Såg ni att Berlusconi fick ett förslag att kandidera för att komma in i EU-parlamentet som estnisk representant? Jag läste det för några dar sedan och det var en italiensk affärsman, vän till Berlusconi, som hade en stor firma i Estland och därmed många viktiga affärskontakter som absolut skulle rösta på B. Intressant. Jag undrar vad esterna skulle säga om det blev så. Berlusconi i Estland. Märklig tanke. Där passar han inte.

-----

 

Det behövs historiska skildringar sedda med aktuella ögon. Jo, det är sant, men det behövs också att man ser tillbaka med den tidens ögon för att det ska bli rätt.

Jag läser rescensionen av Johan Lundbergs bok "Ljusets fiender. Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten." av Henrik Berggren på DN Kultur.

Berggren skriver om allt ont västvärlden gjort sig skyldig till med kolonialism, slaveri och indianutrotning som utfördes av människor som kom från den del av världen som såg sig vara den mest upplysta. Det är verkligen jobbigt att tänka på att allt detta gjordes av "oss". Men vi kan inte ta på oss allt ansvar för detta, vi måste förstå i vilken tidsanda det gjordes. Upplysta? Människovärde? Det krävdes ju ett domstolsbeslut för att bestämma vilka som kunde betraktas som människor. Horribelt! Ja. Men en annan tid. 

 

Har vi inte under alla år arbetat för att våra barn ska få det bättre? Har vi inte forskat för att vi ska förstå sammanhang och förutsättningar bättre? Sätter vi inte våra barn i skolan för att de ska lära sig och bli bättre människor? De ska ju helst gå på universitet också. Det är ju också för att få större kunskap och erfarenhet. Allt för att nästa generation, och nästa, och nästa ska bli bättre människor som förstår och behandlar varandra och vår jord på rätt sätt. 

Vi måste acceptera att människan under tidigare århundraden tänkte på ett annat sätt än vad vi gör. Men jag kan aldrig acceptera att människor i vår tid inte ser på alla ondska som sker i vår tid. Varför skrivs det inte mer om ondskans imperium, Sovjetunionen, och dess grymheter och människoförakt? Hur kan så många "intellektuella" som ska vara talespersoner för vår tid, hur kan de undvika att ta avstånd från de grymheter som skedde där. De försvarar sig med att allt hade "ett gott syfte". Hitler hade också ett gott syfte. Problemet var att båda -ismerna innebar att stora folkgrupper skulle elimineras. Om man bara utsmyckar ondskan, då är den alltså godtagbar! 

Hur kan man ge ut "Mein Kampf" igen? Och Marx "Das Kapital", som läses som kurslitteratur här och där. De har förorsakat så många medmänniskors elände och död. Kan det inte vara slut snart? Finns det inte någon förnuftig människa som med hög röst kan säga att "Vi måste tänka om!" Vi måste acceptera att vi är människor på gott och ont. Läror som ska förändra både världen och även människan förvanskas av dess utövare. Frestelsen att kunna utöva makt över andra blir för stor. Pengarna strålar i våra tankar. Vi är bräckliga varelser som inte kan förändra alla till "goda". Den uppgiften är orealistisk för mänskligheten. Vi har våra mänskliga fel och brister, men även våra goda egenskaper att arbeta med. Världen består av si och så många miljarder individer som alla tänker på sitt sätt, har olika erfarenheter och ser olika på saker och ting. Tro inte att man på ett "vänligt" sätt kan få oss alla att tänka likadant som ni, vänstermänniskor!

Den svenska mediavänsterns åsiktsmonopol verkar vara på väg att brytas, äntligen. 

 

 

Jag har berättat tidigare om att alla löner i Estland sänktes när finanskrisen bröt ut 2008. Även statsministerns. I dag berättar Andrus Ansip att den båt han drömt om, men inte finns utrymme för i hans kassa.

Ansip: i statsministerns lön ingår inte möjligheten att köpa en nöjesbåt.

Premiärminister Andrus Ansip sade i dag i rysktalande Radio 4 att han försöker att spara och minska sina utgifter på samma sätt som alla andra i Estland "Min lön var 20% högre 2008 än den är nu. Statsministerns lön ligger fortfarande något över genomsnittet, men 20 procent är en betydande del av statsministerns lön. Jag kommer inte att kunna ha råd med någon segelbåt och vill inte längre ha den."

Han berättade att han som många andra renoverat sitt hem för att minska uppvärmnings- och elkostnaderna. «Vi bytte lampor för att spara el precis som alla andra familjer."

När det gäller barnen och stödet till skolorna kommenterar han att pga att BNP-tillväxten blev lägre än förväntat, var han tvungen att välja. "Staten kan bara använda de pengar som inbetalas i skatter. Mirakel sker inte, "sade statsministern. “Nästa års planerade 5,8-procent ökning av pensionerna är den största ökningen av pensionerna i hela EU.”

-----

Pussy Riotmedlemmen Tolokonnikovas hungerstrejk: Fängelsets tjänstemän gav mig inte mitt vatten.

Nadezhda Tolokonnikova, som inledde en hungerstrejk i början av veckan i fängelset, har meddelat att fängelset slutade på femte strejkdagen att ge henne dricksvatten.

Tolokonnikovas make Pjotr Veržilov berättade för nyhetsbyrån AFP att en av vakterna berättat för honom att chefen gett order om att ta bort vattenflaskorna t.o.m. med användande av våld. Fängelseledningen har förnekat hennes anklagelser.

I korrigeringsfängelset protesterar den  23-åria Tolokonnikova med att hungerstrejka i protest mot de 16 timmar fångarna tvingas arbeta varje dag.

Pussy Rioymedlemmarna dömdes till 2 års fängelse för huliganism och religöst hat och Tolokonnikova bör friges från fängelset i mars, säger domen. Bör…

 

En präst som stödde Pussy Riot är nu knivhuggen och död. Prästen Pavel Adelgeimi, 75 år, hittades i måndags död.

En man, född 1986, som misstänks för mordet ligger just nu på sjukhus själv knivskadad. Polisen har ännu inte kunnar förhöra honom.

Enligt preliminära uppgifter var en ung man inneboende hos prästen vid tidpunkten för mordet. Motivet för mordet är okänt.

Under sovjettiden var prästen dissident och fängslad och har under de senaste åren kraftfullt kritiserat ledarskapet för den rysk-ortodoxa kyrkan ledarskap i bloggar och tidningsartiklar.

Han var själv goy-troende och bestämde sig för att skydda kvinnorna i Pussy Riot när de dömdes till fängelse. Han undertecknade ett brev där han ber patriark Kirill att benåda kvinnorna.

I en blogg skrev han nyligen: "Kvinnor utsätts för den ryska ortodoxa kyrkan lögner och dess onaturliga relationer med Ryska federationen."

-----

Gränsavtalet mellan Estland och Ryssland är, som ni nog redan vet, inte undertecknat ännu. Det har förekommit protester i Tallinn mot det eftersom Estland ger upp en del av sin mark från Tartufreden, men nu verkar det ändå bli undertecknat.

Utrikesminister Urmas Paet sade igår kväll i New York vid FN: s generalförsamling att Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov oväntat gått med på att avsluta diskussionerna med de överenskommelser som gäller nu. Tidpunkten för undertecknandet är ändå inte fastställd.

Postimees menar att undertecknandet bör kunna ske efter lokalvalen i oktober. Alltså i slutet av oktober eller i november.

Statsminister Dmitrij Medvedev beslutade att slutföra det hela i år i samband med att han godkände avtalet i förra veckan.  Den estniska regeringen godkände lagförslaget i maj.

 

Nu måste jag erkänna att jag inte har läst Albert Engströms böcker. Jag har läst om dem och citat från dem, men jag visste faktiskt inte vilken fin författare han var. Nu läser jag "En bok" av honom utgiven 1965. Det är där jag kan läsa om hans besök i Estland 1905. 

I går hörde jag någon säga i radion att "Man ska skriva nya historieböcker hela tiden. Allt blir skrivet med nutidens ögon och de förändras hela tiden." Sant. Tallinn/Reval 1905 är något annat än Tallinn i dag. Och om vi skulle försöka skildra det som vi tror att det var då, då blir det i alla fall färgat av våra egna ögon.

 

Engström, Carl Larsson och en till seglar in mot Revals hamn. Genom springan under skylightet ser jag ett virrvarr av master mot den varmblå luften och längst borta Reval med gamla svenska murar och torn.

- Vi seglade också in mot hamnen 1978, i ett mycket större fartyg visserligen, men tyvärr såg vi inte en enda mast. Det var tomt! Tomt! Bara lotsbåten fanns där, och den styrde mot oss.-

 

Just det. Den kyrkan skiljer ut sig bland de andra spetsiga kyrktornen, men man blir förvånad över att den inte är större. Varför byggde de inte en jättekyrka på Domberget som kunde ses frå¨n långt håll? Det var ju tsarens kyrka!

 

Visst kan vi se den gamla staden framför oss, men aldrig har jag sett sådana bilder när jag försökt förstå hur livet var då i Estland. 1905 bodde familjen i Tallinn. Mamma, pappa och tre barn. 1905 var också oroligheternas år både i Ryssland, Estland och Lettland. 

 

Det kanske var så. Hur ska man veta? Och det är det som är så spännande att våra förfäder kan ha bott runt hela Östersjön och Finska Viken. Hur levde de där? Hur mycket svenskt liv fick det vara där efter svensktiden? Det ska jag ta reda på nu. Snart ska jag läsa en kurs på Åbo Akademi om skärgårdsliv. Det är så spännande!

-----

Kanske har ni sett i tidningen att den ryske delegaten lämnade ett möte i FN när Georgiens president Saakašvili talade om och protesterade mot de hot och påtryckningar som Ryssland pressar dem med för att inte samarbeta med EU. Ryssen kallade Saakašvili för ryssofob. Men de har också hotat Ukraina som kommit längst i samarbetet. "Kanske vintern blir kall." eller "Vi måste stoppa import av viner från dessa länder, där finns bakterier." och annat. De går igenom alla lastbilar från Ukraina på väg in i Ryssland och fördröjer leveranserna så att Ukraina förlorar miljontals kronor.

----- 

Efter att ha studerat en mängd olika platser, vill jag säga att Estlands ekonomiska situation är relativt stabil. Detta menar jag om Estlands ekonomiska resultat, jämfört med dem i andra europeiska länder, som för fem eller tio år sedan verkade vara mycket mer avancerade.

Om vi jämför Estland med några stora finansiella centrum, är det inte lika imponerande. Om vi dock jämför Estland, Centraleuropa och sydöstra Europa, tror jag att vi verkligenatt esterna kan vara stolta. Jag gillar Estlands utveckling och det är bara att här jag känner mig bekväm och trygg. (inte i Ryssland?)

Stigo Bike kan packas ihop på  två sekunder till ett paket på 45x40 centimeter. 17 kilo skoter kan vara relativt lätt att bära, meddelar tidningen Malay Mail.

Den har en elmotor på 250W som gö en maximal hastighet på 25 kilometer i timmen och kan köra 4 mil på en laddning. Den har aluminiumram och 12-tums hjul.

Av någon anledning tycker Ants att den skulle passa mig...

 

Snart är den första "ekodukten" färdigbyggd.

Bron är byggd för att vilda djur ska kunna ta sig till Kolu genom Tartu utan att riskera sina liv. Istället för att riskera sitt eget och chaufförernas liv ska de passera över Estlands “gröna bro” eller “ekodukt”.

Djuren ska se var "deras" väg går med hjälp av buskar och träd som planteras i ett 50-60 cm tjockt jordlager. Bl.a. ska hassel, rönn, granar och tallar planteras på bron vilket borde locka vilda djur att använda den.

Bron ska vara underhållsfri. Detta innebär att träden inte kräver skötsel. samt gräset inte behöver klippas. Det gäller att dett det hela ser så naturligt ut som möjligt för djuren. Det är också viktigt att en övergång placeras på invanda vägar för dem. Dessutom ska djuren kunna se fortsättningen av sin väg och att där finns skyddande skog innan de börjar gå över bron.

Ekodukten får inte vara för hög och det ska finnas träd längs sidorna så de inte faller ner, och som också ska dölja billjusen på vägen under.

Att bron placeras på den platsen beror på att så många vilda djur passerar just här vid olika tillfällen varje år.

Tre ytterligare ekodukter är planerade, men man avser inte att massproducera dem. De är dyra att tillverka, mellan 2 och 6 miljarder Euro kostar en bro beroende på storleken.

Under ockupationsåren var de inte ens rädda om människorna. Du såg t.ex. inte ens skyddsstaket vid viadukter eller på de stora vägarna, som för övrigt var i extremt dåligt skick. Men det är klart, de hade ju spritbarer utefter vägarna så alla kunde ta sig en snaps under hemresan från jobbet...

-----

Vad gäller de tama djuren har man tänkt på dem också. Hundar i koppel på promenad med sin ägare ‘är en relativt ny företeelse i Estland. Under ockupationsåren användes de som vakthundar och var kedjade utomhus i en hundkoja och skulle skälla och angripa den som försökte ta sig in i huset. “Polisen kommer inte till privathus”, berättade Liia Leetmaa för oss 1978. Men nu finns de och smutsar ner i städerna. I Tallinn har man därför ordnat speciella rastplatser för dem. Man t.o.m. skiljer på små och stora hundar:

 

TV i går:

Först såg jag Björn Skifs släktforskning på TV och blev lika bekymrad som han över att ett föräldrapar i släkten förbjöds av familjen att gifta sig. Någon av dem dög inte för den andra familjen. De hade då redan fått en liten son, men valde ändå att ta livet av sig genom att dränka sig.

 

 

Precis efter det programmet såg jag ett annat i Kunskapskanalen: Förbjuden kärlek i Indien. Det var några indier som startat en hjälporganisation för att hjälpa de förälskade par som förbjöds gifta sig för att de tillhörde olika kast. I Indien måste man hålla på sin kast, sin ställning i samhället. Risken är stor att någon av dem annars blir mördad eller att de själva väljer att ta livet av sig.
I det svenska fallet hände det på 1800-talet. I Indien händer det i dag.

Det är två olika kulturer.

När Gudrun Shyman hävdade att det inte finns något som heter hederskultur och menade att alla svenska män är talibaner, då talade hon utan att veta. Hon sa det som hon ville skulle vara sant. Hur många gånger har politiker sagt det som de vill ska vara sant istället för att ta reda på sanningen? 

Vad beror hederskultur på? Sedvänjor. Men också därmed värderingar. Hur det vi gör och tänker uppfattas, det beror på människors värderingar. Värderingar förändras. Vid en tidpunkt är något helt avgörande som bara några år senare blir oviktigt. Det kan gälla vad som helst.

Under 1970 och 1980-talen hette det att "Jag städar inte, det är viktigare att vara med familjen." När det gäller vår föda är det hela tiden förändringar i våra värderingar. Jag minns så väl när långkok var det optimala, sedan blev det helt förkastligt eftersom vi då förbrukar för mycket el, "vi måste ju tänka på miljön", säger man, och det gället fortfarande.

När det kommer nya bosättare till ett land, då bryts de här värderingarna. Vi kan missförstå varandra totalt. Det som är oerhört viktigt för en muslim kanske, troligtvis, är någon vana eller något tänkesätt som vi här slutat med för länge sedan. Hur ska vi då kommunicera? Ja, inte genom att någon ska "göra om" den svenska kulturen, utan genom att de nya bosättarna får kunskap om hur det fungerar i vårt land. Naturligtvis behöver också vi få kunskap om hur de tänker och lever, så att vi undviker onödiga missförstånd. 
Vi tycker ju att vi har lämnat 1800-talstänkandet bakom oss och att vi utvecklats till det bättre. Vi kan inte backa från det vi anser viktigt: frihet för alla. 

Detta gäller i högsta grad för esterna också. Men då har det uppfunnits ett epitet som man värderar som farligt: nationalism. Man sätter det emot kommunismens allomfattande världstro.

Vi är alla lika och ingen är därmed bättre än någon annan. Men det är en självklarhet, det är inte det kulturen handlar om. Den betyder att vi känner oss hemma. Att vi kan koderna. Att vi kan slappna av där vi hör hemma. Vi vet vad saker betyder och kan rätta oss efter dem. Nationalism kan vara av godo. Men blandar man med nationalsocialism går det helt åt h...e.

Vi kan vara lugna eftersom vi har lämnat 1800-talssynen på människan och livet. Vi ska inte ta ett steg tillbaka för att förminska oss själva. Vi ska samtala med dem som kommer och förklara vad som är viktigt i vårt samhälle. Våra rättsregler, vårt tänkande.

 

Det finns förfärliga hederskulturer i världen som kostar liv. Det finns lagar som vi inte anser humana. Synen på kvinnor i vissa länder kan vi inte återgå till. Inte förrän det är klargjort för alla som bor i det här landet; inte förrän då kan vi andas ut. Men, tyvärr, vi har redan hört önskan om att införa sharialagar i vårt land. Och vi har exporterat "svenska muslimer" till terrorgrupper. Varför har vi inte lyckats ge dom våra mer humana ideer? Är det något vi gör fel?

 

Ryssland har till i dag organiserat en militärövning nära den estniska gränsen.

Det är en övning med Iskandermissiler som skjuts ut från Leningrad Oblast, Totška, Smets och Uragan.

Kommendören för västra militärområdets presstjänst Oleg Kotšetkovisade sade för två veckor sedan att nära Luga och de baltiska enheternas militära områden ska missiler och artilleri genomföra taktiska övningar och träning.

Den sista etappen är ett test inför examen och en möjlighet för dem att öva praktisk användning av vapnen.  

Av 22 September står Iskander operativ-taktiska komplex, och Totška Totška-U, liksom mitmelasuliste reaktiivsüsteemide Smertš Uragan och startposition lagen framför några tiotal meter bort från de etablerade lärande mål för destruktion.

Allt är alltså övningar. Bara övningar. Alltså i dag. Imorgon vet vi inte.

 

Den svenska försvarsministern lugnar oss. De har koll på läget med det ryska militärfartyget som passerade mellan Gotland och Sverige. Vi behöver inte oroa oss... Nästa år rycker bl.a. 24 flickor in i estnisk militärtjänst. De försäkrar att de till varje pris ska försvara sitt land.

I dag får ni läsa om det lejon som ställdes upp 1936 för att vi alla ska minnas slaget vid Narva 1700. Det slaget som svenskarna cvann med hjälp av naturen. Det snöade och blåste rakt mot ryssarna. Peter den store hade redan lämnat slagfältet.

Efter segern flyttade kung Karl in i borgen vid Laius och bodde kvar där över vintern. De svenskar i huvudstaden som måste hålla kontakt med kungen hela tiden var en aning missnöjda, men folket i Laius hade det bra. Kungen förgyllde deras fester och vardag.

Här kommer berättelsen:

Svenskminnen i Estland

Hans Lepp

Kapitel 11. Lejonet i Narva

På fältet väster om staden, där Karl XII slog tsar Peters arme i det berömda slaget år 1700 restes den 18 oktober 1936 ett monument till minne av den svenska segern. Monumentet bestod av en granitsockel, ritad av stadshusarkitekten Ragnar Östberg, på vilken en avgjutning av Fouquets lejon från Lejonbacken i Stockholm var uppställt. Monumentet hade möjliggjorts genom frivilligt insamlade medel i Sverige.

Till den högtidliga invigningen den 18 oktober 1936 kom från Sverige vår nuvarande konungs framlidne far prins Gustaf Adolf. I sitt följe hade han greve Folke Bernadotte. Den kungliga gästen hade anlänt till Tallinn den 17 oktober och då fått företräde hos Estlands statsäldste Konstantin Päts. Prinsen hade också hunnit med ett besök i den svenska kyrkan på Riddargatan. Samma kväll for de med tåg till presidentens sommarpalats i Toila där övernattade. På morgonen den 18 drog en snöstorm fram över Narva. Trots det dåliga vädret hade tusentals människor samlats ute på slagfältet för att övervara den högtidliga ceremonin. Militärmusik spelades, flera tal hölls och inte mindre än arton kransar lades mer vid monumentet.

Tillkomsten av monumentet kritiserades hårt från svenskt håll. Vad var meningen med monumentet? Professor Adolf Schück skrev 1938 i Baltisk revy "Det kunde, om ock med mindre skäl, sägas att uppresandet av ett svenskt bronslejon på Narvas hed mera vittnade om vår förkärlek att dröja vid historiska minnen än vår vilja att positivt stödja den unga estniska republiken. Slutligen har det invänts, att det lyckliga Sverige, som mer än ett sekel varit förskonat från krigets fasor, icke borde påkalla uppmärksamhet för fordomtima militära bedrifter inom ett land, där man för blott sjutton år sedan kämpade en förtvivlad kamp för sin frihet."

Bronslejonet på Narvas hed blev inte långlivat. Det sköts sönder av sovjetiska styrkor våren 1944. En ensam, illa vårdad stenhög, vid sidan av den stora infarten till Narva är allt vad som idag återstår av det stolta monumentet.

År 2000 fick Narva ett nytt lejon, ett lite mindre men ändå ett minne av den svenska tiden. Varje år är det också festligheter i Narva med anledning av striderna. Där firas Karl XII.

Mer svenskt:

Svensk design är representerad på den traditionella designfestivalen Design Night som äger rum i Tallinn den 26-29 september. Designern Erik Olovsson deltar i Pecha Kucha-natten på lördagkvällen och visar bilder och berättar om sitt projekt Designbussen.

 

Och så en utställning:

Den 1 augusti invigdes i Narva vandringsutställningen Fästningsstäderna i Östersjöregionen som har tagits fram i samarbete mellan Estniska krigsmuseet, Tallinns Stadsmuseum, Narva museum och Artillerimuseet i Kristianstad.

Den 27 nov 2012 var minimilönen i Estland 855€. Den kan inte ha sjunkit så mycket som jag skrev i går. Jag kopierade direkt från Postimees. Något 'är mycket fel.

-----

 

En inte så liten del av den första republiken Estland ligger numera i Ryssland. Det som Stalin lovat att göra, att aldrig ha några krav på estnisk mark, struntade han naturligtvis i när möjligheten fanns. Det gäller området runt staden Ivangorod öster om Narva och det område där setufolket levde i sydost. Jag berättade om hur människor fick sina ägor uppdelade mellan de två staterna plötsligt och att ryska soldater vaktar att de inte passerar gränsen. Setumannen som råkade fälla en gran så att den största delen föll in på ryskt territorium och hörde hur soldaten gjorde mantelrörelsen, berättade jag också om. -Vi hörde också mantelsrörelse från en vaktkur på mannens f.d. ägor när vi var där. - Nu är de klart uppdelade och måste visa visum för att få sköta om sina släktingar på fel sida av gränsen. Ryssland har också tagit bort arvsrätten för egendom i Ryssland som innehas av familjen i Estland.

Ett annat problem har dykt upp som Postimees skriver om i dag.

Ordföranden för Centerpartiet och borgmästaren i Tallinn, Edgar Savisaar öppnade idag vad som redan blivit en tradition i Harjumägi före alla val: Edgars café.

 Koit Toome.

Paj och kaffe till alla och långa tal och valkampanj trots att många kommit bara för att lyssna på Koit Toome.

Minimilönen är alltså mycket låg i Estland, € 320, och 141 personer uppger att de har ännu lägre lön. Det här är inte någon vetenskaplig undersökning, så man ska inte dra för stora växlar på den. Vem vet hur mycket de med lägst lön arbetar varje dag. Eller om det verkligen är sant.

 

Vi vet att man kan steka ägg på asfalt när solen skiner, men visste ni att man kan odla tomater mitt på vägen också? I Rakvere på en stenlagd gata, Kooli, mitt i stan växer en tomatplanta:

 

Ni kanske såg artikeln i dagens SvD? Den om den ryska millitärövningen. 

160 000 i rysk-kinesiskt vapenskrammel

En jättelik rysk militärövning, som till och med slår Sovjettidens krigsspel, pågår denna vecka i Fjärran Östern och Centralasien. Över 160 000 man deltar. Och i höst övar ryssarna i Väst.

Skramlet gäller den här gången en övningar inför ett anfall mot Baltikum.

Tidningen skriver också (något beskuret):

Rysk storövning väcker oro i Baltikum

Det ryska övningsangreppet på Sverige på långfredagen var en väckarklocka för hela Östersjöområdet, säger Estlands president Toomas Hendrik Ilves. Denna vecka startar Ryssland en storövning som oroar Östersjöländerna.

Ryssarna hade under långfredagen en övning riktad mot Sverige. –Jag är stolt över att de enda som kom upp i luften var Nato med de danska planen. Även om de var lite långt ifrån ryssarna så reagerade de i alla fall, säger Estlands president Toomas Hendrik Ilves.

–Generellt ser vi långfredagens incident som en väckarklocka för hela Östersjöområdet. Det har funnits en sorts självbelåtenhet om säkerhetssituationen här. Men vi lever inte Den eviga fredens värld. Nu har vi framför oss övningen Zapad 2013 (Väst 2013) där Ryssland ska öva invasion av de baltiska staterna, påpekar Ilves.

"Vi hotar inte dem"säger presidenten och tycker inte att det finns någon anledning för ryssarna att göra en sådan övning. Estland är ju dessutom medlem i Nato. "Det innebär att Nato i sitt försvar kan slå tillbaka var som helst mot angriparens territorium." säger presidenten. Presidenten har mycket goda kontakter med både Nato och USA.

I november ska Nato för första gången på tio år öva försvar av alliansens territorium i stor skala. Övningen har namnet Steadfast Jazz (Orubblig jazz). Att den genomförs i Östersjön, Polen och Lettland är ingen slump.

–Steadfast Jazz är en övning som vuxit fram på grund av det ryska uppträdandet, förklarar Ilves.

Estland, som har ökat sitt försvarsanslag, är ett av de få länderna i Nato som enligt president Ilves når upp till alliansens mål att satsa 2 procent av sin bruttonationalprodukt på försvaret. Han oroas av att Europas försvarsutgifter sjunker, medan USA ensamt står för 70 procent av alliansens försvarskostnader vilket blir politiskt ohållbart i längden.

Av länderna runt Östersjön satsade Ryssland 2012 mest på sitt försvar, 4,4 procent av sin bruttonationalprodukt. På delad andraplats ligger Estland och Polen på 1,9 procent enligt fredsforskningsinstitutet Sipri.

Sverige på åttonde plats är det nordiska land som satsar minst: 1,2 procent av bruttonationalprodukten. Vid det säkerhetspolitiska mötet Riga Conference den 8 september hamnade president Ilves och utrikesminister Carl Bildt i en kortare irriterad ordväxling på podiet.

Bildt ville tala om framtida EU-strategier, medan president Ilves slog fast att flertalet länder i Europa idag inte ens klarar att leva upp till de ekonomiska mål de själva enats om inom eurozonen och Nato.

Ryssland är redan militärt helt dominerande i Östersjöområdet men ett nytt inslag är den kraftiga satsningen på snabba elitförband. I den nya svenska boken ”Ryska elitförband” skriver författarna Lars Gyllenhaal och Joakim von Braun att delar av svenskt territorium kan bli högintressanta i en konflikt Ryssland-Nato och tillägger:

”Ryssland arrangerar numera lika många militärövningar som under sovjetisk tid, inklusive oanmälda storövningar för elitförband. Många av de soldater som övar idag är, till skillnad mot gårdagens, välbetalda och stolta yrkessoldater medan officerarna ofta har stridserfarenhet från Afghanistan, Tjetjenien och Georgien”.

–Varje land har rätt att öva sin militär och sina trupper, men ryssarnas övningsscenarier kan ifrågasättas. Deras manövrer planeras inte för försvar av det egna territoriet utan omfattar också främmande territorier. Specialtrupper och luftlandsättningstrupper behövs inte för att försvara sitt eget territorium. Det gör oss lite oroliga, säger Lettlands försvarsminister Artis Pabriks.

Han är öppet kritiskmot att stora Nato-länder, särskilt Tyskland, inte sänder en enda soldat som kan sätta ner sina kängor i Baltikum under övningen Steadfast Jazz.

–Vi skulle vara mycket glada om våra partners, särskilt i Europa, vore mer engagerade. Det gäller även Sverige, säger Artis Pabriks.

Mikael Holmström som har skrivit artikeln i SvD tillhör de mest kunniga i dessa frågor.

-----

Bravo Åsa Romson!! Hon var klädd i folkdräkt vid Riksdagens högtidliga öppnande i dag. Det är just så man ska göra när man vill avdramatisera den. Vi har fått folkdräkten tillbaka!

Jag återkommer om den intressanta skriften om Narva under svensktiden.

I Estland har man förberett mottagning av syriska flyktingar. Lägg märke till att man är angelägen om att de lär sig estniska.
http://www.tallinncity.ee/2052586/galerii-tallinna-mosees-toimus-toetuslaat-suuria-pogenikele/2364452

Rail Baltica blir av!!
De estniska, lettiska, litauiska, polska och finska ekonomi- och kommunikationsministrarna har i Vilnius på måndagen ingått ett joint ventureavtal, som nu är grunden för Rail Baltica järnvägen.

Läs också om Narva under svensktiden. Se nedan.

Det finns ett intressant forskningsprojekt om den svenska tiden i Estland skriven av Jaak Naber, est som först studerade historia i Tartu, men sedan läste vidare i Uppsala. Han har skrivit:

Jag ser på svenska yles hemsida att Paavo Lipponen granskar kulturen i Finland.

Vad är det då han vill? Jo, han menar att Finland och Sverige har så mycket gemensamt. Vi var ett enhetligt land så länge. Lipponen kritiserar också historielösheten. Man ignorerar det faktum att all kultur har kommit via Sverige. Finland blev därmed en del av den västerländska kulturen. Lipponen nämner som exempel rättsordningen, kvinnofriden, demokratin, bondefriheten och den kristna tron.

Vi glömmer så ofta, eller kanske alltid, att vi var ett enat land. Vi glömmer t.ex. att Åbo var en viktig stad i riket. Och vad är alternativen? Hur gick det för de baltiska och östeuropeiska staterna under feodalismen? Utan Sverige hade Finland blivit en del av Sovjet, och läget i dag vore helt annorlunda, säger han.

När det gäller svenska språket i Finland säger Lipponen:

Det är skrämmande att åren går, historiska skeden förändrar förhållanden i världen, men för länderna runt det ryska riket finns faran ständigt kvar. Vi vet inte vad Ryssland vill. Eller... vi vet väl det. Ryssland arbetar för att ta tillbaka sin betydelse i världshistorien. Ett stort steg har de tagit i och med överenskommelsen med USA om Syriens kemiska vapen. De hotar de baltiska länderna och häromåret gällde det Finland och Nato, en fråga som hettade till. Jag minns det finska svaret en leende statsminister som förklarade att Ryssland inte ska lägga sig i inre finska angelägenheter. Hur länge kan vi le?

I Postimees säger EU-kommissionär för ekonomiska och monetära frågor, Olli Rehn i en intervju att den estniska och den finska ekonomin är mycket nära förbundna, och därför påverkar den komplexa situationen i den finländska ekonomin utan tvekan även Estland.

Enligt Rehn är det största problemet i den finska ekonomin den snabbt åldrande befolkningen och minskad konkurrenskraft.

"Det tredje problemet är att i Finland minskar samtidigt två viktiga industrier. Jag hänvisar till den långvariga nedgången i skogssektorn och en kraftig nedgång på telemarknaden, "sade Rehn.

Rehn sade att det är viktigt att esterna drar sina egna slutsatser av det finländska exemplet.

Utan tvekan är det så, att vi länder här uppe i norr betyder mycket för varandra. Eller som den estniske EU-kommissionären uttryckte sig: Ensamma kan vi inte göra något.

I 10 år har nu Estland varit medlem i Europeiska Unionen. President Arnold Rüütel sa angående det:

"Estlands anslutning till Europeiska unionen var i princip helt rätt, och jag tror att när Europa förändras är det viktigt att Estland kan delta i dessa förändringar och faktiskt ge egna rekommendationer och åsikter i olika frågor. När vi talar om villkor i de nordiska länderna i utvecklingen av sina samhällen, skiljer de sig markant från de sydeuropeiska länderna. Och jag tror på vikten av att våra politiska ledare och valda representanter för Europeiska unionen innebar en viss grad av trygghet."

Vi hör ihop med hela Europa, men de speciella nordiska frågorna har vi gemensamt med våra grannar och kan driva gemensamt för större genomslag.

 

"Estland är ett jättestort land. Det bor ester i hela världen."

Så tänkte barn i Estland under ockupationsåren. Och så är det. Esterna flydde sitt land under Andra världskriget och flyttade sedan till något helt nytt någonstans i världen. I Geislingen-an-der-Steige fanns ett stort flyktingläger. Ants och hans föräldrar bodde i Geislingen i flera år. Pappan var lägerchef och i samarbete med FN hjälpte han alla att hitta nya ställen att flytta till. Det kunde vara i Europa men också i Amerika, Kanada, Venezuela, Australien m.fl. länder.

 

Ett av barnen, Mai Maddisson började skriva ner sina minnen och fick hjälp av andra barn, som nu var vuxna. Det blev en bok på engelska som översatts till estniska.

Det är ett viktigt dokument över hur esternas liv i flykt formades. Det är svårt att förstå hur man levde i flyktingläger om det inte finns berättelser. Det är viktigt för oss att läsa, men också för esterna som blev kvar i Estland. 

 

Rahva Raamat presenterar boken så:

Estniska barns minnen efter flykten i rädsla för terror och kaos i Estland och resan till ett tyskt flyktingläger för att sedan spridas till den nya världen.

De påminner sig lägertiden i Geislingen de då 33 barnen, varav de äldsta födders 1935 och de yngsta föddes i Tyskland. Totalt tillbringade de fem år av sina liv de ca tusen estniska barnen från späd ålder till tonåren. Trettiotre berättelser finns i boken, berättelser som är som en miniatyr av republiken Estland med egen och eget försvar. Denna plats var under fem hela år en estnisk ö i Tyskland med eget språk och egen kultur. Senare for barnen med sina föräldrar till ett nytt hemland och i sina minnen såg de inte tiden i Tyskland som att de bott i flyktingläger utan mera som ett tillfälligt Estland. Många såg detta under resten sv livet som sitt första Estland.

"En enastående samling av berättelser om andra världskriget om barn som bor i ett litet land"
Dr Paul Valent
psykiater och tidigare rektor för Australiska centret för forskning om traumatisk stress. 

"Ett viktigt bidrag till forskningen om kriget och barnen, som ofta är den mest försummade."
Dr Martin Parsons
University of Readings center för forskning som studerar evakuerade barn och krigsbarn.

Geislingen från ett gammalt vykort:

 

Jag tror att vi ganska självklart kan bestämma att det som hände den där Bronsnatten visade tydligt och klart att de två staterna Estland och Ryssland agerar med två motsatta erfarenheter. Estland är ju det lilla landet som varit ockuperat av olika stater i flera hundra år, och som i fortsättningen vill leva som ett fritt folk. Ryssland har varit en stormakt som förlorade hela sin betydelse och stod som en nyvaken avklädd varelse som inte förstod någonting. Numera håller Putin på att få tillbaka rikets betydelse. Sitt rikes. Han håller på att lyckas, och det har han gjort genom att aldrig arbeta på det goda internationella sättet som jag skrev om i går. Vad är bäst? Att vara samarbetsvillig och en god internationalist eller en grym "realist"? Vad ska vi lära våra barn?

-----

 

Vi ska alltid minnas grymheterna under Pinochet i Chile. (Jag såg på TV i förrgår.) Salvador Allende i Chile har aldrig gjort någon illa om man ska tro svenska media. Men är det sant?

Aldrig talas om grymheterna under Fidel Castro på Kuba. Tvärtom har Castro och Che Guevara hyllats som hjältar. Ärligt talat: Hur många svenskar känner till vilka grymheter som utspelades i Sovjetunionen eller Kina? Varför hörde vi "Några offer krävs det alltid." när det gäller kommunismen? Och bara kommunismen.

 

Sanningen är den att om vi aldrig kan jämställa mord från höger med mord från vänster eller övergrepp från höger med övergrepp från vänster; om vi aldrig kan erkänna allt lidande som skett även i kommunistiska länder, då kan aldrig de offren eller offrens efterlevande få lugn i sina själar. Då lär vi aldrig våra barn sanningen, utan bara omskrivningar. Vi måste fastställa att mord ALLTID är ett allvarligt brott. Mord är alltid lika straffbart. I svenska medier ska det vara uteslutet att förringa mord eller övergrepp. Offren känner ingen skillnad om de mördas av en nationalsocialist, fascist eller kommunist. 

-----

Känner ni till Haapsaluschalen? Jag har förstått att den är vida känd i handarbetskretsar i alla fall. På Youtube kan du lära dig göra en. Det är inte så svårt när man väl lärt sig, säger de där. Men det är definitivt inte enkelt. Schalen ska vara så tunn att man kan dra den genom en ring.

Förra söndagen var det "Spetsens dag" i Haapsalu. Då kunde man se och känna på äkta schalar. En kvinna, Silvi Saarlo har hållit på i 77 år. Hon började som 5-åring. Snart hade hon gjort sin egen mössa. Vid 10 år hade hon virkat vantar. 

- Själv minns jag så väl när min mormor lärde mig virka. Jag virkade allt möjligt, men förstod att de där tunna spetsarna hon gjort till lakanen skulle jag aldrig kunna göra, men så visade hon en spetsduk i tjockare garn hon gjort, och då förstod jag att DET var min grej. Det skulle jag virka.-

Silvi Saarlo stickade en jumper i skolan och läraren blev så imponerad och  frågade om hon kunde få använda mönstret i undervisningen.

Det var när tsarfamiljen promenerade i Haapsalu och såg de vackra schalarna som de blev riktigt populära, berättar Silivi. På 1800-talet skulle "alla" adelsdamer ha en sådan schal i Petersburg.

 

En studentuppsats: Estlands och Rysslands internationella position - konflikten gällande förflyttningen av den sovjetiska bronsstatyn i Tallinn.

Det är roligt när det går bra för någon som man tycker verkligen är bra. Aqva Spa i Rakvere är en mycket trevlig inrättning. De har hotell, som de just byggt ut, och badanläggning. Jag har skrivit om företaget tidigare, men nu är det lite extra. Virumaa Teataja skriver:

 

"Jag är glad att kunna meddela att AQVA spa har nominerats till Näringslivets pris i kategorin “affärsverksamhet”," säger Katre Purga  i stiftelsen för företagsutveckling.. "Kategorin upptar framgångsrika estniska företag som inte exporterar, men är goda lokala aktörer."

Aqva Hotels Ltd har nominerats tillsamman med Karja Pagariäri (bageri)  ja Fellini Kohvik OÜ(kafé). Namnen på vinnarna och totalsegraren kommer att tillkännages den 8 oktober i Estonias konsertsal vid prisutdelningen. Evenemanget kommer att sända ETV.

Aqva Spa har 130 anställda, och är en av de största arbetsgivarna i Rakvere. "Vårt hotell har drygt 50.000 nattgäster per år och badet och bastuavdelningarna har 150.000 besök," sade företagets chef Roman Kusma "Aqva har stärkt regionens ekonomi. Till exempel samarbetar vi med teatern och Rakvere slott. Dessutom nyttjar våra kunder både det lokala köpcentrat, kaféer, souvenirbutiker och museer. "

Tävlingen "Näringslivets pris" är det högsta erkännandet för entreprenörer och entreprenörskap, och har även funnits den längsta tiden där konkurrens mellan företagen jämförs och identifierar de bästa företagen inom fem viktiga områden i landet.

Vinnaren i varje kategori och tävlingens totalvinnare utses av en jury som i år omfattar Eesti Panks (Estlands Riksbank) Ardo Hansson, utrikesminister Urmas Paet, rektor Andres Keevallik, Tartu Universitets  rektor Volli Kalm, EAS ordförande Cinzia Sik, Ekonomi-och kommunikationsminister Juhan Parts, och ""Näringslivets pris-vinnaren 2012" PKC Eesti AS.

Det kommer verkligen många turister till Spat. Och de tycker verkligen om stället. Det har skrivits i tidningarna och vi har talat med några på stan. Alla är förtjusta. Det var spännande när vi gick och tittade på skylten som stod i “evigheter” att ett spa skulle byggas där precis vid centrum. De gamla kyrka ligger bakom, teatern är också nära och så den långa Pikk-gatan som Jaan Kross skriver om i sin bok Sagan om Rakvere. Överallt historia! 

-----

En av de stora, sumobrottaren Baruto, Estlands stolthet meddelar i dag från Japan att han slutar med sporten. Nu kommer det nog aldrig mer bli någon VM-tävling i sumobrottning i Rakvere.

 

Estlands budgetstrategi för 2014 - 2017 går mot fortsatt försiktighet och siktar mot kommande budgetöverskott och återställande av de reserver som minskat under den tidigare krisen, säger finansministern.

Trots att utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, hälsa och utbildning kommer att öka, och trots att skattetrycket sänks till nivån före krisen - bland annat planeras en sänkning av inkomstbeskattningen till 20% år 2015 - räknar den estniska regeringen med en fortsatt tillväxt i skatteintäkter till följd av ökningar i skatteinbetalningarna och avkastning från externa medel.

För den kommande 2014 - 2020 års EU-budgetperioden planerar Estland att använda 3,18 miljarder € av EU-medel för att finansiera fem rikstäckande mål.

• Planen är att fördela 755.000.000 € för att utveckla en konkurrenskraftig ekonomisk miljö, 438 miljoner€ för förnyelse av utbildningssystemet, 553 miljoner € för att utveckla arbetsmarknaden och öka den sociala tryggheten, 600 miljoner € för att utveckla trafiken, 666 miljoner € till att främja en ren och varierad natur, och 173 miljoner € för att öka administrativ kapacitet säger finansminister Jürgen Ligi.

Dock måste Estland överväga effekterna när landet skiftar från att vara en av EU: s stödmottagare till att bli bidragsgivare, sade ministern i den estniska dagstidningen Postimees i våras.

"Enkel matematik visar att utan EU-bidrag finns i vår budget endast ca 6% för att stödja nya initiativ. Lyckligtvis, har vi minst sju år på oss att anpassa oss till den nya situationen ", avslutade Ligi.

-----

 I en annan artikel i Fokus berättar Sofia Joons, Estnisk-svenska kulturrådets ordförande, om estlandssvenskarnas ställning och kultur i Estland.

Vad vi aldrig tänker på, det är nog att den estnisksvenska kulturen inte är helt homogen. Svenskarna kom under olika tider och från olika platser i Sverige. Dialekterna skiljer sig från varandra. 

Sofia Joons vill också att estlandssvenskar och sverigeester ska samrbeta mer. Hon föddes själv i Sverige av estlands-svenska föräldrar. Som vuxen flyttade hon till det fria Estland och studerade estnisk kultur, språk och historia. Nu när hon har en son vill hon förmedla den gamla kulturen till honom. 

1992 återinförde Estland den speciella lagstiftningen för landets minoriteter, som  härrör från 1925. Och 2007 fick den svenska minoriteten sin egen kulturförvaltning med det estnisk-svenska kulturrådet ( Kulturrådet för den svenska minoriteten i Estland / Rootsi Vähemusrahvuse Kultuurinõukogu Eestis ) under Kulturdepartementet. 

Idag arbetar rådet för att återupprätta och stärka den estnisk-svenska kulturen genom att stödja initiativ för att bevara det svenska språket och dess dialekter som talas i Estland liksom traditionell folkmusik, dans, hantverk och estnisk-svenska kulturella seder.

I ett framtida perspektiv , tycker jag inte att det är svårt att föreställa sig de estnisk-svenska och svensk-estniska samhällen som två separata plattformar. Båda är lika genom att de består av personer som har dubbel kulturell identitet och som har sin kunskap om de båda kulturerna utifrån sina egna upplevelser.

Sedan ett par år tillbaka har vi organiserat Svenskdagen och i år ägde den rum i Haapsalu i samband med den estnisk-svenska sång-och dansfestivalen den 8 och 9 juni .

Dessutom stöder rådet organisationer, skolor och museer som arbetar med bevarandet och utvecklingen av det estnisk-svenska kulturarvet i Estland. 
På en makronivå kan det hela tyckasa enkelt och det är också lätt att inse värdet av dessa kulturplattformar ! Men i verkligheten är det svårt att inkludera personer som har antagit en ny kultur, den svenska eller den estniska, i dessa plattformar.

Jag hör nog själv till dem som är mittimellan. Jag tycker det är jätteintressant med den speciella kulturen som finns på de estnisk-svenska områdena. Jag är intresserad av all historia som finns gömd där borta. Men jag är också intresserad av den estniska kulturen och den historien. Estland är ett fantastiskt land. Det inryms så många, så otroligt många stora historiska händelser i detta lilla land. De har upplevt så mycket som vi i Sverige aldrig varit med om. Vi har levt i ett land där vi sällan sett främmande soldater. Våra lador har inte tömts av främmande herrar för att deras folk ska få något att äta. Vi har aldrig tvingats att lära oss något annat språk. När det gäller kultur i Sverige är det knepigare, eftersom det finns tongivande människor i vår nutid som tror att vi inte har någon speciell kultur. Kanske måste vi åka till Aibolands museum och vara med om en kulturpresentation för att förstå att vi trots allt har en egen kultur. Eller besök ett finlandssvenskt museum. Eller varför inte ett svenskt museum, eller varför inte Nordiska muséet eller Skansen, Biologiska muséet, Sjöhistoriaka muséet eller Skärgårdsmuséet i Stavsnäs. Svenska kulturmuséer finns över hela landet. Jag lovar att ni kommer hitta den svenska kulturen.

Premiärministern har hållit ett tal om situationen i hans Estland som refereras i Õhtuleht.

 

"Jag är stolt över Estland. Jag är stolt över Reformpartiet. Jag är stolt över den estniska arbetaren som skapat framgångarna. Jag är stolt över Estland, och jag är inte ensam om det", sade ordföranden i reformpartiet, premiärminister Andrus Ansip på Nokia konserthus på lördagkvällen vid partiets lokala valmöte, som fått namnet "Stolt över Estland" när man startade kampanjen för de 1500 kandidaterna från hela Estland "Genom eld och vatten".

"Estland är fritt. Med vårt fria Internet är vi ledande i världen, pressen är fri, handeln är fri. Vårt land är väl skyddat. Om vi vill att vårt land ska fortsätta att vara fritt och skyddat måste vi anstränga oss i valet," sade han.

"Det estniska folket är ett väl utbildat folk. Våra barn får en mycket bra utbildning. Estlands ekonomi har vuxit snabbt. Jag är stolt över det. Jag är stolt över att våra offentliga finanser fortfarande är i mycket gott skick. Estlands statsskuld är EU: s lägsta, "sade Ansip.

Han betonade att arbetslösheten under de senaste två och ett halvt år minskat snabbast i Europa.

"Ungdomsarbetslösheten har sjunkit snabbt. Och jag är stolt över det. Den genomsnittlig ålderspensionen och den genomsnittliga lönen i Estland växer mycket snabbt. Det beror på oss om denna tillväxt kommer att fortsätta i framtiden," sade Ansip.

-----

Så en rar historia om två tvillingsystrar som är lika som bär och delar på en roll i en film:

Tvillingarna Mirtel och Gerda : spelar en och samma flickroll.

"Vi ska spela den där flickan Liisi. Hon är ett barnhemsbarn vars mor har dött, men hon vet inte att hennes mamma dött. Och så börjar hon prata med sin mor när hon var på väg hem från hemmet, men hon hämtas tillbaka till barnhemmet," berättar Mirtel i ett andetag . Systrarna är överens om att det är fel att hon tvingades tillbaka till barnhemmet.

"Efter att ha läst manuset satt jag uppe en hel natt med telefonen i handen för att ringa och säga att flickorna inte fick vara med i en så sorglig historia. Men på morgonen var flickorna säkra på att de ändå ville", säger barnens mamma Daisy Laul.

Det är ganska praktiskt. När den ena systern spelar in, då kan den andra vila. Självklart ville de båda ha hela rollen ensam, men samtidigt ville de inte att den sndra systern skulle vara ledsen. 

I somras var de med i en pjäs där ingen visste att de var två som delade på en roll, så det var lite spännande varje gång i slutet när publiken började förstå.

Mamman kan inte heller skilja på flickorna. Hon har målat ett G på Gerdas ben och ett M på Mirtels, och efter varje bad måste hon göra om det. En sak skiljer dem ändå åt. Mirtel är en vild flicka, hon har varit på akuten sex gånger. Gerda har aldrig behövt åka dit, berättar hon själv mycket stolt.

Själva tycker de att det är praktiskt att vara tvilling.  

Jag vet ju inte hur det är att vara tvilling; jag har ju bara varit pseudotvilling. 

-----

Jag vill betona att i vissa länder firas far-och morföräldrar med en egen dag. I Estland skrevs dagen in i feb 2010. Andra länder som också har den högtidsdagen i sin kalender är: USA, Kanada, Frankrike, Italien, Polen och Storbritannien.

-----

Apropå kommentaren från i går. Så presenteras boken Brorsan skriver om:

 

 

Nu har jag kunnat läsa mig till att det är inte general Laaneots artikel som gör att ledaren för Liberalerna och vice ordförande i den ryska statsduman Vladimir Zhirinovsky hotar de baltiska folken med förintelse eller ockupation. Det gäller vad som ska hända i Syrien. Jag läser i tidningen Õhtuleht/Kvällsbladet:

 

Den politiskle clownen hotade i tidningen Komsomolskaja Pravda med att eftersom de baltiska länderna stöder en attack mot Syrien är de inte värda att få finnas kvar. 

Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen avvisade i går i Vilnius Zhirinovskys uttalande. Han poängterade att han vill höra en officiell dementi från Ryssland. "Det enklaste skulle vara att klassa uttalandet som absurt. Men vi måste ta det på allvar och det är oacceptabelt," betonade Natos generalsekreterare.

Det är värt att notera att i slutet av augusti, hotades de baltiska länderna av den ryske statsvetaren Mikhail Alexandrov. Han sade: "Ryssland behöver väst för att visa att det skulle bli mycket dyrt med en anti-syrisk aggression. Ryssland måsten visa vad de menar i områden där de har ett tydlig strategiskt överläge - det vill säga i de baltiska länderna.."

Det här är exempel på vad Estland får höra nästan varje dag med olika variationer.

 

En annan sak: Vad fick man lära sig om Vinterkriget och förhållandena i Sovjet i de finska skolorna?

Det har hänt en del i vår del av Estland.

  

Estland hade besök av en amerikansk president november 2006. Då hette presidenten Bush.

Vår unge släkting Mikk var soldat och stod i första ledet när presidenten hälsades välkommen, så han hörde konversationen mellan de två presidenterna, Bush och Ilves.

"Was that all?" frågade Bush när han hälsat på dem. "Yes it is", savarade Ilves. Viktigt att komma ihåg.

 

Jag minns inte att det stod något i svenska tidningar om det presidentbesöket. 

-----

 

 General Ants Laaneots.

 Offer för Andra världskriget i Katyn.

 

Först: när en kvinnlig reporter i P1 skulle förklara varför president Toomas Hendrik Ilves talar felfri amerikanska sa hon “Han har studerat i USA.” Det är ett annat exempel på okunskap bland reportrar, som uttalar sig utan att veta. Sanningen är att Ilves föddes i Sverige, i Vällingby. Därefter flyttade hela familjen till USA där han växte upp. Han kom till Estland som vuxen man.

-----

Här kommer del 2 av general Ants Laaneots artikel i Postimees om vad som egentligen hände under Andra världskriget. Det är en kunnig och initierad rapport. Man måste hålla i minnet vad Ryssland presenterar som sanning. Det jag skrev om i går.

1 September 1939 invaderade Tyskland Polen. Hitler var rädd för att hamna i samma situation som under det första världskriget då Tyskland tvingades slåss på två fronter.  Men uppmuntrad av Västs passivitet i Sudetenland genomförde han anfallet. Han var övertygad om att Storbritannien och Frankrike inte skulle börja ett krig för Polen. Vittnen berättar att Hitler och hans förtrogna blev chockade och modfällda när England och Frankrike förklarade Tyskland krig den 3 September. Stalin angrep Polen den 17 September.

Röda armén bestod av 620 000 man och 4 800 tanks som skar in i ryggen på Wehrmacht som slogs mot den polska armén.

Ett tydligt exempel på deras “vapenbrödraskap” var den gemensamma segerparaden i Polen den 22 september 1939, då staden Brest just erövrats. Tyske generalen  Heinz Guderian  och Röda arméns 29:e tankbrigads kommendör Maxim Krivosjein paraderade tillsammans. De var två rovdjur som broderligt delade på att byte. Tyskarna tog 420.000 och Röda armén 454.700 polska armésoldater till fånga.

När det visade sig att majoriteten av de polska fängslade officerarna inte kunde utnyttjas av Sovjetunionen, beordrade NKVD att 15.131 av dem skulle skjutas under våren 1940. (Jag har hört en annan värre version av detta, jag ska återkomma till det)

Hitlers och Stalins samarbete kännetecknas tydligast genom den sovjetiska utrikesministern Molotovs tal i Sovjetunionens Högsta råds möte den 31 Oktober 1939:

"Polen skröt över sin armé och dess styrka som skulle säkra den nationella säkerheten.Men det blev nog en smärre chock för dem när först Tyskland och sedan Röda armén visade att av Versaillesfördraget återstod ingenting / ... / Varken engelska eller franska garantier betydde något. Hittills har ingen säkert vetat vad deras garantier betydde." Molotovs skadeglädje var motiverad. Västländernas passivitet var mer än märklig. Det var förräderi mot Polen. Den polska staten försvann från världskartan.

Men Stalin sade om sin "vapenbroder» Führern i november 1939 "Hitler är ekonomiskt beroende av oss, och vi kommer därför att kunna göra så att revolutionen blir självklar i de krigförande länderna. / ... / Kriget gör dem svaga, och de kommer att vara ett lätt byte för oss. Folket väljer sin egen regim efter kriget."

Stalins plan för nästa fas gällde det förväntade tyska angreppet på Frankrike och Storbritannien . Han tänkte sig att det kriget skulle bli en lång och ansträngande kamp, och sedan skulle Röda armén komma som en frihetshjälte och införa sovjetmakt på kontinenten. Stalin genomförde sin plan till krigsslutet.

I september 1939 drogs Baltikum in i kriget. Estland blev det första målet för Kreml, eftersom Röda armén behövde passagen över Finska viken till Östersjön. Den var stängd av de finska och estniska kustförsvarsanläggningarna.

Inledningsvis gav Sovjetunionens utrikesminister Molotov ett ultimatum till Estland, Lettland och Litauen, för att förlägga baser och  25.000 soldater på deras territorium. "Sovjetunionen är i behov av att utöka vår nationella trygghet och använda den bästa möjliga vägen ut ur Östersjön.

Om ni inte vill ingå detta avtal om ömsesidigt bistånd med oss, då vi måste leta efter något annat sätt att garantera vår säkerhet, kanske betydligt svårare och mer komplext. Jag ber er, tvinga mig inte att använda våld mot Estland." Kravet betonades av kraftfulla armégruppers sammandragande vid de baltiska gränserna.

Sovjet var genast redo: Vid Narva sammankallades Kingissepps sovjertiska armé - 35.448 män, 243 stridsvagnar, vid Petseri-Tartu-vägen 8 arméeer - 100.797 män, 1.075 stridsvagnar. Vid lettiska gränsen stod 7 arméer - 169.738 män, 759 stridsvagnar och Litauen svarade med tredje armén- 193.859 män, 1078 stridsvagnar.

Röda armén hade fått en order när det gällde Estland: "Ett kraftfullt och avgörande slag mot Estland", vilket betydde att

1. Kingissepps armé skulle snabbt tränga in i Rakvere, Tapa och Tallinn.

2. 8:e armén skulle invadera Tartu och tränga vidare mot  Tallinn  och Pärnu mot Kingissepps grupp. Om lettiska trupper hjälpte estniska styrkor skulle de separeras från sin vänsterflygel för att mötas upp av en tankbrigad och 25 kavallerigrupper för att börja en offensiv mot  Valga-Riga.

3. 7:e armén säkras av Leningrads militärområde vid den lettiska gränsen. Om den lettiska armén då assisterar den estniska armén: skjut och arbeta er framåt längs stranden av floden Daugava och invadera Riga enligt den ursprungliga planen.

De baltiska staterna kapitulerade och skrev under avtalet om militära baser. Estlands anssende  sjönk ytterligare ner i förnedring och skuld inför finländarna när Sovjet flagrant bröt avtalet genom att starta från estniska flygplatser under vinterkriget och bomba finländska städer.

I juni 1940 ockuperades de baltiska staterna med hjälp av stridsvagnar och vapenhot, och de anslöts slutligen "frivilligt" till Sovjetunionen i augusti 1940. Det som tydligast utmärkte Stalins system var terror. Detta stod strax klart för folken i de baltiska länderna, när NKVD  tidigt på morgonen den 14 juni 1941 i alla tre länderna genomförde massdeportationer, där de skickade "folkets fiender" till Siobirien. Från Estland skickades 10.000, från Lettland 18.000 och från Litauen 15.000 oskyldiga människor. Många av dem såg aldrig mer sitt hemland.

Framgångarna i Polen, Baltikum och Bessarabien inspirerade Stalin att fullfölja ockupationen av Finland enligt Molotov-Ribbentroppakten med Hitler.

Till detta använde han sig av  fyra arméer  vilket betydde 425.640 Röda armésoldater , 24 divisioner , 2289 stridsvagnar , 2876 artilleripjäser och granatkastare , och 2446 flygplan .

Finland hade 265 tusen soldater, 534 artilleripjäser, 26 stridsvagnar och 270 flygplan att sätta in.

Den 30 November 1939 inledde Röda armén operationen för att avsluta erövringen av Finland; tre veckor senare började sovjetiseringen där. Till att skapa Terijokis prosovjetiska marionetter "folkets regering" valdes Kominterns exekutivkommittés sekreterare Otto Kuusinen.

Nationen med 3,7 miljoner invånare angreps av trupper från det sovjetiska imperiet med 172 miljoner invånare på ett kallblodigt och ihärdigt sätt.

Men Röda arméns offensiv stoppades och kriget kom i stå. I en desperat kamp under 105 dagar försökte finnarna försvara sin självständighet. Förlusterna för Röda armén var utomordentliga. Krigshistorikern Meltjuhhovi uppskattar att Röda arméns offer under vinterkriget var: döda, fallna och saknade uppgick till 131.476, sårade och sjuka 264.908 och krigsfångar 6116 människor. De förlorade 406 flygplan , 653 stridsvagnar och 422 artilleripjäser.

På den finska sidan var förlusterna enligt Mannerheims memoarer: antalet fallna, försvunna och begravda 24.923  och sårade 43.557. Historikerna Leskinen och Juutilainen presenterar ett större antal dödsfall - 26.662 personer. Dessutom togs  876 finska soldater. som krigsfångar i Sovjet. Således var de finska förlusterna nästan en femtedel av den fientliga arméns.

Den största myten som neostaliniserna försöka övertyga världssamfundet om är att Röda armén klev in i kriget först i juni 1941.  Forskare har dock kunnat konstatera att generalstaben för de väpnade sovjetiska styrkorna började planera för krig mot Tyskland i oktober 1939 och denna process ägde alltså rum före mitten av juni 1941.

Hitler gav kommando för verkställande av planen "Barbarossa" mot Sovjetunionen den 21 Juli 1940.

Fortsättning i morgon.

 Ants Laaneots.

Jag fortsätter i morgon.

Jag hade inte tänkt att se filmen. Jag skulle stick färdigt det jag höll på med. Men så hörde jag en fin sång och tittade på TV-skärmen. Då såg jag en text: "jag träffade en flicka från Estland" . Jag måste se vad det där var.

Det var filmen Searching for Sugerman. 

De svartas frihet var oerhört beskuren. De fick inte sjunga vad de ville. De fick inte säga vad de ville. Det var så mycket som begränsade deras liv. Rodriguez sjöng om just det. Han sjöng om att man måste göra uppror. Han sjöng om sex. Han öppnade deras ögon för att se vad de kunde göra.

I stora delar av världen agerade man för att hjälpa dem. Vi kunde läsa om deras kamp. Vi hjälpte dem med pengar och handelsbojkotter. Vi visste allihop att vi måste se till att den svarta befolkningen måste befrias. När sedan Nelson Mandela kom ut ur fängelset jublade vi alla.

1978 gick vi in i en affär i Tallinn. En valutaaffär. Ülo var med oss för att visa oss hur det var. Han var inte välkommen. Vi kände det direkt. "Only whites" men på sovjetiska: "Inga ester" stod det i biträdets ansikte.

Det fanns affärer för sjömän också. De måste ha affärer att handla i eftersom de såg ju vilken stor skillnad det var i utlandet. De fick inte skvallra för befolkningen som pumpades med att Sovjet var det bästa landet i världen, så man kan säga att de affärerna var en sorts muta.

I vanliga affärer fanns inte så mycket att köpa. När Liia Leetma bjöd hem oss på middag, då fick vi komma två dagar efter för att hon skulle hitta något hon kunde bjuda oss på.

 

Det stora sveket stod ändå västländerna för. Man hjälpte självklart de svarta i Sydafrika, men människorna i Sovjetunionen levde i ett drömland som skulle omfatta oss alla inom en snar framtid. Vad är skillnaden mellan förtryck och förtryck?

Sanningen , och jag kommer aldrig sluta påpeka det, är att världen utsattes för en omfattande och mycket stark propaganda. Alla gick på den. Nästan alla. Man tog inte reda på om det som sas var sant! Kom ihåg: En hel värld manipulerades. Tänk efter. Så kan vi alla manipulears. När som helst. Vi måste söka sanningen bakom allt som sägs. Hur sant vi än vill att det ska vara. Vi får inte låta andra bestämma vad som är sant och osant. Forska! Ge er inte förrän ni bestämt och med gott samvete kan tro på det som sägs. Det kan alltid finnas något mörkt bakom.

 

Jag måste tillägga att det var en mycket bra film!