Nov 14, 2014 Ett nytt brev.

Jag försöker igen:
Till
Rektorn för Södertörns Högskola
 

Angående uppsatsen: Anna Permjakova "Flerspråkigheten kan öppna många dörrar i min framtid" : Hur ryskspråkiga minoritetsungdomar i Estland upplever sin flerspråkighet och dess betydelse för identitet.

Magister-uppsats, Södertörns högskola/Institutionen för kultur och lärande.

Jag vill protestera mot att en uppsats godkäns med så svagt urval av intervjupersoner. Där detta är en så liten grupp att deras verklighetsuppfattning och sanning är så översensstämmande. Resultatet blir då vinklat och sprider förtal istället för att ge en bild av verkligheten.

Jag har vid diskussion med en professor från en annan högskola fått veta att uppsatsen, enligt hans bedömning, inte borde ha godkänts.

Att det inte är lätt att under 50 år ha tillhört det ockuperande folket med en god ställning i samhället och istället bli, just det, representanter för ockupanterna som dödade, deporterade och rev ner allt det som landet uppnått under de fria åren.

Att nyttan av att kunna flera språk, och att få använda sitt modersmål är viktigt för alla människor, det ifrågasätter jag inte, men det var det även för esterna under ockupationsåren när ryssarna försökte att radera ut deras språk.

Det är allvarligt för en högskolas renommé, om man i en uppsats som läggs ut på nätet inte kommenterar allvarliga felaktigheter utan på det sättet sprider förtal och fördommar.

 

Ryssarna sändes under många år till Estland för att göra hela området ryskt. De arbetade inom fölr staten speciellt viktiga yrken, som järnväg, skifferoljeframställning och affärer. Behövdes bostäder någonstans blev esterna förflyttade. Det är en orsak till att så många rysktalande bor i noröstra Estland.

En estnisk kvinna gifte sig med en ryss, och vid släktfester kunde han säga till de andra gästerna om de talade estniska: “Tala ryska eller jag ser till att ni skickas till Sibirien.”

Det kunde han verkligen göra och därför försökte de istället tala ryska.

Detta har berättats för mig ev en av de närvarande släktingarna.


Med vänlig hälsning

 

Juli 11, 2014 Pengar, pengar och pengar.

I Sovjet var korruptionen fruktansvärd. I det landet där man fokuserade på den lilla människan, där alla skulle ha råd att gå till doktorn, och kunna utnyttja alla andra tjänster som är viktiga för en människa, där var de tvungna att betala stora pengar som mutor för att bli behandlade eller få annan service. I Ryssland fortsätter korruptionen har vi läst. Det var de där pojkarna t.ex. som ska bli poliser för att poliserna är så rika!
 
När Sovjet föll, då måste hela systemet förändras i flera av de nya staterna. I Estland t.ex. tog man mycket tidigt itu med korruptionsproblemen. En orsak var att önskade få medlemskap i EU. Då avsattes många tjänstemän som var alltför inskolade i korruptionen, och bland dem stod domarna i en klass för sig. Så gott som alla domare avsattes och nya utnämndes. Tyvärr hade de nya inte hunnit få tillrävcklig utbildning, så visasa problem fanns kvar. Men det som jag ser som mest speciellt var att man började mycket tidigt med att använda internet för statliga och kommunala uppgifter. Om man la över alla inbetalningar på nätet. då försvårade man möjligheten att sticka åt tjänstemän pengar i handen. Man skulle också göra beställningar på nätet. Detta läste jag i en uppstats vid Statsvetenskapliga institutionen vid Lunds Universitet från i år. Skriven av Lovisa Petersson.
http://www.lunduniversity.lu.se/o.o.i.s?id=24965&postid=4229187
Naturligtvis försvann inte all korruption på en gång, men det konstateras att Estland ligger i framkant i Europa. 
 
Jag minns t.ex. när vi anmodades att betala pengar till en läkare i början av 2000-talet. Vi försöker alltid förklara för dem som tipsar oss om sådant, att vi gör inte det. "Det är en gammal ovana som måste försvinna", säger vi, men det är inte alltid lätt för "gamla hundar" att förstå. De gör det av omtanke om den andre, de är så inlärda i att alla tjänstemän är underbetalda. 
Tänk om någon bara kunde göra en studie i hur alla tidigare lågavlönade, de som skulle få ett nytt liv med kommunismen, fått sina liv förändrade under Sovjetåren. Vad blev det av kommunismen i verkligheten. Då säger dagens kommunister "Det där var inte kommunism!" Men det var det visst. Det var Marx lära som låg till grund för alla förändringar, för alla mord, för alla konfiskationer. Livet blev som det blev därför att människorna utvecklades med kommunismen. Det alla inte visste, det var att det krävs kunskap och utbildning för att leda ett land. Det krävs det också för att ge alla människor chansen till ett bättre liv. Bara genom att förstå hur en människa fungerar i olika situationer kan vi förbättra livet i världen. Vi måste skapa lagar och regler som gör att nya -ismer inte kommer till makten bara för att några speciella människor vill ha den (makten). Vi måste vara så lyhörda att vi kan skilja sanning från propaganda!
-----
Nu har man publicerat politikernas årslöner i Tallinn. Det visar sig att borgmästare Edgar Savisaar tjänar mindre än vice borgmästaren.
 
Merike Martinson, vice borgmästare, hade högsta inkomsten med 62.003 €. 
 
 
Vice borgmästare Taavi Aas, har en årsinkomst på 61.013 €. 
Vice borgmästare Hazel Arvo tjänade 44.425 € och hans kollegor Eha Nätverks 42 913 €.
 
 
Edgar Savisaar tjänade bara 39.981 €.
 
 
Vice borgmästarna Kalle Klandorf, 33 690 € ja
 
 
Mihhail Kõlvart, 33 447 € har alltså lägre inkomst än borgmästaren. 
Jag undrar om det är helt sant. Kan verkligen Edgar Savisaar acceptera att tjäna mindre än sina underställda? Jag undrar... Visserligen får han flotta tjänstebilar och antagligen annat också men ändå.
 

maj 27, 2014 Fakta om Estland i en rapport.

Jag läste en rapport från KTH skriven av Annelie Karlsson år 2005.

http://www2.lwr.kth.se/grundutbildning/AE2703/uppsatser%200405%5CEstland%20och%20EU050115.pdf

Estland och medlemskapet i EU Anneli Karlsson

Det kunde ju vara intressant att se hur man resonerade då, och hur det blev sedan, tänkte jag.

 Tallinn 2005.

Det var intressant. Den svenska socialdemokratiska regeringen ansåg ju 1945 att Estland inte klarat av att vara ett fritt land efter 1920. Det var därför man ansåg att det var rätt att Sovjet ockuperat landet. 2005 hade Estland varit fritt efter den ockupationen i 14 år. Mycket hade hänt fram till år 2005 när rapporten skrevs.

Här är några exempel på ekonomiska reformer som Estland genomfört: privatisering, inga tullar, förenklat skattesystem, eliminering av subventioner, avreglering av priser och utrikeshandel. Reformerna gav effekt och redan 1995 visade Estland positiva resultat. De offentliga finanserna är goda och BNP tillväxten i procent har sedan 2000 legat i snitt över 6%.

Estland har fått stöd från västvärlden i sin utveckling. Sverige gav tillbaka Estlands valutareserv som deponerats i Sverige innan andra världskriget. När de ryska trupperna skulle lämna Estland 1994 var det flera västerländska ledare som utövade påtryckningar på Ryssland för att ett uttåg skulle ske.

De hade ålagts att klara Köpenhamnskriterierna, vilket innebar:

Politiska kriterier: länderna ska ha stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och respekt för minoriteter.

Ekonomiska kriterier: länderna ska ha en fungerande marknadsekonomi.

Övriga kriterier: antagande av gemenskapens regelverk, inbegripet anslutning till politiska, ekonomiska och monetära mål som Europeiska unionen uppställt.

Detta var klart redan 1997.

Många krav  ställs på de blivande medlemsländerna. För Estland gällde:

  • Politiska kriterier

  • Ekonomisk reform

  • Förstärkning av den institutionella och administrativa kapaciteten

  • Inre marknaden

  • Rättsliga och inrikes frågor

  • Miljö

  • Ekonomisk politik

  • Jordbruk och fiske

  • Transporter

  • Sysselsättning och sociala frågor

  • Regionalpolitik och sammanhållning

 

Politik gällde fr.a. den rysktalande befolkningen. Man måste göra det lättare för dem att bli estniska medborgare.

Nåväl det mesta var förändrat och förbättrat redan 1997. 

En annan sak gällde: Ville verkligen esterna komma med i EU? De hade nyligen sluppit ifrån en annan union, var de verkligen beredda att gå in i en ny och förlora en del av sin självständighet? Jag minns diskussionerna. Jag minns att Hanno vid ett större möte om frågan förklarade för de närvarande vikten av att gå med. Alla där, liksom majoriteten av befolkningen (67%), röstade sedan “ja”. Men den stora skillnaden mot 1940 var egentligen, att den här gången fattades beslutadet i ett allmänt, demokratskt val. Något helt annat än ett låtsasval riggat av ockupationsmakten.

 
 Svenskar vid en tävling i Kehra, Estland 2005.

Landet har fått stor ekonomiskt stöd av EU. Under åren 2000-2002 fick de ca 77 miljoner Euro. Dessutom direktinvesterade andra länder, Sverige och Finland t.ex.

T.o.m. 31 dec 2003 uppgick direktinvesteringarna till:

från Sverige 2196,3 miljoner Euro

från Finland  1387,4 miljoner Euro

från USA  281,2 miljoner Euro.

Visst får man en bestämd känsla av att de här länderna trodde på Estland! Underbart!

Och mycket har hänt sedan dess. Sedan 2005.

Ryssland lade sig i inrikespolitiken när den ryske dumaordföranden rusade in i Estlands parlament och krävde regeringens avgång för att de flyttat en staty i Tallinn 2007.

Landet har övergått till Euron.

Det har visat sig att skyddet de får genom medlemsskapet i Nato och EU är av största vikt. Vi har fått bevis för att Ryssland agerar hårt när andra fria stater går emot den ryska viljan.

Levnadsstandarden har höjts.

Många rysktalande känner sig mer estniska än ryska. 

När det gäller pressfrihet ligger landet på 4:e plats av 173 enligt Reportrar utan gränser.

Rankingen på (icke-)korruptionslistan är plats 28 av 180. Korruptionsindex. (Sverige plats nr 3)

BNP växte med cirka 8 % 2011, och 5 % 2012.  Samma år hade även Estland den lägsta statsskulden i förhållande till BNP i EU, samt det lägsta budgetunderskottet som låg på 0,3 %] Idag är Estland ett avancerat IT-samhälle, och internationellt jobbar de främst i tjänstesektorn.De länder som Estland har närmast handelssamarbeten med är bland annat Finland och Sverige. (Wikipedia)

 

Maj 4, 2014. En uppsats.

Först måste jag kommentera den märkliga uppgiften i "Godmorgon Världen" i dag. Estlands nationalister vinner mark, sas det. Det var en total nyhet för mig, som ändå följer vi med i vad som händer i Estland. Här litar de på EU och Nato. Vi frågade släkten, och de förstod inte heller.
-----
 
Jag läser en uppsats skriven av Anna Permjakova "Flerspråkigheten kan öppna många dörrar i min framtid" : Hur ryskspråkiga minoritetsungdomar i Estland upplever sin flerspråkighet och dess betydelse för identitet.
Magister-uppsats, Södertörns högskola/Institutionen för kultur och lärande.
    
Permjakova är från Ryssland och har flyttat till Sverige som vuxen. Det betyder att hon har inga egna erfarenheter från Estland och är utbildad enligt rysk historisk "sanning" vilket skiljer sig från den estniska, svenska och västliga sanningen.
Det värsta är att jag blir upprörd när jag läser. Jag hade bestämt mig för att bara läsa, inte känna, men hon skriver så många fel att jag inte kan låta bli att bli arg. 
Hon berättar om att Estland, Lettland och Litauen "Förvandlades till sovjetrepubliker" 1940. Hon beskriver Bronssoldaten som en estnisk Röda armésoldat. Bronssoldaten är enligt sovjettraditionen en symbol för Sovjets seger över nazismen, men för esten är den en symbol för rysk ockupation. Den står i Estland, och där måste väl esterna själva få bestämma om var deras statyer ska stå. När Sovjet ockuperade landet slog de sönder många statyer som var viktiga symboler för esterna. Det vet naturligtvis inte Permjakova.
Att Bronssoldaten var ett porträtt av esten och VM-medaljören Palusaalu, som deserterat från Röda armen efter att han tvångsmobiliserats dit, och sedan anslöt sig till den tyska armén, och därefter blev en i motståndsrörelsen mot kommunismen, Skogsbröderna, var en hemlighet som esterna inte talade om. 
 
Det är just så här missgreppen görs. Under den sovjetiska ockupationen var gränserna stängda, och propagandan från Sovjet stod för "sanningen'. Då var det aldrig någon diskussion om huruvida esterna for illa, eller diskriminerades och inte fick använda sitt eget språk i sitt eget land.
Och det Premjakova inte heller berättar är att de ryssar som " invandrade" till Estland, som hon skriver, kom som herrefolk, ockupanter. De tog t.ex de lägenheter som byggts i Lasnamäe som tallinnborna väntade att få flytta in i. Esterna fick flytta från sina egna lägenheter, som Anne och hennes mamma och mostrarna, eller bo i hallen; med stöd av de nybildade "hussovjeterna". De tvingade esterna att tala ryska! En betydande russifiering ägde rum. Ryssarna tog hand om de viktiga jobben, som bl.a. affärsbiträde, vilket var ett mycket viktigt jobb eftersom det var så ont om mat. Järnvägen betraktades som militär, så där var esterna inte heller välkomna att arbeta, osv. osv. Det var en tydlig segregering, där esterna drog det kortaste strået.  Om vi antar att ryssarna far illa nu i Estland, så kan jag intyga att esterna i sitt eget land for mycket mer illa under ockupationsåren, och ryssarna far verkligen inbte illa i Estland. Det vittnade just en inflyttad ryss om. De löever mycket bättre än ryssarna i Ryssland.
 
Vi måste ställa oss frågan: får en ockupationsmakt i vår del av världen uppföra sig hur som helst mot de erövrade folken, medan en befriad, suverän stat måste uppföra sig väl mot de tidigare ockupanterna vad de än utfört för missgärningar? Är det just det vi kräver av alla stater? Sydafrika, Zimbabwe, Israel osv.? Hur behandlas portugiserna i Mocambique, eller belgarna i Kongo? Över huvudtaget hur behandlades koloniatörerna som hade kolonialiserat dessa områden i hundratals år, av medborgarna i de länder som äntligen blev av med dem? Var hittar vi snyftartiklar om hur de vita behandlades i sina forna kolonier? 
 
En annan misstänkt svaghet i uppsatsen är, att hon bara använder sex intervjuoffer. Deras åsikter blir då vägledande för vår syn på hur alla ryssar lever och tänker i Estland. Även om det är flerspråkighet det ska handla om, berättar hon om hur de haft det i förskola och skola. De har uppenbarligen blivit illa behandlade av en lärare och av andra estniska barn.
De förstår inte vad som hände under Bronsnatten när "ryssar lungt demonstrerade och estniska poliser angrep dem med våld". Men när de slog sönder så många affärersfönster och stal därinne, var det också polisens fel? Jag lovar att så såg inte vår optiker på saken. Hon blev bestulen på alla de dyraste glasögonbågarna i sin affär. Den ligger dessutom inte i centrum, utan i Lasnamäe. I spritbutiken bredvid slogs också fönstren sönder och där stals mängder av sprit. Av ryssar. Den stora livsmedelsbutiken kallade på ett vaktbolag, rysktalande, som rensade butiken på ligister. Stora fönster var redan sönderslagna. Poliserna, också flera rysktalande, kom alldeles för sent. De rysktalande poliserna har en annan attityd mot brottslingar. inget av detta säger hon något om. Efter det här har alla butikerna på torget köpt svindyra stålsjalusier. Blomsterhandlerskan, ryska som talar perfekt estniska, har varit tvungen att höja prisetna p,g,a. de dyra sjalusierna. Är det också polisens fel?
Den stora ledighetskommitten vid torget saknar gratisspriten de fick innan stölderna börjat.  Vem betalade den? 
 
Var det polisens fel att han stal? Bl.a. dambindor.
Förresten har vi besökt graven där den unge gammelryska ynglingen begravts så storstilat. Han fick en så storstilad begravning, nästan ståtligare än Jeltsin. Vad hade då hänt? De var två tjuvar som blev osams; den ene dog av ett knivhugg från den andre. Hans mamma har uttalat sig väldigt negativit om den agitation och fria sprit som spreds i Tallinn. Hennes son studerade i Tallinn till civilingenjör.
 
Välkommen till Tallinn och Lasnamäe och intervjua människorna i staden. Fler än sex.
 
För kännedom: Tyskarna ska äntligen ta bort den enorma sovjetsymbolen i Berlin.
Tack Putin för alla ögon du öppnat.
 
 
Memorial som ska bort!

sep 16, 2013, Motsättningarnas Narva.

Det finns ett intressant forskningsprojekt om den svenska tiden i Estland skriven av Jaak Naber, est som först studerade historia i Tartu, men sedan läste vidare i Uppsala. Han har skrivit:

Motsättningarnas Narva, Statlig svenskhetspolitik och tyskt lokalvälde i ett statsreglerat samhälle, 1581-1704.

 Skriften men jag läser en större version...

En mycket intressant skrift om den tiden. Jag har inte riktigt förstått hur mycket de svenska kungarna kunde påverka livet i Estland. Jag har hakat upp mig på de dåliga kommunikationerna på den tiden. Men sanningen är att de hade synpunkter om mycket.

Jag måste bara börja med en intressant sak. Tidigare i år började man i Estland tala om att det man lärt sig om den estniska historien under sovjetåten inte stämmer. Skolan hade lärt ut att esterna alltid varit lantarbetare. De hade inga rättigheter att studera, de bodde på landet. Det är också anledningen till att den estniska kulturen kunnat leva vidare trots de främmande kulturer som ledde landet. Men det är inte sant. Den est som ville studera kunde få det, men han måste då anta den tyska kulturen, bli tysk. Därefter räknades han in i den balttyska befolkningen. När landet senare blir en del av det tsarryska väldet, då kan esterna studera till präster i den ortodoxa kyrkan men då ska de anta den ryska kulturen. Det är intressant eftersom jag så ofta undrat över varför de antog ryska seder och gav sina barn ryska namn. Det var naturligtvis samma sak. De måste bli "ryssar" för att få studera. Detta var under tsarens tid, och de respåekterade honom för att de fick studera, så det var säkert inte så svårt för dem. 

 En grafik föreställande Narva-Ivangorod på 1600-talet.
Säljs på sidan http://www.ardedis.eu/grafik

Narva låg långt från Reval/Tallinn. Det var folket i Reval som hade bett om skydd från svenskarna 1561. De var därmed mer svenskvänliga än narvaborna. I Narva som erövrades av svenskarna senare blev det helt annorlunda. Där inledde man med rövarpolitik. Svenskarna lade beslag på en stor del av stadens bästa hus och hustomter till officerare och kungliga ämbetsmän. Så många svenskar som möjligt skulle bosätta sig i staden för att den skulle bli mer "svensk". Helst skulle de hålla sig för sig själva i kolonier för att inte ta intryck av tyskar och ester/ icke-tyskarna.

Då kommer vi till en annan fråga: Varför benämndes esterna icke-tyskar? De var inte tyskar. Deras land hade ännu inget namn. Kanske var det så enkelt. Förutom att de inte var adelsmän. Det fanns ingen adel alls i Estland innan främlingarna kom och som sedan arbetade för sina egna landsmäns bästa. 1227 tog danskarna den norra delen av esternas område och tyskarna tog den södra delen, Livland och därefter hade tyskarna överhöghet i landet i ca 700 år. Trots att andra stater hade regeringsmakten. Naturligtvis höll tyskarna på sin högre rang.

Men Narva hade redan på den svenska tiden en stor betydelse pga. sin närhet till Ryssland. Det behövdes rysktalande svenskar som kunde förhandla med ryssarna efter alla de evinnerliga krigen och motsättningarna som rådde under de här åren. Estland var svenskt 1561-1721. Den rollen var viktig, och därför var svenskarna noga med att det skulle vara trogna män som talade ryska.

Området på andra sidan Narvafloden, Ivangorod, var också svenskt. Ja, hela området runt Finska viken blev svenskt vid freden i Stolbova 1617. (Ivangorod blev estniskt vid Tartufreden 1920, men Stalin tog tillbaka det trots att han accepterat att inte ha något krav på Estland i "evig tid".

I Narva var en stor del av befolkningen rysktalande, precis som i dag. Överheten var dock tysk när svenskarna kom. De skolor som fanns var tyska. Adelsmännen var tyskar. Det var detta svenskarna måste ändra på. Kyrkan var tysk, lärarna var tyskar. Detta måste svenskarna ändra på. Problemet var att svenskarna förde så många kostsamma krig. Kungen lovade pengar till skolbygge och lärare, men inga pengar kom. Ett krig kom ivägen. 

Ja, detta var inledningen. Jag hoppas att jag kan fortsätta i morgon.


Sep 12, 2013 Estlands och Rysslands internationella position

 
En studentuppsats: Estlands och Rysslands internationella position - konflikten gällande förflyttningen av den sovjetiska bronsstatyn i Tallinn.

Filosofie kandidat uppsats inom statsvetenskap. Författare: Marie Vaadre Handledare: Mikael Sandberg Framläggningsdatum 25 januari 2008 Jönköping.

Jag ser att författaren har ett estniskt namn, och jag hoppas att det är därför svenskan inte är så bra. Men om man bortser från det är uppsatsen läsvärd. 

Jag hoppas alla minns Bronsnatten i Estland i april 2007 då regeringen bestämde att en staty och några soldatgravar skulle flyttas från centrala Tallinn till en krigskyrkogård inte långt därifrån, Jag har skrivit om det tidigare flera gånger. Sök på bloggen så hittar ni. Det var upplopp i Tallinn av rysktalande ungdomar och den ryska dumans ordförande tog sig in i det estniska parlamentet och skrek att den estniska regeringen skulle avgå. Estniska ambassaden i Moskva ockuperades av ryska Nashi. osv. osv.

Motivet för flytten löd enligt följande uttalanden av Estlands premiärminister, Andrus Ansip: ”Regeringens syfte med flytten av bronsstatyn är att förhindra Estland från att stegvis falla under rysk kontroll.”

Det uppsatsen vill fastställa om något av de inblandade staterna handlar enligt internationella regler eller inte.

  • Är Estland respektive Ryssland ”idealistiska internationalister” i Goldmanns mening? (För att kunna mäta internationalism har en modell av Kjell Goldmann använts, där den idealistiske internationalisten skall vara enligt följande mönster; utåtsträvande, universell, samarbetsorienterad och moderat.)

  • Hur väl stämmer den officiella bilden av internationalism överens med verkligheten i Estland respektive Ryssland när de möts i en internationell konflikt?

  • Varför valde Estland att flytta denna sovjetiska bronsstaty just 2007 och inte i samband med självständigheten 1991? 

    Den tredje frågan vill jag själv svara på direkt. 1991 var det fortfarande ryska soldater i Estland. De lämnade landet först 1994 efter förhandlingar där Carl Bildt gjorde en mycket viktig insats.)

    Ett sätt att förklara internationell politik är genom den pessimistiske realismen och den optimistiske liberalismen. En lite lustig benämning som jag återkommer till. Realisten förespråkar också en avskräckningspolitik vilket innebär att man försöker hindra den andre parten som man är i konflikt med genom att injaga olika former av fruktan eller hot.  

    När det gäller Estland arbetade landet genast, t.o.m. före befrielsen för att skapa skydd och samarbete internationellt. Redan 1988 började de förhandla om medlemsskap i FN. Den 17 september 1991 blev de medlemmar Några månader senare gick Estland också med i CSCE och året därpå undertecknades ett handels- och ekonomiavtal med EU. Redan 1994 var Estland med i NATO:s fredsprogram och stärkte därmed sin internationella försvarsposition.  Den 1 april 2004 blev Estland fullständiga medlemmar av NATO och samma år den 1 maj fullständiga medlemmar av EU. 

 USA har haft en mycket betydande roll gentemot den estniska befolkningen då de under ockupationsåren förde ”En icke erkännande politik” av Sovjetrepubliken Estland.

Ett viktigt steg mot internationalisering:  Efter självständigheten var Estland fast besluten att man snabbt skulle etablera sig på den internationella arenan och bygga upp landet med hjälp av internationella relationer. Istället för att försöka kämpa emot globaliseringen öppnade Estland sin marknad för omvärlden, med en tillåtelse för utländska firmor att komma och konkurrera. Detta medförde en omstrukturering av marknaden och återkoppling med väst.

Efter Sovjetunionens upphörande 1991 blickade inte Ryssland ut mot världen med en hunger efter internationalisering. Istället försökte medlemmar av kommunistparitet att bevara partiet och den rådande ordningen in i det sista, vilket dock misslyckades.Detta ledde till en radikal förändring, både politiskt och ekonomiskt. I Moskva talade det Jeltsinledda styret om en framtid för Ryssland som suverän, en del av världsmarknaden, och de demokratiska staterna. Dock hade Ryssland ett annat utgångsläge än många av de andra länder som Ryssland ockuperat, de var länder redan innan Ryssland kom. Men vad var Ryssland egentligen? Självständigheten medförde en förlust av det imperium som man byggt upp och förvirring över hur landet nu skulle styras när det bara har funnits en makt. Ryssland var ekonomiskt bankrutt och med lite inflytande i det forna Sovjet staterna, en situation som naturligtvis var förödmjukande och svår att acceptera. Speciellt när en stormakt nu var tvungen att ta emot hjälp från väst. Under de senaste 15-åren har Ryssland försökt att skapa en post-sovjetisk identitet och försökt att hitta en ny position i världen, vilket dock har varit mycket svårt.

Efter 1989 var folket fritt att agera, kräva, begära deras representanter ansvariga, vilket var ovanligt både för de styrande och de styrda. Ryssland insåg tidigt hur man kunde dra nytta av den internationella diplomatiska spelarenan för att stärka sin egen makt. Som suverän stat, kunde Ryssland använda sin arme för att t.ex. kontrollera och ockupera den autonoma delstaten Tjetjenien 1994. För knappast kunde väl Ryssland acceptera en autonom, oberoende delstat inom sitt eget territorium och ännu mindre att Tjetjenien vägrade skriva under Federations avtalet.  Rysslands internationella relationer med resten av Europa har alltsedan självständigheten varit komplicerad. 

Rysslands utrikespolitik har också förändrats mot en annan inriktning efter Sovjetunions fall; den är inte inspirerad av ideologi längre. Det handlar snarare om nationella intressen; rivalitet med väst och integrationen in i det. 

Putin har också genom diverse avtal och överenskommelser försökt att utveckla olika instrument för att förhindra att USA eller NATO kan ha möjlighet att ta för stor makt. Just detta tror jag att vi nu ser när Ryssland har tagit en stor och kraftfull roll i Syrienkriget.

Hon menar att avsikten med uppgrävningen var: 

Då det har varit stor osäkerhet kring massgraven under bronsstatyn på Tõnismägi i Tallinn beslutade Estlands regering att göra en radikal utredning. Gräva upp graven, identifiera kvarlevorna och flytta dem tillsammans med frihetsmonumentet till Tallinns krigskyrkogård. Detta för att utreda hur många och vilka som egentligen var begravda där. 

Ja, osäkerheten var stor. Men hon nämner inte problemen med att många ryssar samlats vid statyn flera gånger för att fira "Sovjets seger över nazisterna", vilket esterna aldrig har sett som sanning. Sovjet intog Estland när det satt en estniska regering i ledningen. Har vi rätt att hedra det vi anser är sant eller ska vi underkasta oss andra människors sanning?

Avsikten var att förhindra Estland från att falla under rysk kontroll såsom den sovjetvänliga plan som Ryssland har haft och har avser och där ett spel i brickan var befrielse monumentet. 

Ja, Estland hotas regelbundet frän öster och nyss var det Zirinovskij som menade att foket skulle förintas.

Hur är det då med landets säkerhet: Estlands nationella säkerhet är direkt kopplat till utvecklingen gällande den internationella säkerheten. Medlemskap i både NATO och EU ger Estland möjlighet till en unik historisk nationell säkerhet och garanterar att Estland kan uppfylla de säkerhets mål som är uppsatta. 

 Det här är oerhört viktigt, och vi såg vad som hände i Georgien som inte hann med medlemskapen i tid.

Och så Ryssland:

Flytten av befrielsemonumentet (enligt ryssarna) väckte starka känslor i Ryssland, då det där ansågs att denna process och handling var ett hot och en förödmjukelse. För att visa sin maktposition utförde Ryssland en rad olika angrepp mot Estland. 

Ryssland ser fortfarande Estland som sn del av Ryssland. 

Demonstrationerna och upploppen kan ha varit ett försök att få Estland att framstå som ond inför resten av Europa och därmed ett försök att framhäva den egna positionen. Ryssland anklagade Estland för att vara en ond fascist stat. 


Estland var snabb i handling när det gällde internationella relationer. Dels var de otroligt medvetna om betydelsen av ett direkt avstånd till Ryssland, och dels tog de hjälp av utlandsester som kunde hjälpa dem med sina kunskaper.

Ryssland, som författaren kallar realist, hade istället först förlamats av att ha förlorat sin plats i världen, och har sedan ständigt arbetat för att bli en stat att räkna med igen. Jag ser det inte som realism att inte bry sig om det internationella spelet, men det är vad som hela tiden efter Sovjetunionens fall har varit målet för Ryssland.

Och om den speciella händelsen får hon fram slutsatsen: 

Ryssland uppfattade, som en ickeinternationalistisk aktör själva händelsen som ett hot och en förödmjukelse. Då den inåtsträvande aktören har svårigheter att se världen ur ett globalt perspektiv, uppfattade man flytten som en rysk händelse, ett hån mot det ryska, fast Estland har varit självständig i snart 15 år. 

I det här fallet säger författaren att Estland var en god internationalist men Ryssland agerade som en realist (jag skulle vilja kalla det inåtseende.) 

 


aug 28, 2013. En bra men bitvis lögnaktig uppsats.

Jag råkade på en studentuppsats och måste bara läsa den. Den skrevs 2008.

C-UPPSATS

Demokratier i Sovjetunionens spillror

Politisk socialisation, institutionell utveckling och etnicitet i Estland och Ryssland

Andreas Holmberg Niklas Korva

Luleå tekniska universitet
C-uppsats
Samhällskunskap

Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap


Det är en intressant uppsats som diskuterar demokratin, vad som krävs för att ett land ska få kallas demokratiskt, vad som underlättar för ett land att genomföra demokratin, och hur det fungerat i Estland och Ryssland. Att de valde just Estland av de tidigare sovjetstaterna beror på att Estland har lyckats bäst.

De menar att en diktatur som ska ombildas till demokrati har det svårast om landet aldrig har levt så tidigare, och när det gäller Ryssland har landet aldrig varit demokratiskt. Det var ju bara ett byte av ansikten när landet gick från tsarregim till kommunism. Maktstrukturen var i stort sett densamma. En tsar, en hemlig polis, en krets runt tsaren och långt därunder människor.

I Estland hade man haft de ca 20 fria åren tidigare på 1900-talet, och det var så man skapade den nya demokratin. Man återinförde nästan samma institutioner som då. Den mest synliga skillnaden var att man bara har en kammare.

I Estland hade många minnet av friheten kvar. Många föräldrar hade, trots faran berättat för sina barn om den fria tiden, så kunskapen fanns. Dessutom kom många utlandsester till de esternas hjälp.

Presidentens roll skiljer sig väsentligt i de båda länderna.

 
 
 

Estland:

en parlamentarisk demokrati, som officiellt leds av en president. Makten utgår ifrån parlamentet och regeringen medan presidenten har betydligt mindre maktbefogenheter. Parlamentet, Riigikogu, är den lagstiftande makten i Estland. Regeringen, den verkställande makten, bildas utifrån majoriteten i parlamentet och leds av en premiärminister. Det är denne som utser de ministrar som ska ingå i dennes regering.

Presidenten är Estlands ansikte utåt och fungerar som en balanserande och medlande kraft mellan landets lagstiftande, verkställande och dömande makt. Presidenten utses via omröstning i parlamentet vart femte år och har vetorätt i lagstiftningsfrågor, vilket gör att det parti som innehar presidentposten kan stoppa eller försena lagar.

Den ytterst dömande makten i Estland finns hos Riigikohus som även är författningsdomstol.  Estlands styrelseskick liknar således de västeuropeiska ländernas modell där makten är jämnt fördelad mellan tre olika instanser.

 

Ryssland

Ryssland är en semi­presidentiell federal representativ demokratisk republik. Presidenten är statschef i Ryssland och har en mycket stark maktställning. Det är presidenten själv som tillsätter regeringen (verkställande makten), förutom regeringschefen som skall godkännas av Duman. Ryssland har inte parlamentarism, alltså behöver inte regeringen utses från majoriteten i parlamentet. Presidenten har enligt den ryska konstitutionen sista ordet i alla konfliktfrågor med parlamentet.

Det är presidenten som lägger upp inriktning och innehållet för både utrikes­ och inrikespolitiken. Presidenten ansvarar och styr över alla ministerier som har med Rysslands inre­ och yttre säkerhet att göra, t.ex. försvars­-, justitie-­ samt in-­ och utrikesministerierna. Presidenten är därigenom också landets militära överbefälhavare.

Systemet är mycket invecklat och komplicerat, möjligheterna att kunna avsätta presidenten är mikroskopiska.

Putin har dragit åt tumskruvarna ännu mer sedan detta skrevs 2008.

När det gäller korruption slår Ryssland Estland med stor marginal. I Estland har man faktiskt lyckats stävja korruptionen som var helt naturlig i Sovjetunionen. Ville man ha en bra behandling hos doktorn eller välja frisyr själv hos hårfrisörskan t.ex. då var man tvungen att betala extra för det. Vi har upplevt det i Estland för flera år sedan, men nu är det inte så längre, tack och lov.

I Ryssland har man kvar extrabetalningen. Vi hörde just om en man som fastnade i hastighetskontroll med sin bil i Estland. När polisen stoppade honom grävde han automatiskt efter sin plånbok.

“När jag blir stor ska jag bli polis, de blir så rika.” En liten pojke i Ryssland förra året.

Hur har Putin kunnat bli världens rikaste man? Inte genom sina löner i alla fall.

Men det jag egentligen vill komma fram till är en fruktansvärd missuppfattning de här författarna visar. Enligt en bok av Daatland och Svege, diskrimineras de rysktalande i Estland. Det är det stora problemet, skriver de.

Där börjar snömoset:

 Esternas syn på den rysktalande minoriteten är klar; de måste anpassa sig efter vad som nu gäller i Estland. Den generella trenden är dock att de rysktalande tycker att de har mycket gemensamt med esterna och vill kunna anpassa sig, om rätt förutsättning och hjälpmedel fanns. Esterna och staten Estland visar däremot endast vaga tecken på att välkomna och hjälpa den rysktalande minoriteten. Den etniska frågan har även format en något negativ bild av landet på det internationella planet, vilket kan kopplas till landets tämligen låga resultat i demokratiskt index. Den starka intressekonflikten verkar dock fortsätta att dela upp Estland i estländare och rysktalande. Detta styrks genom att bara 5 % av esterna gifter sig med någon ur den rysktalande minoriteten.

Är det vad man lär ut på svenska universitet och högskolor? Diskuterar man inte sådana missuppfattningar, eller är det som jag läste i en recension om en bok om Estland: “De vågar tala om det som är dåligt också. Det som andra har så svårt för!” Jag menar att även om man ska tala om det som är dåligt ska man faktiskt inte ljuga för att bli accepterad.

NEJ! Många ryssar vill inte bli en del av det estniska samhället.

JA. Men de som är intresserade är det redan.

Problemet är att så många inte vill det. De har svårt att acceptera att de inte längre är “övermänniskor” och vill kunna leva sina liv med sitt språk och sin kultur. Att esterna fick ändra sig helt, och att allt de byggt upp raserades under sovjetåren, det betyder faktiskt en hel del för dem. Många rysktalande vet ingenting om Estlands frihetstid.

Landets språk är estniska. Är det konstigt? De accepterar naturligtvis att de rysktalande talar ryska med varandra. De presenterar all statlig och kommunal information på både ryska och estniska. Alla varor presenters på estniska och ryska. Den största dagstidningen ges ut i en rysk version. 

Ryska turister åker gärna till Estland för att “Alla är så vänliga, och alla talar ryska”. Enligt intervjuer med turister från Ryssland.

Men esterna vill att alla i landet ska tala estniska hjälpligt och förstå varandra. (Många av dem tvingades att lära sig ryska genom att skoltiden förlängdes med ett år för dem.)

Jag tänker på de rysktalande lärarna i estniska som kom på besök till Sverige. De kunde inte många estniska ord. Och många, många ryssar vägrar att arbeta för estniskan.

Det här är alltså det negativa om Estland som uppsatsförfattarna kommer med. Det betyder att Estland är ett fantastiskt land, som  man måste ljuga om för att det inte ska bli för bra.

Jag ska ta ett exempel. En dag kom en rysktalande grupp till Tallinn. Utanför parlamentet började de skrika slagord. “De rysktalande har mycket lägre pension än esterna!” En parlamentsledamot gick ut och försäkrade att alla har samma pension. Han var est. Ingen trodde på honom. Då gick en rysktalande parlamentsledamot ut och sa samma sak. Då först vände de om och gick hem.

Varför trodde de rysktalande så fel? Kanske hade de sagt något om det i rysk TV. De här människorna tittar nästan uteslutande på rysk TV och tror på de lögner om Estland som sägs där. I den TV:n presenterar man den "ryska sanningen” om allt som sker och har skett. Den överensstämmer inte alltid med den estniska eller europeiska. När journalister ser på den TV:n tror de också på det, och så sprids lögner över världen.

 

En nations åverkan av en cyberattack - En fallstudie på cyberattacken mot Estland

 
 
Här ska ni få en grundlig genomgång om vad som egentligen hände under den s.k. Bronsnatten i Tallinn. Jag har läst en uppsats:

En nations åverkan av en cyberattack - En fallstudie på cyberattacken mot Estland
Författare: Oskar Åkergren, Försvarshögskolan 2012.


Syftet med uppsatsen är att visa på hur en nation drabbas, när den blir utsatt för en cyberattack och vilka handlingsåtgärder som är möjliga att vidta. Resultatet visar på att sättet Estland drabbades på, var att nationen var tvungen att isolera sig från det internationella internet, men att internet inom nationen kunde upprätthållas. Diskussionen mynnar ut i att en nation har mycket få handlingsmöjligheter till att försvara sig själv, när det kommer till cyberattacker från aktörer som inte är andra nationer. En viktig slutsats var att fallet Estland inte var ett militärt problem, utan kunde lösas helt civilt.

Fallstudie Estland
Bakgrund.
Befolkning

Estland är den nordligaste av baltstaterna och var en del av Sovjetunionen fram till 1991. I och med den sovjetiska historien, finns det idag en grupp om ca 400000 rysktalade personer i Estland. Dessa personer är av blandad ursprung, främst est-rysk, och de känner mer eller mindre tillhörighet till den estniska nationen.
IT -utveckling
Tack vare frigörelsen från Sovjet, skapades nationen Estland helt fritt från gamla system. I och med frigörelsen i början på 1990-talet, låg vägen öppen för nationen att kunna skapa sig helt nya statliga och finansiella system, i den informationsålder som precis tagit fart.
Estland har beskrivits som en nation som ligger i framkant av utvecklingen inom IT- infrastruktur och stora delar av dagliga ärenden sköts via internet. Framförallt inom bankväsendet har utvecklingen kommit långt, över 99% av alla banktransaktionerna görs via internet. Vidare sköter 92% av befolkningen sin deklaration över internet och det går även att rösta i parlamentsvalen genom internet.
I Sovjetunionen var teknikutvecklingen under all kritik. Vi kände av det 1978, men det var fortfarande mycket små framsteg 1991. Minns ni att Sverige var ett internet-land i framkant under några år, sedan rasade det och lilla Estland tog över. Då var de beredda och har sedan haft en fantastisk utveckling.
2006 grundas organisationen The Computer Emergency Response Team of Estonia (CERT- EE). CERT-EE har till uppgift att sköta säkerheten inom topdomänen .ee och assistera estniska internet användare med implementeringen av förebyggande åtgärder för att minska eventuell skada från säkerhetsincidenter samt att hjälpa användarna på att möta säkerhetshot.
Bronsstatyn
1941 reste Sovjetunionen en bronsstaty föreställande en rysk soldat och döpte monumentet till ”Monumentet över Tallinns befriare”. Statyn var centralt placerad och efter frigöringen från Sovjet börja den leda till delade känslor. Den ryska delen av befolkningen firade statyn varje år den 9 maj, för Sovjets seger i andra världskriget, men den estniska befolkningen såg monumentet som en symbol av det sovjetiska förtrycket. Dessa delade känslor ledde till bråk mellan de olika grupperna och 2006 fattades ett beslut att genomföra en flytt av statyn, till en krigskyrkogård belägen i en förort till Tallinn.
Torsdagen den 26 april 2007 påbörjades förberedelserna inför flytten, av statyn, vilket ledde till omfattande kravaller i centrala Tallinn. Dessa kravaller ledde till bränder, plundring av butiker och ett dödsfall. Kravallerna fortsatte över helgen och på fredagskvällen den 27 april påbörjades cyberattackerna.
Det var det värsta upploppet som varit i Tallinn. En intressant detalj är att de rysktalande ungdomarna skulle demonstera mot esterna, men de flesta butikerna de plundrade ägdes av andra rysktalande. Mordet som ägde rum var på en ung man som studerade i Tallinn. Han var uppväxt vid sjön Peipsis strand, där de gammeltroende ryssarna bor. Ryssland försökte sprida att det var ester som dödat honom, men det har inte kunnat konstaterats.

Attacken

De omfattande DDoS attackerna mot Estland skedde i tre vågor, där den första vågen slog till natten mot den 28 april, den andra vågen natten mot den 4 maj och den tredje natten mot den 9 maj. De välsynkroniserade höjningarna och sänkningarna av trafik som passerar, visar på att det var stora botnät som användes.

Första vågen

Natten mot den 28 april 2007 beskriver Anto Veldre, expert vid CERT-EE, hur det estniska nätet möttes av ”en wall of sound”. /../denna attack var utformad för att lamslå hela samhället. Merparten av attacken bestod av så kallade script kiddie attacker och attacker baserade på botnät, vilket ledde till en väldigt stor åtgång av bandbredd.
IT-chefen för tidningen Postimees, Ago Väärsi, beskriver hur tidningens bandbredd konstant minskar och hur data som tar sig in till servrarna får dessa att krascha och starta om sig själva. /../ Väärsi beskriver hur han ser attackerna ändra på sig och anpassa sig efter de filter som han själv sätter upp, vilket visar på en aktiv motståndare.
Vid en analys av den inkommande trafiken till Postimees, visar det sig att det främsta landet som besöker tidningen är Egypten. De länder som följer är Vietnamn och Peru. Väärsi, som vid det här laget börjar se att det här gäller en omfattande cyberattack, försöker öppna tidningens konkurrenters sidor, men även deras hemsidor ligger nere. Vid det här laget ser Väärsi ingen annan utväg än att blockera all utrikestrafik till och från tidningen. Genom denna blockad minskar bandbreddsåtgången betydligt och sidan går upp.
Det genomfördes även attacker mot skolor och kommuner i den Estniska landsbyggden, vilket kan tolkas som att den övergripande attacken var okordinerad och var ett verk av flertalet enskilda aktörer. Men beskrivningen av attacken mot Postimees talar mot denna tes samt de plötsliga ändringarna i bandbredd som brukas. Det visar snarare på att attacken var ett verk av “hacktevister” med god kännedom om hur attacker ska utföras och sedan spred enkla koder för så kallade script kiddies att använda för att hjälpa till i attacken.

Även om attackens alla tre vågor dominerades av överbelastningsattacker, genomfördes även några manipulationsattacker. Ett exempel på en sådan manipulationsattack är när hackare lyckades ta sig in på Reformparitets webbplats och placera en falsk officiell ursäkt för att statyn flyttades.
Andra vågen
När nästa våg av överbelastningsattacker slår in mot Estland har myndigheterna hunnit organisera sig och är bättre rustade att stå emot attacken. Problemet är att även attackerarna har organiserat sig bättre. Denna attack riktar sig mot myndighetsservrarna och myndighetsnäten. /../
Tredje vågen
Denna våg slår in natten mot den 9 maj och är större än de andra vågorna. En uppskattning av de datorer som deltar i denna attack uppgår till omkring en miljon och är minst lika väl ledda som under den andra vågen. Attacken riktar sig mot en rad olika sidor, med en spännvidd från utrikesdepartementet till bankernas hemsidor och har kapaciteten att fylla ut hela Estlands bandbredd, vilket skulle plocka ner Estland från internet återigen. Vid den här tidpunkten har dock CERT kommit i fas och kan avvärja effekterna av attacken redan innan den nått fram till Estland.
Motåtgärder
För att komma undan attacken valde CERT att den 29 april stänga av Estland från det övriga internet. På samma sätt som Postimees var tvungna att stänga av sig från trafik utifrån, var CERT tvungna att skära av hela Estlands internet. Detta handlingsätt var det enda som CERT hade att arbete med för en snabb lösning för att kunna återinföra det estniska nätet.
Något dygn efter första vågen av attacken, organiserade estniska myndigheter en stab för att koordinera arbetet och skaffa en övergripande lägesbild. /../ Efter att Estland stängt port 80 och skurit av sig själva från internet, minskade den första vågen i omfattning, då den inte levererade någon effekt längre.
När den andra vågen slog till var myndigheterna väl organiserade och hade hög beredskap, kapaciteten att koppla från internationella användare från internet infann sig dock inte förrän inför våg nummer tre.
Under den tredje och avslutande vågen kunde CERT kontrollera varifrån attackerna härstammade och med förmågan att koppla från användare från internet, var följderna av denna våg betydligt lägre. Detta trots att attackens omfattning var större än de föregående vågorna.
Följdverkan
Hur påverkades då det estniska samhället av attacken?
Under den första vågen tog bandbredden slut för Estland, vilket innebär att hela deras internet låg nere, åtgärden som vidtogs då var att stänga av port 80. Eftersom Estland var tvungna att stänga av port 80 för omvärlden, kunde ingen trafik utanför Estland komma in, vilket betyder att det även var omöjlig att komma åt hemsidor utanför Estlands gränser.
Statoil fick problem med sitt betalnät och var tvungna att stänga ner detta nät under fyra dagar. Avstängningen av betalnätet resulterade i att inga köp gick att hantera med bank- eller kreditkort utan endast kontantbetalning kunde genomföras. Mycket av den trafik som berör de finansiella systemen filtrerades via Finland vilket gjorde att bankärenden kunde skötas, om än långsamt, under större delen av attacken. Från utlandet var dock bankerna helt blockerade och trots filtreringen via Finland gick två banker ner helt periodvis under tidsperioden 10 – 15 maj.
Även e-postfunktionerna påverkades. Ett exempel är då Estlands parlament var tvungna att stänga sin e-postserver under 12 timmar, på grund av överbelastning, innan den kunde öppnas igen.
Efterspel
Som en följd av cyberattacken och dess verkan, reagerade NATO och frågor väcktes rörande om NATOs artikel 5 kunde vara applicerbar i dessa situationer. NATO valde att grunda en cyberförsvarscentra, Cooperative Cyber Defence Center of Excellence med uppgift att:
[CCD CoE:s] mission is to enhance the capability, cooperation and information sharing among NATO, NATO nations and partners in cyber defence by virtue of education, research and development, lessons learned and consultation.
Platsen för detta center blev just Tallinn, Estland. CERT-EE utvecklades från att ha varit en mer informell klubb snarare än en myndighet, till att strukturera upp hierarkin och skapa noggranna listor kring nyckelpersoners kontaktuppgifter.

Diskussion kring fallstudien

Inget självklart syfte

Att cyberattackerna skedde till en följd av flytten av bronsstatyn, är en slutsats dragna av de författare som refererats, dock har inte syftet med attacken kunnat presenterats. Det presenterades nämligen aldrig en klar kontext till, varför attackerna skedde, från attackerarna, annat än att visa sig patriotisk inför det ryska samhället. Det skickades inga hotelsebrev så det var ingen utpressning, utan hela attacken verkar vara en form av show of force.
Ja, det var nog en styrkedemonstration. Vad som är mest mätkligt är annars att den ende partiledaren som inte gjorde några uttalanden under bråken var Edgar Savisaar, den som har det bästa samarbetet med Moskva. Savisaar är också Tallinns borgmästare, och har senare fått pengar från Ryssland och kunnat betala partiets skulder. (jag har skrivit om det tidigare). Ryssland har flera gånger integrerat i de tidigare sovjetiska staterna och velat få sin man som statsminister. Georgienkriget är en sådan händelse. Det var hade varit parlamentsval i Estland i mars 2007 och Andrus Ansip, reformpartiet, hade omvalts.

Nätverkande

Cyberattacker är ett internationellt problem vilket fallet Estland visar och en av de största lärdomarna från Estlands cyberattack, är att ett internationellt sammarbete är nyckeln för framgång.

Polisens huvudvärk

Absoluta merparten av attackerna kom utanför Estlands gränser, men det fanns vissa attacker som kom inifrån. Genom ett bra sammarbete i den organisation som sattes upp för att hantera cyberattacken, lyckades adresserna tas fram till de attacker som härstammade från Estland och polisen lyckades gripa den misstänkte. Detta gripande avskräckte fler hacktevister att visa sitt missnöje på internet inifrån Estland och attackerna sjönk till en mycket låg nivå.

Det stora problemet som uppstod nu är att polisens befogenheter stannar vid den estniska gränsen. Många av de “hacktevister” som identifierats var från Ryssland, men det vidtogs inga särskilda åtgärder från Rysslands sida att leta upp dessa “hacktevister” och ställa dem inför rätta. (anmärkningsvärt)

Slutsatser

Det som jag har kommit fram till i denna uppsats är att cyberattacken mot Estland var en väl genomförd attack i form av ledning, dock saknade attacken ett uttalat syfte och målsättning, vilket gör att attackens verkan var begränsad. Effekten av attacken blev att Estlands befolkning inte kunde koppla upp sig mot omvärlden, men det inhemska internet var åtkomligt vilket möjliggjorde för dagligärenden, som till exempel bankärenden.

En annan intressant slutsats är att en omfattande cyberattack mot en nation inte behöver vara ett militärt problem. Cyberattacken mot Estland klarades ut, utan några inblandningar av militära enheter. En militär organisation är dessutom bakbunden med dagens internationella regelverk, eftersom det inte finns någon möjlighet att utföra motangrepp mot en cyberattack, som härstammar från en aktör som inte är en annan stat.

Jag har skrivit om Bronsnatten tidigare bl.a. den 8 maj. Den här var specialiserad på själva internetproblemet. Det pågår ständiga cyber- och andra attacker på Estland. Möjligen är tanken att ingen i Estland ska känna sig säker. Men ändå är det inget som alla går och grubblar över. I Estland har man i tusentalsår levt här, och grannen i öster har funnits där mycket länge.


 
   

juli 5 2012, Identitet via nationalitet.

 
 
Jag började skriva om varför jag anser att det är intressant att studera Estland. Här kommer nästa punkt.

Identitet via nationalitet.
Mattias Gunnarsson säger i sin uppsats som jag började skriva om den 21 maj:

Den definition av nationalitet/etnicitet som förs fram av Hutchinson och Smith är att följande sex kriterier ska vara åtminstone delvis uppfyllda. Notera att alla är vända mer eller mindre inåt, mot den egna gruppen.

1. ett egennamn vilket syftar på gruppen.
Finns.

2. ett gemensamt (mytiskt) ursprung.
Finns.Både reellt och mytiskt.

3. gemensamma historiska upplevelser, hjältar, händelser, symboler.
Finns. Sagor och sägner från forna tider lever fortfarande.

4. delvis en gemensam kultur, till exempel religion, seder, språk
Finns. Och det är fantastiskt att det är så med tanke på att landet varit ockuperat i så många hundra år.

5. någon form av länk till ett hemland, inte nödvändigtvis kontrollerat av den egna gruppen; hemlandet kan även vara rent mytiskt till sin karaktär
Hemlandet finns helt reellt. Här har de levt i flera tusen år!

6. en känsla av solidaritet och gemenskap med andra medlemmar i gruppen.
Gemenskaphetskänslan gjorde att de stred i frihetskriget och att de blev fria igen 1991.

Med andra ord är nationalitet inget annat än ett ytterst subjektivt konstruerat begrepp, men det bör kanske tilläggas att för att en nationalitet skall erkännas som just en nationalitet måste omvärlden i någon mening erkänna den som sådan också.

“ytterst subjektivt konstruerat begrepp” det låter inte riktigt i mina öron. Jag anser att det är mycket reellt och ger medborgarna ro i sina liv. Många människor tycker om att byta kultur och miljö, men det är så mycket lättare för de flesta när de känner till koder, språk och traditioner. Det är en glädje att göra saker tillsammans när man vet vad som väntar. Har man dessurtom tvingats leva i en främmande kultur i sitt eget land, då tror jag att glädjen är ännu större när man kommer tillbaka till sin egen kultur.

Gunnarsson fortsätter:

Det görs ofta försök att definiera en nation utifrån de övriga kriterierna, till exempel gemensam historia och en kulturell kontinuitet. Till exempel när en fransman pratar om de långmustaschade gallerna eller en svensk om de långskäggiga vikingarna. Problemet är, som Fredrik Svanberg visar i sin avhandling Decolonizing the Viking Age, att vikingarna och deras tid, mer eller mindre har koloniserats av dagens nordbor för att skapa en nationell härkomst; ett mytiskt förflutet med hjältar i svunnen tid. Svanberg menar att det inte är övertygande att hävda att namnet “Suiones” hos Tacitus ska ha samma betydelse som “Svear” 700 år senare. Eller att dessa nödvändigtvis ska ses som kontinuerliga fram till medeltidens Sverige. Snarare är det korrekt att se vikingarna som offer för en sorts orientalism. Ett skickligt val, eftersom vikingarna uppenbarligen inte kan argumentera emot. Mer generellt är nationer skapade av kultur, tradition och historia som redan finns, men som gives en annan innebörd än de från början haft. Ett liknande resonemang kan föras kring ett gemensamt språk. Bauman och May påpekar att skillnaden mellan svenska och norska kan vara betydligt mindre än skillnaden mellan vissa dialekter, samt att olika nationer kan dela språk, som till exempel de engelsktalande länderna. Även övriga av kriterierna i listan ovan kan avskrivas på olika sätt; det är helt enkelt mer eller mindre omöjligt att objektivt definiera gränserna för vad är en nation är. Om man inte pratar om Estland förstås.
 
 

Computer Network Attack som olovligt våld: en fråga om association, effekt, aktör och mål.





Det är roligt att läsa studenters uppsatser om saker som inträffat. De undersöker händelserna noga och diskuterar dem sedan. Jag hittade nu en uppsats om cyberattacken med anledning av flytten av Bronssoldaten 2007, som jag i och för sig har skrivit om tidigare, men här får vi veta mer om hur allvarligt angrepp det var som esterna utsattes för att de vågade flytta en staty i sitt eget land.


Författare: de Waern, Henrik (Försvarshögskolan)

Titel: Computer Network Attack som olovligt våld: en fråga om association, effekt, aktör och mål

Organisation: Försvarshögskolan

PublikationstypStudentuppsats (Examensarbete)


Under våren 2007 uppstod det tumult i Estland. Den estniska regeringen proklamerade att man avsåg flytta en bronsstaty från 1947 föreställande en soldat ur röda armén, uppförd av den dåvarande sovjetregimen som ett monument över segern över Tyskland 1945.

Enligt KBM:s rapport utgjorde statyn före 9 maj 2006 ingen större vattendelare, utan ignorerades av dem som ogillade den och uppmärksammades av dem som så ville. Ett bråk kring statyn mellan två olika grupper bärandes ryska respektive estniska flaggor lyckades dock sprida konflikten inom landet och regeringen tog snart det omdiskuterade beslutet att flytta statyn och några tillhörande gravar ifrån centrala Tallinn. Statyn beslutades flytta den 9 maj 2007.

Redan under förberedelserna till förflyttningen 26 april uppstod demonstrationer och kravaller varvid butiker plundrades och allmän förstörelse följde. Från slutet av april till mitten av maj påverkades också Estland av flera ryska sanktioner, såsom oannonserade järnvägsreparationer, annullerade ryska beställningar, strypning av transittrafik och plötslig massiv pappershantering vid gränsövergångar.

De faktiska, för uppsatsen, relevanta händelserna utspelade sig dock på en helt annan arena och kunde skönjas redan den 27 april. En första våg av nätattacker sköljde då över den estniska delen av Internet mestadels bestående av så kallade åtkomstattacker och skräppost.

Sedermera eskalerade attackerna och sent på kvällen 27 april var situationen på den estniska sidan, enligt KBM:s rapport, kritisk. Men man kunde också skönja ett mönster i attackerna. Attackerna var tämligen dåligt koordinerade eller slumpmässiga vilket tydde på att det var enskilda individer som flödade det estniska nätet med så kallad skräp-trafik.

De estniska myndigheterna började nu dock vidta åtgärder och kunde genom diverse typer av filtrering minska effekterna på efterföljande attacker. Vid det laget förändrades dock attackerna och det framstod som klart att flertalet större så kallade botnät nu började användas.

Botnät är nätverk med datorer vilka kapats, hackats, köpts eller på andra sätt tagits över på så sätt att de kan fjärrstyras av en central dator. Dessa datorer kan därefter exempelvis ges ett gemensamt mål varvid de unisont öppnar förbindelse med måldatorn eller servern, vartefter förbindelsen direkt bryts och rutinen upprepas ett stort antal gånger. Den önskvärda effekten blir en överbelastningen av måldatorn eller nätet däromkring, varvid annan trafik inte kan betjänas så som tänkt. På grund av att botnätets slavdatorer är utspridda drabbas inte de egna näten av överbelastning emedan koncentrationen vid målet medför mycket höga trafikflöden.

När nästa stora våg av attacker inleddes den 4 maj, var det tydligt att nivån på koordination hade ökat avsevärt, med flertalet botnät i täta sekventiella attacker användandes flera olika verktyg. Efter de första attackerna hade dock så kallade Computer Emergency Response Teams (CERTs) tillhörande länder över hela världen involverats. Filtrering medförde en kraftigt minskad effekt av attackerna, även om det efter kort tid stod klart att även detta medfört en anpassning hos angriparna. Botnät i länder med påtagligt svag CERT-förmåga vaknade nu istället till liv.

Den 9 maj inleddes vad som, enligt KBM:s rapport, tros ha varit menat som den stora huvudattacken. Flertalet botnät agerande nu koordinerat och grova uppskattningar på att många fler än en miljon slavdatorer medverkade nämns. Filtreringen och koordinationen på försvarssidan hade dock god verkan varmed effekterna blev betydligt mindre än under den första inledande attacken. Detta trots att dataflödet var många gånger högre denna gång.

Totalt sett var det de estniska myndigheterna som tog den stora smällen i Estland mellan 27 april och 15 maj, men flertalet andra mål har även identifierats. Bland de mest utsatta var hemsidor tillhörande flera centrala myndigheter; däribland polisens, flertalet politiska partiers, parlamentets, presidentens samt regeringens publika så kallade briefingrum.

Men även kommersiella mål har identifierats; I KBM:s rapport framgår bland annat hur de två estniska bankerna Hansapank och SEB Eesti Uhisbank mellan den 10 och 15 maj utsattes för diverse åtkomstattacker vilket resulterade i att de båda bankerna under begränsade perioder helt slogs ut och kontakten med utlandet bröts. Enligt samma publikation har även andra typer av mål rapporterats varibland det estniska fasta telesystemet; med effekten att åtminstone en publik televäxel slagits ut, mobiltelefonsystemet samt system nyttjade av den estniska räddningstjänsten återfinns.

Vidare inbegrep attackerna också till viss del massmedia men även sådana obskyra mål som småkommuner och skolor. Generellt sett medförde attackerna att man tvingades strypa vissa hemsidors tillgång från utlandet, och att flertalet hemsidor överbelastades och kraschade.

Avseende följderna på ett högre plan framgår det i FOI:s rapport Det kaukasiska lackmustestet att attackerna generellt medförde allvarliga följder, även om detta inte vidare specificeras. Detta stöds också i sak av KBM:s rapport där det framgår att dataflödet i sig visserligen inte var något nytt men att effekterna för Estland, på grund av att nätförbindelserna i landet inte klarar riktigt stora, uthålliga trafikflöden, var massiva och utgjorde en kraftig belastning på internationella förbindelser och interna resurser.

Generellt sett har det således varit svårt att lokalisera konkret information om effekterna av händelserna i Estland mellan 27 april och 15 maj. Inga siffror har hittats uppskattande kostnader för de motåtgärder som genomfördes för att hålla den informationsbaserade infrastrukturen vid liv, och ej heller några siffror om eventuellt inkomstbortfall. Ej heller har vidare information avseende attackerna på myndigheterna konstaterats, så som exempelvis effekterna på polismyndigheten, räddningstjänsten, deras angripna system eller nyttjandet därav.

Avseende den eller de okända aktörerna bakom attackerna konstaterar Gadi Evron, en väl ansedd auktoritet på området cyber-säkerhet, att även om det är omdiskuterat huruvida attacken sanktionerats eller på andra sätt sponsrats av den ryska regeringen så är det otvetydigt så att de ansvariga var ryssar. Ryska hemsidor, bloggar och forum fylldes med prat om den estniska regeringens beslut om statyn och vissa innehöll till och med förslag på mål inklusive instruktioner för hur sådana angrepp kunde genomföras. Vidare, påpekar Evron, är det tydligt att attackerna var välorganiserade vilket bland annat märktes på förändringen i angreppen. När attackerna utifrån landets gränser till stor del blockerats väcktes exempelvis istället botnät inom landets gränser till liv. Andra saker som väcker misstanke, tillägger han, är den oförmåga, alternativt ovilja, de ryska myndigheterna visade i åtminstone tre veckor efter det initiala angreppet att hjälpa till att stoppa cyber-attackerna.

I uppsatsen diskuteras sedan hur man ska beteckna angreppet. Vilken grad av militärt angrepp? Uppsatsen är ju skriven av en student på Sjöstridsskolan. Han avslutar uppsatsen:

Med detta sagt är det ändock möjligt att studera reaktionerna101 från samma aktörer avseende händelserna i Estland 2007, och syna eventuella tolkningar. En ytlig granskning gör klart att man ingenstans finner uttrycken våld, hot om våld eller väpnat angrepp. I protokollet från NATO:s talesmans pressmöte kan det visserligen utläsas att NATO diskuterat frågan, men också att händelserna beslutat ej likställas med väpnat angrepp. Av detta bör inga slutsatser dras annat än att frågan fortfarande är högst obesvarad.

Vidare forskning på området kan därför med fördel inriktas mot just statspraxis, en djupare studie av frågan om ekonomiskt och politiskt tvång, förändringar i åsikterna därom eller i hur begreppen vitala intressen, territoriell integritet och politisk självständighet har kommit att skifta betydelse över tiden.

Nato vaknade. På IDG.se läser vi en artikel från 2008:


Ilmar Tamm

Internetkrigföringen mot Estland förra året har fått upp Natos ögon för cyberförsvar. Estland är nu navet i försvarsalliansens arbete inom området. Estland hade redan 2003 en nationell organisation för cyberförsvar. Ilmar Tamm, chef för Natos cyberförsvarscenter, anser att Nato inte tillräckligt väl hade förstått problemet med cyberhot när Estland attackerades.


– Ändå gick det bra. Nu är det dags att lära sig av erfarenheterna så vi är mer förberedda nästa gång. Jag vill inte verka pessimistisk, men förra årets attacker var inte någon engångsföreteelse.


Mina slutsatser är som följer:

Den troliga orsaken till angreppet är egentligen två:
1. Ryssland vill visa att de fortfarande har makt i området. Dessutom ville de ha Edgar Savisaar till statsminister i det kommande valet, som var bara några veckor fram i tiden.
2. Allt som påverkar den ryska självbilden negativt reagerar de mycket starkt på. Alla lärde sig i Sovjetunionen att Ryssland vunnit kriget åt västländerna och räddat esterna från nationalsocialismen. De kan aldrig erkänna att Estland hade en ny estnisk regering när ryssarna kom tillbaka. Ingen ryss vill veta att de har fel!
Här ser vi betydelsen av att inte göra sig bättre än man är och att lära ut den sanna (så långt möjligt) historien.

För att ni ska riktigt förstå det absurda i hela situationen ska jag sätta in händelserna i en svensk bild:
Vi vill flytta en staty i Stockholm. Den är uppställd för att ära dem som ockuperat oss i nästan 50 år. En massa “icke etniska” svenskar protesterar genom att slå sönder innerstaden och stjäla vad de kommer över i butikerna. Det är de värsta upploppen i Stockholm i modern tid. Politikerna samlas och man diskuterar och intervjuas, den enda som inte säger någonting om förstörelsen av huvudsstaden är ledaren för det största opposiotionspartiet, socialdemokraterna! Inte ett ord från honom. Inga jämförelser i övrigt.

Vi ska också komma ihåg att ryssarna lagt sig i politiken i Georgien, med regelrätt krig, och andra f.d. sovjetrepubliker. Det är definitivt inte en lek!

RSS 2.0