.

I går fick jag tillfälle att fråga vår vän Madis hur mycket av Sovjetunionen som finns kvar i honom. Han har levt ungefär halva sitt liv i Sovjet- Estland. 

Frågan var kanske svår, men jag kan inte låta bli att känna mig så undrande när jag ser ester. Svaret var egentligen enkelt. Man vill inte tänka tillbaka på de svåra åren. Men det finns sådant som man funderar på ibland. Han minns så klart när han, läraren, fick se vad kolchosarbetarna hade för månadslön. Själv hade han 100 rubel i månadslön, och de hade 600 rubel. Att skillnaden var så stor mellan arbetare och lärare, det hade han aldrig kunnat tänka sig. 

 Han talade också om de olika ansikten man hade. När man var bland människor man litade på, då vågade man visa upp sitt rätta jag. Annars var man neutral.  

 

Och skolbarnen, som inte själva levt det svåra livet, de tänker inte så mycket på det. En bra lärare kan berätta någon gång, det är enda gången de funderar på det, berättade hans son,

I går fick vi i Aktuaalne Kamera höra en ryss som talade om Estland, Keskerakond och Enade Ryssland. Han förstod inte varför de övriga estniska partierna inte vill ha samarbetet med Enade Ryssland. "Ett tiotal partier i Europa deltar i våra diskussioner", sa han.

Då undrar jag: Vilka partier är det? Naturligtvis Marine le Pens parti och de andra som fått ekonomiskt stöd från Putin. 

Vad pratar de om?

Riskerar de vår säkerhet?

Är det som när europeiska kommunistpartier var medlemmar i Komintern på Stalins tid? Det fick ju förfärliga följder, då Stalin dömde många av ledarna till döden. 

 

En annan sak, som man pratar om i Estland nu är, att en föreslagen utrikesminister i USA har sagt att Estland är som en förort till S:t Petersburg. Vad betyder det för esterna och säkerheten?

Nu har det gått mer än två månader sedan jag skrev senast. Så mycket har hänt! 

 

1. Estland har fått en ny president. Valet var inte lätt. Många ville ha uppdraget. Och med ett fult spel i bakgrunden blev resultatet att ingen kunde väljas till jobbet. Keskerakonds dåvarande ordförande Edgar Savisaar hade bestämt att det var hans gamle vän Siim Kallas som skulle väljas. Valet sker i riksdagen, och han beordrade att hans partikamrater skulle välja just Kallas och inte partiets egen kandidat, Mailis Reps. När sista valmöjligheten återstod fick de välja mellan Siim Kallas och  Allar Jõks. De från Keskerakond, som inte ville ha Kallas, la ner sina röster, och ingen kunde väljas. Då ville ingen av presidentkandidaterna fortsätta. 

Resultatet blev att den "svarta hästen" Kersti Kaljulaid blev Estlands första kvinnliga president. Hon är 46 år, och jobbade i EU i Europeiska Revisionsrätten. 

 

 

Jag ser det som en framgång att man valt en kvinna som inte jobbat i politiken, men hon har varit medlem i det liberala IRL.

 

2. En minst lika stor händelse i Estland är, att Edgar Savisaar valdes bort som ordförande i Keskerakond. I hans ställe är nu Jüri Ratas, 38 år ordförande. Det var ett platt fall för Savisaar, och stora händelser sattes omedelbart igång. Ratas är nu tillsammans med Kadri Simson, 39 år, partiets ledning. Även några av Savisaars ryskvänliga partikamrater finns med i styrelsen, t.ex. Yana Toom, dock i minoritet.

Det första som hände var, att Ratas påföljande dag anmälde misstroendevotum för statsminister Rõivas, och fick med sig de andra partierna (även regeringens koallitionspartner) och han tvingades avgå. Nu diskuteras hur en ny regering ska se ut. Rõivas Reformparti ser just nu ut att förlora och andra partier går in i en ny koallition med Keskerakond. Det diskuteras vilka som blir de nya ministrarna, och vi väntar på resultatet. Jüri Ratas blir med all sannolikhet ny statsminister.

När Savisaar försvann blev Keskerakond ett rumsrent parti. Omedelbart.(SIC)

Ratas föreslog att Savisaar skulle bli ständig hedersordförande i Keskerakond, men Savisaar själv säger. "Vänta till nästa år, då kommer jag tillbaka."