.

Vi såg en intervju med den nye EU-parlamentsledamoten från Estland, Yana Toom. Intervjuaren har jag sett så många gånger tidigare på TV. Han är en avspänd trevlig journalist, som ofta skämtar. Men inte denna gång. Han sitter spänd och ställer frågor, som Yana Toom svarar på. Hon blir inte stressad, utan svarar lugnt på allt.

Hon börjar med att presentera sig som journalist och fembarnsmamma. Hon har läst ryska och journalistik i Tartu.

Den första frågan gäller skolan och de rysktalande.

Toom menar att skolan är fel uppbyggd. Redan från 3 års ålder bör alla barn lära sig estniska. I nordöstra Estland - Ida Virumaa, där Narva ligger, där är det inte så. I Tallinn är det helt annorlunda. Hon vet inget barn i Tallinn som inte talar estniska efter årskurs 6. “Jag talar ju bra estniska själv, men i EU är det ju helt ointressant med estniska språket”, säger hon.

En paus i intervjun. I stället är det Marju Lauristin som talar.

Lauristin som var väldigt viktig vid frigörelsen från Sovjet och som nu ska sitta i EU-parlamentet som socialdemokrat. Hon är professor emerita. Hon menar att det här är oerhört viktigt, att det är Yana Toom som skckas från Keskerakond. "De har väntat för länge med att byta ledare. Den nuvarande har hunnit förstöra så mycket för sitt parti. Att nu släppa fram Yana Toom, en människa som inte sätter de estniska värdena främst, det är mycket märkligt."

Tunne Kelam, representerar IRL i EU-parlamentet, säger att Keskerakond har gjort en oförlåtlig blunder. Kanske har Savisaar haft någon speciell tanke med att skicka en ryss, en moskvalakej, till EU. Frågan är om hennes lettiska motsvarighet också röstades in. "Det är skandal om en känd quisling kommer in i parlamentet. Det har vi inte fått veta än. Att Yana Toom kommit in är rent skadligt för Estland."

Yana Toom får kommentera deras uttalanden, och säger att “Det är ju allmänt känt att Lauristin inte gillar Savisaar, Och att han inte valdes beror ju på att han hela tiden sagt att han inte vill till Bryssel.”

Då blir intervjuaren riktigt upprörd, och säger att det är struntprat. “Kanske har Savisaar sagt det någon gång, men det är inget som alla vet. Savisaar ställde uppför att vinna.”

“Ni får fråga honom!”

Nästa fråga: Både Lauristin och Kelam säger att de är helt övertygade om att hon kommer motarbeta Estland i EU. Vad säger hon om det?”

“Jag har fått 25000 röster. Hur kan de tro att 25000 medborgare har gjort ett sådant misstag?”

“Det är ryska röster. Politologer säger att både dina o lettens röster huvudsakligen kommer från ryssar.”

“Det är även ester som röstat på mig.”

“Men kan du förklara varför en stor del av esterna ser dig som en olycka?”

“Det kan ni inte fråga mig.”

“Du är ju journalist. Du måste väl ha en uppfattning.”

“ Der kan kanske bero på att jag sagt tokiga saker om estniska skolor.”

“Varför sa du det?”

“ Jag har bett om ursäkt många gånger. Jag är dessutom felciterad. De förstod inte riktigt vad jag sa i Ryssland.” (Man ska komma ihåg att hon sa i Moskva att både det estniska språket och det estniska folket är på utdöende.)

“Om man ser till vad de ryska skolorna kräver, krav som strider mot de estniska reglerna, då byggs ett motsatsförhållanden upp som det vi ser i Ukraina, och det är Keskerakond som underblåser det.”.

“När jag var vice borgmästare i Tallinn bjöd jag in många estniska journalister till de ryska skolorna för att de skulle se vad som egentligen pågår. Det kom inga journalister. Ni ställer så skarpa frågor. Vad vet ni egentligen? Det är varken som ni eller media säger. Vi har satt igång en stor undersökning som kommer redovisa sitt resultat innan sommaren.”

“ Hur ska Edgar Savisaar svara när han får frågan om Putins agerande i Ukraina? När jag frågade honom började han genast tala om Juncker. Hur svarar du på den frågan?”

“Jag har inget bra svar, men jag är helt emot sanktionerna mot Ryssland. I Verkligheten betyder de ingenting.”

Den 9 maj, den s.k. ryska segerdagen, satt jag med mitt barn och tittade på TV. Då fick vi se en man komma ut från den ryska ambassaden i Tallinn med ett tungt paket under armen. Paketet var märkt med symboler som var klart fientliga mot Estland. Mitt barn blev väldigt orolig och frågade om man fick göra så.”

“Vi lever i ett demokratiskt land. Mitt barn skulle inte reagera så. Och jag skulle säga lugnande att det inte betyder något.”

“Att en utländsk ambassad i Estland finansierar estlandsfientligt material är det helt normalt?”

“Det är inget märkvärdigt. Vi har genomgått kriser och krig; det här är ingenting.”

“Om motsvarande skulle hända i Ryssland, skulle det då inte heller betyda något?  Skulle vi ester kunna göra likadant i Petseri eller Setumaa (områden som tillhörde Estland före ockupationen, som Stalin flyttade in i Ryssland)?

“Jag vet inte om Estland kräver de områdena tillbaka.”

“Så det är helt OK att Ryssland har krav på Estland, men inte tvärtom!”

“Fråga inte mig!”

Så var programmet slut. Vi stänger av men känner oss verkligen olustiga. Den här kvinnan säger absolut ingenting som kan oroa Moskva. Hon lämnar hellre ut Estland än talar negativt om Ryssland. Och hon ska representera Estland i EU.

Det var alltså både språket och folket som skulle dö ut, sa Yana Toom i en intervju i den ryska tidningen Russki den 1.2 2013. Hon stödde det på dessa siffror: “År 2000 studerade 208000 barn i estniska skolor och nu (år 2013) är det bara 134000 barn.”

På frågan vilka som tänker sig fortsätta leva och arbeta i Estland var det några ryska barn som räckte upp handen. I de estniska klasserna var det pinsamt tyst”, sa Yana Toom.

Det är sådana uttalanden som upprört esterna. Får man ljuga hur mycket som helst om Estland i utländska tidningar?