April 22, 2015. "Titta pojken, våra hästar och kor tas nu till kolchosen."

Tidningen Maaleht skriver:
 
En morgon i mars 1949 sa farfar Vasilij till den lille Martin Kivisoole, i dag 69 år och ägare till farfars gård i dag: "Titta pojken, våra hästar och kor tas nu till kolchosen." 
Nästa dag var alla djur beslagtagna. "Leve socialismen! ropade männen, när de gick iväg med de sista djuren.
 
"Jag var 4 år gammal, men människorna var i sådan skräck och stress, att den dagen är fastnaglad i mitt minne", berättar Martin K. Efter Sovjetunionens fall fick han tillbaka gården. Allt var i bedrövligt skick. Markerna låg i träda. Huset var snarast en ruin. 
I dag är det Estlands största hästturistbondgård, där den viktigaste uppgiften är att avla hästar. Av den estniska rasen, arten kallas också Ösel-hästen eller estniska lanthästen. 
 
1921 bildades "Estniska hästuppfödares sällskap", tidigare "Estniska lanthästens uppfödare" där i stort sätt alla bönder var med. Det var de som fick heta "kulaker" senare.
 
Hästarna sköttes minutiöst av dessa bönder, hästen var gårdens ansikte utåt. Även om man inte hade råd med fina kärror, så var hästen alltid i toppskick. Att missköta sin häst var ett svårt brott. 
 
I kolchoserna blev höstskötseln som ett "industriarbete", allt gjordes enligt schema, djurplågeri var vanligt. Den första tiden visste inte kolchosarbetarna hur man skulle sköta hästarna, de gjorde som de tyckte. De trodde att hästen var överklassens djur, och hästarna straffades för det. 
 
 
 
Estnisk Klepperhäst.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0