.

 

   

Estland skakas av en stor skandal.

Samtidigt blir det helt klart att Estland är en rättsstat.

 

 

Keskerakonds/Centerpartiets mäktige ordförande, Tallinns borgmästare Edgar Savisaar anhölls i går för korruption! Samtidigt anhölls fyra andra - affärsmän och politiker. Det rör sig om flera hundra tusen €. Det är olagliga tomtaffärer och givande och tagande av mutor. Affärerna har gynnat honom själv och partiet.

 

I går visade Aktuaalne Kaamera hur Savisaars hus hade genomsökts av poliser, som kom ut med flera väskor med material. Sonen satt i en bil utanför och sa att han hade försökt träffa sin far, men blev inte insläppt. "Vi, familjen, vet inte mer än ni, men vi vet att han inte gjort något. Min far skulle aldrig kunna göra något olagligt."

Från Keskerakond hördes flera medlemmar, som försäkrade att det inte kunde vara sant. De sa att det måste vara en politisk hint. Vice ordförande Simpson sa, att de "väntar på hans återkomst, och att han då berättar vad som hänt. Men det viktigaste är hans hälsa." 

En representant för estniska socialdemokraterna framhöll, att "det nu är rätta tillfället för Savisaar att träda tillbaka. Han har blivit anklagad för andra saker tidigare, men detta är bara för mycket. Man litar inte längre på honom."

Vid åklagarmyndighetens presskonferens försäkrades att man har helt säkra bevis. Det gäller saker som hänt under de senyaste två åren. Undersökningarna påbörjades i juli 2014. Det gäller inte bara stadens borgmästare och själva staden, utan även Tallinns hamn, som stan äger. (Mutor i hamnen har uppdagats tidigare) Vad beträffar summan vet vi inte hur stor den är, den kan växa under den fortsatta utredningen.

 

Efter nyheterna tog man upp skandalen i programmet Ringvaade. -Man frågade först vem som verkligen har blivit förvånad.-

Där intervjuades företagaren och akademikern Jüri Mois. Han menar att ur samhällets synpunkt är det en bra nyhet, ett bra avslöjande. Ur företagares synpunkt är det som en trafikolycka för företagssamheten. Politiskt sett ser vi att Estland fungerar. Under den ryska tiden tog jag emot och betalade mutor hela tiden. Alla var tvungna att syssla med kriminalitet i det samhället. I det fria Estland är det totalförbjudet. Det döms ut hårda straff numera. I Ryssland pågår detta med oförminskad styrka hela tiden. Att det bara skulle vara en politisk hint, det är bara snack.

Sedan intervjuades en politolog.

Han menar att det Keskerakonds medlemmar säger beror på att de är i chock.  Vinsten i historien är att vi kan se att Estland är ett transparant samhälle. Tydigen har säkerhetspolisen, KAPO, och vanliga poliser blivit hotade. Och vi ska inte glömma att även andra länders borgmästare uppträder ohederligt. Och han tog Bukarest som exempel. Företagarna är i många fall i tvångssituarioner. Se t.ex. det ryska samhället där inga tillstånd ges utan mutor.  I Keskerakond finns många som ångrar att de inte i tid begärt korten på bordet tidiogarte. Detta är en tragisk avslutning på en politisk karriär.

Den ryska befolkningen i Estland har inte gjort sig förtjänta av ett korrupt parti. Men blir det inga radikala förändringar visar det att de är en del av det.

Om de inte sparkar Savisaar nu och pudlar, då blir Keskerakond ett litet ryskt extremistparti och de andra medlemmarna går över till något annat parti.  Klarar sig inte partiet ur denna svarta historia, utan fortsätter som om inget hänt, då är det det ett bevis på en kriminell ledning. När jag såg presskonferens förstod jag att de är helt säkra. 

I dag har Savisaar uttalat sig, han försäkrar själv: "Jag är vit som snö", och hans parti säger:  "Om det här skulle vara sant, då är det bara en struntsak jämfört med vad Reformierakond har gjort i Tallinns hamn. 

Keskerakond är alltså ett parti, skapat av Edgar Savisaar och lett av honom hela tiden. Han kom på den geniala idén att införliva de flesta ryska partierna i sitt för att få nästan alla ryssars röster, och på det sättet blev det Estlands största parti. Esterna har på det viset fler partier att rösta på. Eftersom de andra partierna inte litar på honom har han aldrig blivit president, och inte blivit statsminister under senare år. Därför valde han att bli borgmästare i Tallinn, där de flesta esterna finns, och med många ryssar i förorten Lasnamäe.

Han har utvecklat Tallinn till något av en fristad genom att skapa speciellt för tallinnborna:

1. En bank,
2. En TV-kanal
3. En dagstidning
4. En speciell polis
5. Gratis kommunikationer i staden för de boende.

Han införde också en särskild skatt i staden, men den förklarades olaglig, och staden blev skyldig att betala tillbaka hela summan.

Han samarbetar också med höga politiker i Ryssland, och det var chefen för den ryska järnvägen som skänkte pengar till Savisaar för att bygga en rysk-ortodox kyrka i Lasnamäe och till partiet.

I dag förklarar man i rysk media att allt beror på att esterna hatar ryssarna i landet. (Vilket absolut inte är sant. Många rysktalande har bra och viktiga jobb.)

En teori vi hörde i radion i dag var att "Nu får nog Savisaar ännu fler personliga röster från ryssarna i Lasnamäe, från dem som lyssnar och ser på och läser rysk media."

När det gäller Savisaar som person ska man veta att han är expert på att få människor att tycka som han. Många har vittnat om att man tycker en sak när man ses, och efteråt har man ändrat åsikt utan att man märkt det, och vet inte varför.

Savisaar började arbeta igen i juli efter att ha varit sjuk en längre tid. Ena benet amputerades efter ett angrepp från ett litet djur som äter kött som han råkade få i ett sår i Tailand.

I dag för 71 år sedan var Estlands vägar fyllda av människor och soldater i tysk uniform (tyskar, ester, letter, finnar, danskar, holländare, valloner, norrmän m.fl.) som försökte fly från landet. De ryska trupperna hade tagit Riga och kom dessutom allt närmare Tallinn från norr. Människorna flydda för sina liv. Men inte alla lyckades få plats på något fartyg. För dem gllde det att så snabbt som möjligt komma tillbaka till sina hem, så fort att inte ryssarna såg att de försökt fly.

För dem som fick plats var inte heller helvetet över. Fartygen attackerades av ryska bombplan och ubåtar. Man beräknar att var tionde flykting dog.

Minnet av flykten och alla döda högtidlighålls på många ställen i Estland i dessa dagar.

 

 

 Arno Kasemaa.

Vi träffades i Kiltsi slott. Vi blev förstås oroade när vi såg så många bilar parkerade utanför slottet, men förstod att det var många körmedlemmars bilar. 

 

 

 

Estland hjälper Jordanien med att bygga deras skifferoljeanläggning. Den jordanske energiministern förklarar det med att esterna är de enda som har kunskapen. Det var också ester som ledde samma arbete i USA.

-----

 

Moskva kräver nu att Estland ska vara tvåspråkigt! Detta med anledning av att Estland i sin tur kräver att alla estniska skolor ska ha undervisning på estniska. Svaret från Estland var: Vi vill ge alla elever möjlighet att studera vid våra universitet och högskolor, där estniska är huvudspråk.  

 

Hur var det då när Ryssland bestämde, under ockupationensåren? Då fick alla estniskspråkiga elever gå ett extra år i grundskolan för att kunna tala ryska. Då var det inte frågan om tvåspråkighet. Esterna var tvungen att kunna ryska för att få all information och kunna ha kontakt med alla statliga och kommunala förvaltningar. Man tvingades läsa och testas i marxism-leninism. Alla studenter skulle kunna tala ryska och läsa rysk litteratur. Kurserna var omlagda till den ryska, kommunistiska ideologin. Anledningen var, att man ville förinta allt som påminde om de tidigare fria staterna, som nu var ockuperade.

 

Men nu är det skillnad. Eller...

Esterna menar att estniska ska vara officiellt språk i Estland. Trots det presenteras all information till invånarna på både estniska och ryska. Den mesta reklamen är också både på estniska och ryska, och man kan köpa ryskspråkiga tidningar på de flesta försäljningsställen. Ja, man klarar sig bra på enbart ryska, om man inte vill ta en högre examen, förstås. En viss skillnad mot tidigare.

Dessutom tycker ryssar från Ryssland att det är så bra att shoppa i Estland, för så många kan tala ryska!

 

När Estland blev fritt igen 1991, då föreslog Jörn Donner också att Estland skulle bli tvåspråkigt. Europa talade om att esterna behandlade ryssarna illa. Men ingen förstod verkligen hur esterna och de andra ockuperade folken  behandlats under den ryska tiden. Få ville tro på det man kunde läsa t.ex. i Eino Hanskis böcker. Han berättade om ingermanländarna, och klassades i Sverige som lögnare och sagoberättare. Det finns inga människor, som de grymma, ryska idioterna han berättade om, fick han höra i Sverige. 

 

Det finns fortfarande rysktalande i Estland som inte förstått vad det innebär att Estland blivit fritt. Många ryssar flyttade tillbaka till Ryssland på 1990-talet, men ca 250 000 blev kvar. Man måste förstå att det var en svår omställning när de måste förstå, att de inte längre var "herrefolket", som under ockupationen hade haft de känsligaste, bästa och viktigaste jobben och tvingat esterna att underordna sig. 

 

Det egna landets kultur är viktig! Det vet man i Estland, där den under sovjetockupationen skulle bort, och därför skulle man straffas om man sjöng de gamla estniska sångerna. De vet hur det är att inte kunna uttrycka sig på det vanliga viset utan ha en kall attityd utåt bara. Att ha ett ansikte utåt och ett annat hemma med familjen. De vet hur det var när agenter från KGB fanns på arbetsplatsen, dvs. en av de anställda, och kollade så man inte spelade fel musik inne på kontoret. Estnisk kultur var något som skulle utrotas.

 

Jag blir upprörd över att få läsa idiotier om svensk kultur och skickade därför in detta till Aftonbladet:

 

 

Jag läste i Aftonbladet att våra svenska folkdräkter bara är ett hopkok.

Nej!! De svenska folkdräkterna har sin grund i gammal svensk tradition. Att de sedan har förändrats lite grand efterhand, gör inte att de inte är svenska. De tillhör vår tradition!

Precis som den svenska nationalsången, som flera har protesterat mot. Det är en sång, som vi (nästan) alla kan, och som vi gärna sjunger på idrottsevenemang! Den är svensk, även om vi inte haft den så länge. Vi, som lever nu, sjunger den gärna och med en känsla av stolthet.

 

Det är vårt land, med vår kultur, där vi vet vad olika sätt att tala och göra miner betyder. Vi vet hur vi beter oss i de flesta situationer, vilket kan vara helt fel i andra länder. Det är en trygghet, och den gör att vi kan slappna av. Våra seder är inte heller svåra att förklara för andra människor, men det behövs förklaringar för att det inte ska bli tvister i onödan.

Min man, lärare på gymnasiet, berättade att när han förklarade hur det går till i Sverige för en invandrarelevs föräldrar, då var de så tacksamma, och sa "ingen har förklarat det här för oss tidigare".  När det är så enkelt!!

 

Vi svenskar har en svensk kultur! Vi har vårt språk, och vi har våra seder och bruk, som inte ska negligeras av våra medier.

 

Med vänlig hälsning

      

I går röstades det i EU om att man ska begära att Eston Kohver, Oleg Sentsov, Nadia Savtšenko och Oleksandr Koltšenko, som alla asrresterats och i vissa fall redan dömts olagligt, om deras frigivning i Ryssland. Det var verkligen en omröstning angelägen för Estland. Estnisk och rysk polis har gemensamt fastställt att Kohver kidnappades på den estniska sidan av gränsen. Han undersökte smuggling mellan de båda länderna.

Ja, jag vill ha svar på frågan. Därför har jag skickat ett mail till Peter Wolodarski och insändarsidan på DN. Jag vet att det inte kommer hända något, men jag måste försöka. Det har aldrig varit prioriterat för ester att berätta sin egen historia. Inte ens när de försökte få debatten riktig efter kriget. Den sovjetiska/ryska propagandan var för stark. Det låg i deras intresse att framställa Baltikum som fascistiska/nazistiska stater. Det var ju så här enligt deras propaganda: Under frihetsåre 1918-1940 var Baltikum nazistiskt. 1940 bad de att bli medlemmar av det kommunistiska Sovjetunionen, och sedan blev de genast fascister/nazister igen. Hur kan man tro att det var så? Var finns det människor som tänker logiskt, och som verkligen studerar ämnet de uttalar sig om?

 

Vad är skillnaden?

Nu läser vi varje dag om flyktingkrisen, om hur människor lämnar sina hem och tillhörigheter för att ge sig ut på livsfarliga resor mot ett tryggare liv. De lämnar sina bombade och sönderskjutna hem, och med förtvivlan i hjärtat tar de med sig barnen för att färdas på livsfarliga hav mot en ny framtid. Vi berörs in i vårt innersta.

Men. Det gäller inte alla flyktingar. Jo, så är det. Varför är det så? Varför gör vi skillnad på flyktingar? Varför hade Dagens Nyheter den 17 oktober 2014  t.ex. En artikel med extra markerad text:

Jag har alltid tänkt att Oksanen, som författare, framför allt är intresserad av att visa hur människan är beredd att offra börd, hemgård, faster och moster för att rädda sitt eget skinn.

Varför låter man Philip Teir spy ut det föraktet för de estniska flyktingarna som flydde från bomberna och skjutandet på samma sätt då, som flyktingarna i dag? Vad är skillnaden? Vet man bakgrunden? Vet man något om allt det fruktansvärda som hände under det första ockupationsåren 1940-41? Förstår DN och Teir under vilka omständigheter esterna levde det helvetiska året? När ingen gick säker. När man kunde bli skjuten på gatan; när man kunde skickas iväg många, många mil till en osäker framtid, bort från allt och alla.

1944 var det helvetet på väg tillbaka. Då valde många att fly för sina liv. För att få en chans att överleva flydde de i fartyg som besköts av ryska stridsplan,  sedan i tåg som besköts av brittiska stridsplan. Om de inte kunde ta sig över Östersjön mot Sverige, vilket var precis lika osäkert. Hur många dog på vägen? Hur många små barn miste livet under den flykten? Det vet vi inte, men vi vet att de flydde för sina liv.

    

 

Kanske undrar ni varför det inte var fler som flydde under den tyska ockupationen, 1941-1944. Det var därför att då var inte hotet lika överhängande. Då blev inte människor dödade på gatan. Då skickades de inte iväg till ett nytt helvete. Då hoppades de, att en dag skulle de bli fria igen.

Detta är bakgrunden till att människor flydde från Estland. Är det något vi ska förakta? Var är alla mostrar och fastrar i dag? Är det inte så, att det är den egna familjen man tar med sig i flykten? Är det så, att det är DN och Teir som är okunniga, och har fått möjligheten att spy ut sitt förakt? Visar de den förståelse för flyende människor, som man kämpar för i dag?

Jag uppmanar DN att lära sig mer om förhållandena i Baltikum under Andra världskriget innan de gör ett sådant klavertramp. Jag har försökt samla uppgifter i min blogg "karinsestland". Den grundar sig på berättelser, skriftliga och muntliga om Estland då och nu. Men om man inte vill läsa den, finns det många bra böcker som håller sig till sanningen, tex Mart Laar, historiker och f.d. estnisk statsminister, har skrivit några små häften om Estlands historia, som översatts till svenska.

I går var det två intressanta program efter varandra på Kunskapskanalen på TV.

Först var det "En tågresa i Tyskland", där man diskuterade hur det blivit efter murens fall. Man sökte bl.a. upp människor som intervjuats under DDR:s tid.

Men det allra mest intressanta var, en ung judisk man vars familj flyttat från Ukraina under sovjettiden till Tyskland - Just Tyskland! Efter Förintelsen. Han berättade att det var i Tyskland som judendomen var starkast utanför Israel!  Den judiska församlingen ökar hela tiden. Det visste jag verkligen inte, men det är intressant att jämföra med Sovjetunionen efter murens fall och många nationers frihet. Ryssland har inte gjort något positivt för att hjälpa eller söka förlåtelse för sina handlingar. Tvärtom. Man för ett krig i Ukraina i dessa dagar. I Ukraina, landet där många miljoner svalt till döds pga Moskvas rekvisitioner av all säd i landet. Ukraina, som är landet med de bördigaste jordarna.

 

Det här för in oss på det andra programmet. "Socialism på estniska", ett program från Estland gjort 2014, men med Estland under ockupationsåren och de första trevande frihetsåren under 1990-talet som grund. Många kan nog tro, att det ser så eländigt ut i dag i Estland, som det gjorde i filmen. För oss blev det gamla minnen av det elände vi mötte vid våra resor under den tiden.

Vad man ville berätta, det var om hur man blev tvungen att stjäla från staten för att överleva. Man berättade inte om bakgrunden, bara om många finurliga sätt att stjäla. 

En lustig historia var om fiskarna bland gammelryssarna som var tvungna att lämna allt de fångat under dagen till tillsynsmannen. Men de hade alla gömt undan en del av bytet för att få mat till den egna familjen och andra behövande. En dag blev de avslöjade. Stor skandal! De hade stulit socialistisk egendom! Fallet gick till åtal, och som bevis visade man upp en tunna man hittat i en båt. Den öppnades inför domaren, men visade sig vara helt tom! Beviset fanns inte längre. Att innehållet var stulet av tillsynsmannen var självklart. Alla visste det, men det fick inte sägas.

"När Estland blev en del av Sovjet bestod landet av hälften rika och hälften fattiga människor. Efter en tid i socialism var de rika borta, men de fattiga hade blivit dubbelt så många." 

Men, det är inte riktigt sant. De rika som inte blivit fattiga hade mördats eller deporterats.

Varför stal man då hela tiden från sin arbetsplats - staten? 

Staten hade stulit allt från dem. Så enkelt var det. Jag har berättat om bonden i Setumaa, Estland, som fått sin gård förlorad till kolchosen. Han fick arbete på kolchosen, men ingen lön. Till slut gick han i desperation ut en natt och tog litegrann från sin gamla åker av det han själv sått. Men han blev avslöjad, skickades till ett läger i Estland och dog efter en tid. 

 

Det som känns negativt med filmen, som annars illustrerade eländet bra, det är att kommunister så lätt kan tolka berättelsen så, att esterna är tjuvar - förutom att de är fascister. De vill så gärna få till det så. Det måste göras ännu tydligare vilken misär som landet hamnade i när det tvingades in i Sovjet, det var ett land med nordeuropeisk standard när katastrofen kom.