.

Jag har inte förstått, att problemen med flyktingar verkar vara desamma som i Sverige.

På estnisk TV i går kunde vi se ett reportage om flyktingbostaden i Vao. Det är ett hyreshus med 10 lägenheter som reparerats för flyktingboenden.

Det som slog oss var, att problemen är desamma som i Sverige, men i mindre skala naturligtvis eftersom de är så få. Den största anledningen till bekymren är, att ingen har talat med flyktingarna om hur man lever i Estland. De har inte förstått att de kommit till en annan kultur. Ingen har berättat för dem hur mman lever i Estland. Kulturskillnader måste beaktas. Att tro något annat är okunnigt.

Det är stora skillnader mellan flyktingar från Ukraina och Mellan Östern och Afrika. Ukrainarna vet vad som förväntas av dem.

Vao by består av ca 300 invånare och nu har 100 flyktingar tillkommit. Från början skulle 35 bo i förläggningen, men flyktingströmmen har ökat och man har placerat fler i huset.

Problemen som uppkommit är att barn går in på privata tomter och t.o.m. in i esternas lägenheter. De förstår inte vad man säger när man vill förklara för dem att de inte ska göra så. Barn kastar sten efter bilar. ”De har inget att göra.” De estniska barnen vågar inte gå ut när de nya barnen är ute. De är rädda för dem.

De vuxna undviker att gå till affären när flyktingarna spelar boll på planen, de riskerar att bli antastade av dem. Kvinnorna får frågor om sex från flyktingarna, och en kvinna hittades en morgon vi vägkanten, våldtagen av flera män och berusad. Ett barn såg vad som hände, så man vet vilka männen är.

Sopor slängs bedvid soptunnan om den är full och området skräpas ner. Vuxna flyktingar går också in på tomterna, och det är klart besvärande.

"Det finns inget program för att lösa krissituationer, inga planer för utbildning i de kulturella skillnaderna mellan människorna i byn och de nykomna för att förklara eller förtydliga lokal praxis och på så sätt förändra de asylsökandes situation,", skriver byborna.

"Baserat på det ovanstående, är vi emot expansionen av antalet flyktingar/asylsökande utöver de 35 som sades i början."

“Vi är inte rasister” säger de också. Naturligtvis har de beskyllts för att vara rasister av politiskt korrekta politiker i Tallinn. Irriterat frågar Vaoborna varför inte flyktingförläggningen ligger intill statsministerns mammas tomt. Eller i Rae kommun, en av Estlands rikaste kommuner alldels intill Tallinn. 

Ett lokalt trävaruföretag har anställt två av dem som kom först, och han ger dem de bästa vitsord. Tack och lov.

En ryskfödd man i Vao, som bott där i många år, menade att det är självklart att man måste lära sig hur man ska leva av de boende. Det har han gjort själv. Det sa han alltså på estniska, och det menar han är självklert att de nya också ska lära sig tala.