Aug 29, 2014 Hur mycket får man förvränga historien?

Hur mycket får man förvränga historien?

Det finns fakta som förvridits tidigare som somliga trott på, men andra inte trott på. Hur ska vi veta vad som är sant?

När det gäller kriget i Ukraina, tror jag att vi som bor i Västvärlden inte tror på det Putin säger. Vi tror att det som sägs i Kiev och Nato är sant, och då måste det Putin säger vara lögn. Men för dem som vill annorlunda är det vi som ljuger. Man måste bestämma sig eftersom alla talar med samma emfas. I den ryska statstelevisionen och andra ryska kontrollerade medier visas bara Putins version av händelserna.

Putin agerar som alla sovjetiska ledare har gjort. I Sovjet var sanning ingenting som prioriterades. Vi vet att våra vapen inte hela tiden var skarpladde och riktade mot dem. Men de fick veta att det var så. Jag kommer ihåg den flyende sovjeten som skulle landa på Gotland; han valde Gotland trots att han trodde vi skulle skjuta ner honom, men livet i Sovjet var ännu farligare. Han tog en chans.

Det var ju inte heller en sanning att alla människor i väst ville flytta till Sovjet, som de fick lära sig var osaken till vakterna på stränderna. De var absolut inte där för att förhindra sovjetmänniskor att fly till väst.

De fick också lära sig att kriget började 1941 när Tyskland angrep Sovjet, men vi vet att det började 1939. För esterna var just det självklart eftersom det var 1939 de förlorade sin frihet och hamnade i det sovjetiska helvetet. Det var verkligen ett helvete eftersom allt förändrades till det sämre. Infrastrukturen bröts sönder. Människor arkebuserades, deporterades eller "bara" förlorade det mesta av vad de ägde. Livet blev fruktansvärt osäkert. Man visste aldrig vad som gällde eftersom allt berodde på vad Stalin ansåg just den dagen.

Jag önskar att alla som trodde på Sovjet nu förstår vad de gjorde mot människor, och klassar deras brott lika människjofientligt som de nazistiska.

I dagens Sverige får en högerextrem inte göra det som en vänsterextrem tillåts göra. Vi måste förstå att extrempartier vill störta vår demokrati från vilket håll de än agerar. Jag vill leva i ett fritt land, med fria val och möjlighet att förstå vad som händer.

Nej, jag hatar inte ryssar, men jag är fullt medveten om att vi inte får lita på det som sägs i Kreml. Det är inte i första hand sanning de uttrycker, utan betyder bara att de vill säga något.

"Kriget i Ukraina kan jämföras med belägringen av Leningrad." Putins ord. Vad menar han? Tydligen är det så att han jämför de ukrainska soldaterna med den tyska armén! Han kan ju inte säga att i det här fallet är det ryssarna som är de främmande soldaterna. Han kan ju inte säga, att Stalin var inaktiv 1941, eftersom han ansåg att det var ett bra sätt att bli av med de "europeiska" ryssarna, som han skulle bli tvungen att mörda själv i annat fall. Inte förrän många hade dött av svält och umbäranden agerade Stalin till stadens försvar. I Ukraina är det den egna armén som försöker försvara sitt land. Måste då inte Putin förstå att vi inte tror på lögnerna. Jo, men det betyder inget. Han vet att hans version av historien blir sanning i det område som kommer vara Ryssland när alla hans krig är över. Vi vet inte än hur länge han tänker föra sina krig. Att han vill bli härskare i en stor stat har vi nog förstått, men var gränserna kommer gå har han inte sagt.

Vi känner alltså igen sättet att ljuga från sovjetkulturen. Det är bara det att världen har förändrats. Nu kan människor vara bättre upplysta om vad som händer. Vi vet nästan i samma ögonblick det sker vad som händer. Men för att försvara sig mot det säger Putin att det som visas på nätet är lögn och manipulationer. Naturligtvis tror många av hans egna medborgare att det är sant, men vi andra vet att han ljuger. Att han använder nödlögner.

 Björnen kommer?

Ska vi inte försvara oss, den fria delen av världen?  

Mart Laar har ändrat uppfattning om Estlands beslut när Sovjet krävde att deras soldater skulle släppas in i det fria Estland 1939. Tidigare har han menat att president Päts gjorde rätt. Det lilla Estland hade inga möjligheter att segra mot den enorma röda armén.

 Björnjägare!

Nu säger han att Estland borde ha gjort motstånd 1939.

Ja, när man har facit i handen är det så. Vi har själva försökt förstå hur Estlands president Konrad Päts tänkte när han utan motstånd släppte in Röda armén i Estland 1939. Troligtvis, mest sannolikt, ville han inte offra estniska män i strider med den fientliga armén. Men offrade blev de ändå i 10 000-tal. 

 Deportering till Sibirien.(filminspelning, filmen 1914)

Mart Laar menar dock att vi har inte alla detaljer som var grund till Päts beslut.

1981 sa soldater som stridit vid Narva och Blå bergen mot röda armén att "det vi gjorde 1944 borde vi ha gjort 1939."

/../

Därför strävade vi att bli medlemmar i Nato; vi har höjt våra försvarsutgifter till två procent av bruttonationalprodukten, och vi har uttryckligen sagt att vi kommer att göra motstånd mot eventuella inkräktare även om vi inte säkert kan säga att allt kommer att gå bra.

Men vi borde ha gjort en annan bedömning 1939, vi borde ha uppträtt annorlunda helt och hållet. Som vi kan se av striderna som rasar i Ukraina, hade det blivit bättre att behålla hoppet «medan striderna rasade hade vi åtminstone kunnat behålla hoppet om fortsatt frihet, ett hopp som dör när man väljer att ge upp».

Han jämför Estland med Finland.

Hur såg det ut för det estniska försvaret i september 1939 jämfört med det finska som, mot alla odds och sin dåliga beredskap kunde trycka tillbaka de sovjetiska attackerna i vinterkriget men naturligtvis samtidigt betalade ett högt pris? Först när dessa och många andra frågor besvaras kan vi, om vi så önskar, ta itu med frågan om huruvida de beslut som fattats under hösten 1939 var helt optimala eller inte.

Syftet med att tolka historien skulle snarare vara att förstå, inte att fördöma. Efter det blir vår nya frihet mer värd.

/../

Men när det gäller lärdomarna från 1939, har vi agerat utifrån dem, och vårt land är inte längre ensamt och vår säkerhet är hög. De misstrogna får gärna lyssna på ljudet av Natos soldater som susar över hela Estland från basen på Ämari. Först och främst, är Estlands säkerhet på hög nivå på grund av vårt uttryckliga budskap som sänds av oss själva att “Estland kommer att stå emot alla angrepp”. Detta budskap måste vara tydligt, säkert och odiskutabelt. Möjligen var det pga bristen på avskräckande budskap det gick som det gjorde, 1939.

 De nya pråmdragarna?

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0