okt 29, 2013. Byn Vippal.
Man har diskuterat om tidpunkten för svenskarnas bosättning i Estland. Jag läser i tidningen Skärgård i numret om estlandssvenska Aiboland att det finns dokument som visar att åtminstone fyra byar i norra Estland var bebodda av svenskar 1402. Det är möjligt att de kommit från Nyland i Finland på andra sidan Finska viken och det kan bero på att Padise kloster hade förbindelser med Finland, och jordegendomar i Nyland under medeltiden.
På 1600-talet byggdes herrgården Wichterpal och under 1800-talet var bönderna tvungna att göra dagsverken på godsen sex dagar i veckan. De boende tillhörde antingen arrendebönderna, som ägde egna gårdar, eller var de lösmän/torpare. När det gäller estlandssvenskarna hade de särskilda privilegier. För bönderna från Vippal var det dock ett stort problem eftersom de inte hade Karl IX:s privilegiebrev i original. De hade bara en kopia som naturligtvis inte godkändes. Vart originalet hade tagit vägen är osäkert. En sägen säger att länsmannen från Apelka skulle komma med brevet. Han övernattade på en vägkrog och drack för mycket. När han vaknade på morgonen var brevet borta. Naturligtvis erkände inte godsherren rättigheterna från en kopia. Han ville ha bönderna arbetande hos sig till så låg kostnad som möjligt. Släkten von Ramm ägde Padise gods till 1766.
Annars levde Vippalbönderna av jordbruk, sjöfart och fiske. De sålde först sina varor söderut, men på 1800-talet blev Stockholm, Helsingfors och Reval huvudmarknad för dem.
I börjand av 1800-talet var de flesta Vippalbönderna svenskar, men sedan flyttade ester in och svenskarna gifte sig med dem.
Vippalbönder.
Godsen behövde arbetskraft, livegenskapen upphörde 1816.
1856 antogs en bondelag som gav möjlighet för lantarbetarna att köpa sig en egen gård. Och 1856 förbjöds dagsverkesarbete och därmed hade de svenska privilegierna inte längre någon betydelse.
Nu lärde jag mig en annan anledning till att man konverterade till ortodoxin. Man hoppades helt enkelt att man skulle få hjälp av tsaren om man kom i en svår situation.
Nationalromantiken blommade under slutet av 1800- och början av 1900-talen. Därmed blev den svenska kulturen viktig. Språket höll svenskarna samman och man införde svenska skolor. Litteratur (oftast religiös), almanackor lästes i hemmen. Man fick ju tillfälle att köpa dem på resorna till Sverige och Finland.
När den nya russifieringskampanjen på 1880-talet kom betydde det att svenskan blev förbjuden att tala i skolan både under lektionerna och på rasterna. Allt svenskt skulle glömmas. Om läraren hörde något barn tala svenska på rasterna straffade hon det med ris!
Det är intressant att läsa om svenskarnas liv i Estland, varför de kom till Estland och hur de levde där. Jag återkommer.
Kommentarer
Trackback
