.

Motivet för flytten löd enligt följande uttalanden av Estlands premiärminister, Andrus Ansip: ”Regeringens syfte med flytten av bronsstatyn är att förhindra Estland från att stegvis falla under rysk kontroll.”

• Är Estland respektive Ryssland ”idealistiska internationalister” i Goldmanns mening? (För att kunna mäta internationalism har en modell av Kjell Goldmann använts, där den idealistiske internationalisten skall vara enligt följande mönster; utåtsträvande, universell, samarbetsorienterad och moderat.)

• Hur väl stämmer den officiella bilden av internationalism överens med verkligheten i Estland respektive Ryssland när de möts i en internationell konflikt?

• Varför valde Estland att flytta denna sovjetiska bronsstaty just 2007 och inte i samband med självständigheten 1991? 

  Den tredje frågan vill jag själv svara på direkt. 1991 var det fortfarande ryska soldater i Estland. De lämnade landet först 1994 efter förhandlingar där Carl Bildt gjorde en mycket viktig insats.)

  Ett sätt att förklara internationell politik är genom den pessimistiske realismen och den optimistiske liberalismen. En lite lustig benämning som jag återkommer till. Realisten förespråkar också en avskräckningspolitik vilket innebär att man försöker hindra den andre parten som man är i konflikt med genom att injaga olika former av fruktan eller hot.  

  När det gäller Estland arbetade landet genast, t.o.m. före befrielsen för att skapa skydd och samarbete internationellt. Redan 1988 började de förhandla om medlemsskap i FN. Den 17 september 1991 blev de medlemmar Några månader senare gick Estland också med i CSCE och året därpå undertecknades ett handels- och ekonomiavtal med EU. Redan 1994 var Estland med i NATO:s fredsprogram och stärkte därmed sin internationella försvarsposition.  Den 1 april 2004 blev Estland fullständiga medlemmar av NATO och samma år den 1 maj fullständiga medlemmar av EU. 

Efter 1989 var folket fritt att agera, kräva, begära deras representanter ansvariga, vilket var ovanligt både för de styrande och de styrda. Ryssland insåg tidigt hur man kunde dra nytta av den internationella diplomatiska spelarenan för att stärka sin egen makt. Som suverän stat, kunde Ryssland använda sin arme för att t.ex. kontrollera och ockupera den autonoma delstaten Tjetjenien 1994. För knappast kunde väl Ryssland acceptera en autonom, oberoende delstat inom sitt eget territorium och ännu mindre att Tjetjenien vägrade skriva under Federations avtalet.  Rysslands internationella relationer med resten av Europa har alltsedan självständigheten varit komplicerad. 

Rysslands utrikespolitik har också förändrats mot en annan inriktning efter Sovjetunions fall; den är inte inspirerad av ideologi längre. Det handlar snarare om nationella intressen; rivalitet med väst och integrationen in i det. 

Putin har också genom diverse avtal och överenskommelser försökt att utveckla olika instrument för att förhindra att USA eller NATO kan ha möjlighet att ta för stor makt. Just detta tror jag att vi nu ser när Ryssland har tagit en stor och kraftfull roll i Syrienkriget.

Hon menar att avsikten med uppgrävningen var: 

Då det har varit stor osäkerhet kring massgraven under bronsstatyn på Tõnismägi i Tallinn beslutade Estlands regering att göra en radikal utredning. Gräva upp graven, identifiera kvarlevorna och flytta dem tillsammans med frihetsmonumentet till Tallinns krigskyrkogård. Detta för att utreda hur många och vilka som egentligen var begravda där. 

Ja, osäkerheten var stor. Men hon nämner inte problemen med att många ryssar samlats vid statyn flera gånger för att fira "Sovjets seger över nazisterna", vilket esterna aldrig har sett som sanning. Sovjet intog Estland när det satt en estniska regering i ledningen. Har vi rätt att hedra det vi anser är sant eller ska vi underkasta oss andra människors sanning?

Avsikten var att förhindra Estland från att falla under rysk kontroll såsom den sovjetvänliga plan som Ryssland har haft och har avser och där ett spel i brickan var befrielse monumentet. 

Ja, Estland hotas regelbundet frän öster och nyss var det Zirinovskij som menade att foket skulle förintas.

Hur är det då med landets säkerhet: Estlands nationella säkerhet är direkt kopplat till utvecklingen gällande den internationella säkerheten. Medlemskap i både NATO och EU ger Estland möjlighet till en unik historisk nationell säkerhet och garanterar att Estland kan uppfylla de säkerhets mål som är uppsatta. 

 Det här är oerhört viktigt, och vi såg vad som hände i Georgien som inte hann med medlemskapen i tid.

Och så Ryssland:

Flytten av befrielsemonumentet (enligt ryssarna) väckte starka känslor i Ryssland, då det där ansågs att denna process och handling var ett hot och en förödmjukelse. För att visa sin maktposition utförde Ryssland en rad olika angrepp mot Estland. 

Ryssland ser fortfarande Estland som sn del av Ryssland. 

Demonstrationerna och upploppen kan ha varit ett försök att få Estland att framstå som ond inför resten av Europa och därmed ett försök att framhäva den egna positionen. Ryssland anklagade Estland för att vara en ond fascist stat. 

Estland var snabb i handling när det gällde internationella relationer. Dels var de otroligt medvetna om betydelsen av ett direkt avstånd till Ryssland, och dels tog de hjälp av utlandsester som kunde hjälpa dem med sina kunskaper.

Ryssland, som författaren kallar realist, hade istället först förlamats av att ha förlorat sin plats i världen, och har sedan ständigt arbetat för att bli en stat att räkna med igen. Jag ser det inte som realism att inte bry sig om det internationella spelet, men det är vad som hela tiden efter Sovjetunionens fall har varit målet för Ryssland.

Och om den speciella händelsen får hon fram slutsatsen: 

Ryssland uppfattade, som en ickeinternationalistisk aktör själva händelsen som ett hot och en förödmjukelse. Då den inåtsträvande aktören har svårigheter att se världen ur ett globalt perspektiv, uppfattade man flytten som en rysk händelse, ett hån mot det ryska, fast Estland har varit självständig i snart 15 år. 

I det här fallet säger författaren att Estland var en god internationalist men Ryssland agerade som en realist (jag skulle vilja kalla det inåtseende.)