.

Jag slås av tanken att ibland blir det så tydligt hur våra åsikter styrs av vad vi tidigare bestämt är sanning.

Philip Teir skrev den 17 okt förra året i SvD: Jag har alltid tänkt att Oksanen, som författare, framför allt är intresserad av att visa hur människan är beredd att offra börd, hemgård, faster och moster för att rädda sitt eget skinn.

Jag reagerade mot det underförstådda föraktet för esterna. Oksanens böcker beskriver i själva varket den nya fruktansvärt svåra verkligheten som blev esternas efter att Sovjet ockuperat deras land. En verklighet som varit svår att förmedla för omvärlden före 1991. Framför allt det första decenniet handlade om liv eller död, om att plåga eller plågas. En situation som vi andra ska känna stor tacksamhet för att vi sluppit uppleva.

I radioprogrammet Medierna sa de just att balterna är ett föredöme. De klarade den senaste ekonomiska krisen så bra, till skillnad mot grekerna, som inte lärt sig något av tidigare erfarenheter!

Jag är själv djupt imponerad av att alla i Estland -alla- även regering och riksdag solidariskt fick sina löner sänkta för att klara krisen. En inrikes devalvering!

Här har vi två bilder av ett folk. Den första där esterna ses som fega varelser som bara tänker på sig själva. En annan där man ser vad esterna egentligen gör; den fantastiska utvecklingen, den sanna demokratin och framtidstron.

När det gäller Teir och andra likatänkande spelar det ingen roll vad esterna varit med om eller vad de gör i dag. Hans meningsfränder har bestämt sig och ser inte vad texterna egentligen säger. Hur många är de?