmen. Den 10 augusti 1944 skriver han:

De senaste flyktingarna tillhör synbarligen de mer välsituerade klasserna. De är välklädda och synes ej ha utsatts för ockupationsårens påfrestningar. En av flyktingarna berättar att åren 1941 och 1942 (då var det tyskarna som ockuperade landet) visserligen hade varit påfrestande, särskilt då för stadsborna, men på landsbygden har man inte behövt lida någon direkt nöd även om man fått avstå mycket som tidigare ansågs tillhöra livets nödtorft.

Det är intressant att läsa. Jag har försökt att få fram berättelser om tiden när tyskarna ockuperade Estland. Tanja var så bestämd att det var mycket bättre än när ryssarna var där. Och det var inte samma mördande, människor skickades inte till Sibirien, det har jag förstått. De som arkebuserades var i stort sett de som samarbetat med kommunisterna och så judar förstås, men det var förhållandevis få judar kvar i Estland när tyskarna kom. De flesta hade följt med Röda armén tillbaka till Sovjet.

 

 

Arvo och Liidia Mägi berättade att de levde bra under den tiden. Arvo var journalist. Men en dag fick han veta  av någon bekant att de stod i tur att arresteras. Därför flydde de hals över huvud med sin lille son Jukko över till Sverige. De berättade om hur de gömt sig i skogarna och gett Jukko en klubba att suga på så han skulle vara tyst. Allt gick bra, och de levde ett gott liv i Sverige. 

Och apropå det förstår jag nu varför de flyende avlusades. Jag tyckte det var genant att så ordentliga människor som Ants mormor och morfar blev avlusade, men nu förstår jag att många gömde sig i skogarna i flera veckor i väntan på en båt som skulle ta dem till Sverige. De gömde sig i skogarna och hade bara de kläder de hade på sig. De klädde aldrig av sig, de kunde inte tvätta sig. Om det regnade blev de genomblöta och klöderna fick torka på kroppen. Tänke er när det hände i september 1944, när så många flydde. Då var det ingen sommarvärme längre!

En lite lustig historia handlöar om en man som bara var klädd i badbyxor och inte hade någonting alls med sig. Det var så här: Han skulle inte fly. Han skulle bara hjälpa till att skjuta ut en flyktingbåt från stranden. Därför satte han på sig badbyxorna. Medan man höll på att få iväg båten kom tyska soldater ner till stranden. Han förstod genast faran. Hoppade upp i båten och var därmed på flykt han också.

 

Den 13 september berättar nyanlända flyktingar om läget i Estland. Röda amén var på frammarsch. De trängde undan tyskarna mer och mer. I den tredjedel av Estland som nu erövrats av ryssarna torde det inte finnas en enda estländare kvar! Folket hade flytt undan efter hand och de som inte kommit iväg hade deporterats av ryssarna. Det område som ryssarna nu har erövrat lär vara helt uppbränt och förstört och inkräktarna synes ha för avsikt att helt förryska landet. Man fruktar därvid inte så mycket de äldre ryssarna utan är mest rädd för det uppväxande bolsjevikiska släktet.

 

Ja, det var sanneligen en svår tid för våra nära grannar. Men, som vår utrikesminister sa: Ryssland är ju en rättsstat.