.

Jan Guillou (G) har skrivit en artikel i Aftonbladet.

De tar i så de kräks - för att nita vänstern.

Liberalerna vill blanda ihop andra världskriget med dagens Putinryssland

G berättar att redan 1959 i internatskolan sa läraren att andra världskriget avgjordes av landstigningen i Normandie 1944.

Som tonåring förstod jag alltså inte att historia kunde vara politik, att det kalla krigets politiska sanning var Avgörande Landstigning, även om det inte var sant.

/../ Bland de intellek­tuella i generationen före oss pågick samtidigt distanseringen från all form av kommunism, allteftersom mer och mer blev känt om Stalintidens utrensningar, Gulag och massmord. Denna ovedersägliga kunskap är sedan dess den tyngst vägande bördan för var och en som förespråkar socialism.

Då menar G att man redan kände till grymheterna i Sovjet. När glömdes de då? Ingen av mina bekanta kände till det före 1990-talet. Jag förlöjligades när jag sa något om det på 1960-90talen

Men därmed upphörde det svenska ­behovet av att förfalska andra världskrigets historiska förlopp. Det var ­alltså Sovjetunionen som beseg­rade Nazityskland, självklart. Siffrorna är entydiga. Sovjetunionen fick betala kriget mot Nazityskland med mellan 25 och 30 miljoner döda. De militära sovjetiska förlust­erna blev tio gånger så stora som för alla de allierade ­styrkorna tillsammans. Det var Röda armén som till slut intog Berlin. Hur skulle man kunna ändra på sådana ­historiska fakta? Och varför?

Ja, det var oerhört många i Röda armén som offrades. Varför? Därför att de hade inget värde. Om de inte gick mot fienden utan i stället retirerade blev de skjutna av de egna. (Hur många som sköts så har aldrig dokumenterats). Är det ärofullt? Kanske det är en orsak till segern, men en annan sak som är oerhört viktig är “lend-leasingavtalet” som Sovjet ingick med USA. De fick massor med krigsmaterial och matkonserver för att över huvud taget ha möjlighet att strida. Jag har skrivit om det tidigare,  Mars 15, 2013:  USA bidrog med krigsmaterialet, Sovjet bidrog med kanonmaten!

Naturligtvis kan man diskutera vem som vann kriget, men jag anser det motbjudande att hylla en paranoid diktator som offrade så många miljoner i strider och andra miljoner ryssar i t.ex. Petersburg/Leningrad för att slippa döda dem själv, de inrikes “fienderna”.

/../Det var inte Stalin personligen som besegrade Nazityskland. Det var Sovjetunionen som genom en enorm kollektiv upp­offring av miljoner och åter milj­oner människor besegrade Nazi­tyskland. Och det trots att man hade en inkompetent diktator vid rodret som begick det ena katastrofala misstaget efter det andra.

Här vänder han det lite mer rätt, men att soldaterna visste att hur de än gjorde skulle de dö, det betyder inget. Eller vet inte G det?

Sedan spyr han ut sitt förakt för liberalerna. De vill något mer, de vill blanda ihop ­andra världskriget med dagens Putin­-ryssland för att därmed, på något ­obestämt sätt, nita dagens vänster.

Kärnan i den liberala kampanjen är att ”viss vänster” skulle stå på den nuvarande, snarast högerpopulistiska, ryske ­diktatorns sida.

Jag kan garantera att i Estland, Lettland m.fl. länder, som Sovjet på ett eller annat sätt lade beslag på, där är det ingen som ser Sovjet som räddaren, de ser sig själva som offer!

Erik Helmerson har svarat med en artikel i DN idag.

Ingen ”liberal” har förnekat att Sovjets folk led fasansfullt under kriget. Jan Guillou drar i dundrande strid mot en fiende som inte finns.

Det vore överdrivet att påstå att inte ett ord stämmer i Guillous text, men det är inte lätt att hitta en helt korrekt mening. ”Det var alltså Sovjetunionen som besegrade Hitler, självklart”, trumpetar Guillou. Men det är det ju inte. Vad som är självklart är att det inte går att besvara frågan ”Vem besegrade Nazityskland?” med ett eller två ord.

/../  Men så här var det. Aftonbladets ­kulturchef Åsa Linderborg fick kritik, inte minst på Expressens kultur­sidor, för sin maning till ­tacksamhet mot Röda armén som ”räddade världen”. Hur kan någon kalla den av Sovjet­unionen ockuperade världen för ­”befriad”, undrade kritikerna. Baltikum var inte fritt, inte heller Polen, Ungern, Jugoslavien eller halva Tyskland. Vad som vidtog för befolkningen där och i hela ”öst” efter kriget var decennier av diktatur, hunger, våld, angiveri, propaganda, fångläger och grymhet.

“Kommunismens första gäst heter svält!” säger man i Estland. Och för dem avslutades Andra världskriget 1991.

De som bemött Linderborg kallas nu av Jan Guillou för ”skönandar och kulturpolitruker”; alternativa titlar skulle kunna vara författare, historiker och ättlingar till Stalins offer.

/../ Lars Ohly, av alla människor, frågar sig på Twitter pösande nöjt om inte historieförfalskning är en ”liberal paradgren”. Då vet han inget om historieförfalskningar av jätteformat som är en speciell rysk/sovjetisk paradgren. Ser inte mannen på TV eller lyssnar på radio?

 -----