.

I Uhtna har man hittat mynt från romartiden.

Tidigare har man hittat 17 romerska mynt på olika platser i Estland, och nu hittade man dubbelt så många.

Det var en ren slump att de hittades. Egentligen sökte man efter andra historiska lämningar, men när man fann några romerska mynt kontaktade man arkeologer som kom med metalkldetektorer, och man hittade många fler silvermynt.

Då uppstod naturligtvis frågan: Varför här i Estland?

Ni har säkert läst om Sidenvägen, den viktigaste handelsvägen under medeltiden mellan Europa och Kina. Nu ska jag berätta om Bärnstensvägen som gick mellan Estland (Östersjön) och norra Italien. Vägen gick alltså från Estland genom Polen och söderut runt Alperna och ner till Italien. Där kunde det hända mycket innan man nådde målet. Om andra förstod att man hade bärnsten då var man i fara. Men det blev en vana för transpoterna, och de förstod att skydda sig för överfall. 

På den tiden, var bärnsten mer värt än guld, och man har hittat bärnsten i romerska gravar från 1600-talet. Redan på 1200-talet utvanns bärnsten vid Östersjökusten. Handeln var stor, men avtog efter hand, och bärnstenen föll i glömska och förlorade sitt värde.

Vad är då bärnsten? Wikipedia säger:

Bärnsten, även rav, är ett samlingsnamn för flera fossila hartser avsöndrade som kåda av träd, främst barrträd  med det gemensamma namnet  Pinus succinifera. Den förekommer i oregelbundna klumpar eller i form av droppar och kan innehålla fossila rester av  växter eller insekter. Färgen är vanligen gul, brun eller rödaktig och fettglänsande samt genomskinlig eller nästan genomskinlig, men förekommer även som svart, grön, violett, mjölkigt vit eller blå-svart. Bärnsten är känd från nästan hela norra och mellersta Europa och förekommer även i Spanien, Italien, Rumnien, Japan, Burma med flera länder. Den förnämsta bärnstensförekomsten är kring södra Östersjön, där det viktigaste hartset är succinit. Det är så lätt att det enbart av vågornas kraft kan kastas upp på stranden från havsbotten.

Det var bärnstenen som fraktades längs vägen till Italien från 1200-talet. Jag undrar då: Hur stor var bärnstenens betydelse för att det plötsligt blev sådant intresse för den delen av Europa som nu kallas Estland? Det var ju på 1200-talet som ockupationerna från andra stater inleddes, och som slutade (?) 1991?

Intresset för bärnsten har hållits vid liv i Estland. Men ändå minns jag, när vi var här 1978, då sa esterna till oss, att det var inget att köpa, det var bara skräp! Men min svärmor gav mig ett av sina halsband eftersom de var en symbol för Estland.

Det tillverkades vackra halsband ända till häromåret, då man inte gjorde några nya fynd. All bärnsten var slut! Och vad händer då? Värdet går upp naturligtvis. Nu får man betala 30 gånger priset för halsbanden och de andra smyckena som man gjorde för fem år sedan. Jag säger bara: “Tack, svärmor för din gåva!”