.

Ni vet nog också. Vad jag alltid vetat. De vuxna säger en sak med stor bestämdhet, och så säger den raka motsatsen med samma säkra röst nästa dag.

Putin lovade att respektera presidentvalet i Ukraina. Hur länge höll det?

Utrikesminister Lavrov säger i ett uttalande: Östra Ukraina är i behov av humanitära korridorer.

Vad menar han med det?

Jo, Ryssland förbereder sig för att i FN: s säkerhetsråd lägga fram ett förslag för att lösa krisen i Ukraina, vilket även innefattar skapandet av humanitära korridorer i östra Ukraina.

Lavrov säger att man i Väst menar att det blivit lugnare i Ukraina efter valet, men "Faktum är att alla blivit precis tvärtom”.

"Människor dör varje dag. Fredliga invånare lider mer och mer - armén, flygvapnet och tunga vapen fortsätter att användas mot dem, "sade Lavrov.

Ryssland vill att FN: s säkerhetsråds resolution kräver slut på militärens våld  i östra Ukraina. Han vill att det skapas humanitära korridorer i östra Ukraina.

Kiev har upprepade gånger sagt att anti-terrorist operationerna inte kommer att slutföras innan de rysk-stödda separatisterna slutar demonstrera.

FN: s säkerhetsråd har fem permanenta medlemmar med vetorätt: Ryssland, Kina, USA, Frankrike och Storbritannien.

(Postimees)

Jag har en känsla av att vi ofta tror att orden vi säger har en och endast en mening i sammanhanget. Att alla menar samma sak när vi t.ex. säger “Jag lovar.” Så är det absolut inte. Trots att vi ser ganska lika ut. Vi människor. Du kan aldrig säkert veta vad som händer i en annan människas huvud. Nu gissar vi vad Ryssland vill.

I Europa börjar man allt starkare uttrycka önskan om att dra sig ur EU. Just nu! När vi behöver hålla ihop. Det är ofattbart. Har man redan glömt i Västra Europa vad som kan hända om vi hotas av en stormakt? De urspungliga länderna i gemenskapen gjorde något stort när de bestämde sig för samarbete istället för att kriga mot varandra. Vi får aldrig glömma den viktigaste idén bakom EU. Frihet. Frihet från krig!

I Aktuaalne Kaamera berättas det att man har tvingat fram presidentens avgång i Abshasien, landet som utropade sin frihet efter rysk-georgiska kriget, 2008. Vart tog han vägen? Var kände han sig säker? Jo, till en rysk bas. Tydligen är folket, som anser att hela regerengen består av förrädare, trötta på att till höra den ryska sfären. Vi får se vad som hnder nu.

Vi ser förresten också i Postimees att ryssarna på Krim med vapen har angripit en ortodox ukrainsk katedral. Ryssarna tror att de ortodoxa ukrainarna arbetar mot dem.

I estnisk TV blev en krimtatarisk familj intervjuad. Som har hotfullt har fått order att lämna in sina ukrainska pass och ta emot sina ryska. De har ingen tanke att lämna ifrån sig de ukrainska passen. På Krim har de sitt hus, sina barn och barnbarn, men de måste hela tiden vara beredda att ta sig till Ukraina för sin säkerhet. 

Krimtatariska föreningen hotas till livet av små gröna män om de inte tar ner den ukrainska flaggan och hissar den ryska. 

-----

Nu är det dags att tala om något roligt.

Applpåderna tog inte slut. Det kändes stort.

På scenen stod Arvo Pärt, dirigenten Tõnu Kaljaste, Estniska Filharmoniska orkestern och Kammarkören. 2 800 biljetter hade sålts, så det var allltså minst 2 800 som applåderade.

Arvo Pärt emigrerade från Sovjet-Estland 1980 med hustrun Nora och deras två små söner.

Familjen stoppades av gränspolisen, som ville undersöka bagaget. “Vi hade bara sju resväskor, fyllda av mina färdiga verk och inspelningar.” De begärde att få höra på dem. Det var en stor station. Ingen annan var där. Vi spelade “Cantus”. Det var som liturgi. Sedan spelade de en annan skiva. De var hela tiden mycket vänliga. Jag tror att det var första gången i historien en polis från Sovjet Unionen var trevlig. När Pärt frågade hustrun vad hon tänkte om den märkliga scenen sa hon: “Jag såg hur musiken förändrade dem.”

-----

När det gäller observatörerna som tagits till fånga av proryssar i Ukraina menar utrikesminister Paet att de används som gisslan för att ukrainsk militär inte ska gå in. En av dem är ju est.

-----

I går var det Barnskyddsdagen i Estland. Det betyder att det fanns mycket att göra för alla barn. Justitieministern höll ett tal där han sa att “För barnens trygghet är det skönt att vårt land finns”.

En skolelev blev belönad för att han har tagit hand om en rörelsehindrad pojke. Pojken kom en dag till skolan i Taxi. En lärare bar honom från taxin till skolsalen. Men därefter är det den belönade Jaakob som alltid bär honom.

Många barn fick också möjlighet att komma ut på sjön. De fick göra tvål, gå på Zoo, smaka och bedöma saft. De hade med sig saker de tillverkat själva t.ex. trästycken som fungerar som träben. “Det kan ju alltid vara bra att ha.”

-----