okt. 20, 2013 Ormsö 1988, ett sovjetiskt samhälle.

Förlåt mig nu om jag sårar någon, men jag börjar se allt tydligare att det är många människor som verkligen inte visste eller fortfarande inte vet hur förhållandena var i Sovjetunionen.
Man kan reflektera över att i Georgien börjar man skönmåla Stalin och hans gärningar. Vad är det de längtar tillbaka till och hur har de det nu?
I Estland ser man aldrig någon längtan tillbaka. De unga vet inte så mycket, men de äldre vet med hela sin själ, hela sin kropp hur eländigt och svårt livet var under ockupationen. Men ändå kan det vara svårt att veta hur man ska få ett bra liv i allt nytt; och aldrig mer bli lurad. Jag tänker på den mannen som har levt många år i deportationsläger i Sibirien. Han säger: "Jag kan bara rösta i valet på någon som också varit i Sibirien. De andra vet ingenting." 
Nej, vi kan nog aldrig tänka oss in i hur de hade det, hur mycket vi än försöker. När Sibiriens iskyla, skräck, svält och svek är vardag. Kan någon i hela världen med gott samvete säga att "Stalin hade ett gott syfte"? Kan någon fortfarande hävda att genom att ta livet av många miljoner människor skapar vi ett bra liv för dem som blir kvar? Vilka blir kvar? Skapar vi nya goda människor genom att plåga våra medmänniskor till döds? Blir människan god av att plåga andra? Kan man verkligen, verkligen, försvara ett sådant resonemang? Varför skulle just Stalin leva? Han skapade ett paranoia-samhälle. Vem säger att människorna var lyckliga då? Finns det något kommunistiskt land där man inte mördat sina medmänniskor? Är det inte: "Jag ska leva; du ska dö!"
Hallå alla dagens kommunister! Svara mig varför det är så. 
 
Maria Murman, en av dem som blev kvar...
Ants satte just på ett inslag från Ormsö inspelat 1988. De fyra kvarvarande estlandssvenskarna intervjuades och Johan Nyberg sa att när han var i Sibirien fick han ett meddelande från Estland att hans hustru, två barn och föräldrar hade flytt till Sverige. "Vad tänkte Johan då?" "Ja, tänkte... vad skulle jag göra? Jag kunde ingenting göra." Kalla det för total uppgivenhet!
Han berättar om hur kolchosen stal alla bönderna egendom husdjur, redskap osv. Se själva:
Här är filmen: http://svenska.yle.fi/arkivet/artikkelit/estlandssvenskar_pa_ormso_1989_66964.html#media=66978
 
Här hittar du gamla bilder från Ormsö. http://www.rnhf.se/photoarchive/search_photos.php?option=search&firstpicture=0&numberofpictures=0&area=6&subject=20&searchtext=&filename=&submit=S%D6K
 
Elisabeth Hedborg skriver i SvD om Maria Murman från Ormsö:
Maria Murman, född i Tsarryssland och uppvuxen i det fria Estland, hade överlevt Sovjetunionen och bodde åter i ett fritt Estland. Hon blev en självklar förgrundsfigur på Ormsö, en riktig kändis, som älskade att sjunga och berätta om gamla tider för de svenskar, som i stora skaror kom på besök till sin hemö.

Jag vet inte om Maria tog med den röda Ormsökistan till ålderdomshemmet Håkabacken, där hon bodde under ett drygt år. Men jag vet helt säkert att kistan blev kvar på Ormsö den här gången också. (Kistan som två gånger hösten 1944 fick följa med henne till hamnen för en överresa till Sverige, till fartyget som första gången var överlastat och andra gången inte kom.) Maria Murman anträdde sin sista resa tisdagen den 3 februari 2004, en månad före sin 93-årsdag och knappt tre månader innan hon skulle ha blivit medlem i den europeiska gemenskapen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0