mars 23, 2014 Minoritetsfolk i Estland.

 
Jag såg en ny bok på biblioteket om minoriteter i Europa. "Jaha, vilka kan det handla om", tänkte jag. "Det kan ju faktiskt handla om ester." Jag lånade den och så började jag läsa.
Den handlade verkligen om ester, men om minoriteter i Estland. Võrufolket och setuesterna. (Jag kallade dem för setukeser när jag skrev om dem i bloggen tidigare. 
Det intressanta är att sydesterna eller rättare sydostesterna, har sedan 1980-talet arbetat för att behålla sitt språk, sin dialekt. 
Estniskan har flera dialekter trots att landet är så litet. De kunde bevara dem under århundradernas lopp eftersom så många av dem var livegna och förflyttade sig inte så långt från gårdarna. När esterna började vakna efter livegenskapens upphörande 1816, då arbetade man också för ett enhetligt språk, och då var det den nordestniska dialekten som blev dominerande. I norra delen av landet fanns ju den stad som många år senare, faktiskt drygt hundra år senare skulle bli huvudstad, Tallinn, . Några glosor togs också från sydestniskan. Jag förstår nu, att det var mer än bara själva orden som skiljde dialekterna åt, det var stavning, betydelsen och uttal också. 
 
 
En karta från den här tiden. Võrumaa ser ni, och öster därom ligger Setumaa, nu bara på ena sidan av Peipsi /Pihka järv.
I Setuland talade man inte likadant som i Võru trots att landskapen gränsar till varandra. Även religionen skiljer. Setukeserna tillhör den ortodoxa kyrkan medan Võruborna är protestanter. Setufolket bodde på båda sidorna av den stora sjön Peipsi. Det här var inga problem under tsartiden då det inte fanns några specifika gränser, och inte heller under sovjetockupationen eftersom riksgränserna var utan egentlig betydelse. Stalin tyckte att han skulle få en bit av Estland, trots löften från Sovjet vid fredsavtalets ingående 1920. Han la gränsen bortom Peipsifloden kan man säga, och nu, efter 1991,  kan de alltså inte resa fritt och besöka varandra, anförvanters begravningsplatser eller den stora katedralen i Petseri. De som hamnat på den estniska sidan har förlorat äganderätten till sina hem och ägodelar som fanns på den ryska sidan.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur Putin kräver att ryssar ska behandlas i andra länder. Han behandlar andra än ryssar mycket illa i sitt land, men det är ju en helt annan sak. Säger han. De rysktalande i Estland har det t.o.m. bättre än de flesta ryssarna i Ryssland. Det läste vi nyligen i tidningen i en berättelse om en ryss som emiígrerat till Estland och säger att ryssarna i Estland förstår inte alltid hur mycket bättre de lever där. Ändå bråkar Putin och andra. 
Folkdansare från Võrumaa. Titta noga det är livligt!!"
Det som jag ser som så intressant i boken jag läste, det är att i det lilla landet finns minoriteter som verkligen kämpar för att behålla sin särart. I Setumaa väljer de t.o.m. en egen kung. Och kvinnortna är viktiga eftersom de är försångare och körsången med den speciella sångstilen är viktig för dem.
En kör från Setumaa.

Boken  heter: Minoriteter i Europa en antologi av Ingvar Svanberg och Ingmar Söhrman
Kapitlet av Raimo Raag heter: En estniska, flera estniskor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0